Hellre mockasin än limousin

Smaskig snabblimpa

2009-09-23T01:23:00.002+02:00

Såg att en kompis tipsade om det här brödet på nätet. Det lät fasligt gott o när jag insåg att jag hade nästan alla ingredienser hemma så bestämde jag mej för att testa. Jag hade ingen yogurt, men tog creme fraiche o mjölk istället, o det funkade fint. Det är ett sånt där bröd som man har bikarbonat i istället för jäst, vilket betyder att man inte behöver knåda degen o att den inte behöver jäsa innan man stoppar in det i ugnen. O va gott det blev! Helt fantastiskt. Så det är mitt tips idag, ett smaskigt, saftigt, relativt nyttigt bröd. Mums!

Dirty Dancing

2009-09-18T15:50:00.006+02:00

Patrik Swayze dog häromdan. Den 57-årige skådisen är mest känd för sin roll i filmen Dirty Dancing från 1987. Just den är inte nån av mina favoriter. Däremot spelade han 2001 i Donnie Darko, en riktigt bra film. Mörk, underlig, spännande, välspelad. Den gick aldrig upp på bio i Sverige, men har med tiden blivit smått kultförklarad här, kanske delvis pga att Orvar Säfström nämnt den som en av sina favoritfilmer. En Dirty Dancing som jag verkligen gillar är låten av Frida Hyvönen. En riktigt vacker liten berättelse. Har du Spotify så lyssna på den här nu!

Envis trähäst fick sitt straff

2009-03-26T15:25:00.007+01:00

Förra veckan tog jag hem en fil från nätet som inte var vad den utgav sej för o vara. Den såg till att en hel armé med trojaner, spyware o annat skräp översvämmade min stackars dator. Det gick plötsligt väldigt segt att använda datorn, CPU'n användes till 100%, det kom upp massa explorer-fönster med reklam för allt från IQ-test till porr, o mitt antivirus-program varnade för fulla muggar för olika hot datorn utsattes för. Operation rädda datorn inleddes. Jag o syster J som bor hos mej i vår slog våra kloka huvuden o goda datorkunskaper ihop. Körde virussök o registerrensningar, säkerhetskopierade oersättliga filer o letade på nätet efter tips från folk som råkat ut för samma sak. Det visade sej att vi fått hem något som heter "Exploit Rogue", en lurig variant som gömmer sej längst ner i datorns källare. Där ligger den o väntar tills man rensat bort allt skräp man kan hitta, sen tankar den hem all skit igen så fort man kopplar upp sej på nätet. Vi slet vårt hår, bönade o bad, försökte lura den till att ge sej till känna, men det verkade kört. Men så till sist igårkväll lyckades vi få död på den på nåt sätt. Lyckan va total. O nu tänkte jag berätta hur vi gjorde, så du som drabbas av samma grej också kan rädda din dator.

De här programmen använde vi:
AVG Antivirus
Spybot Search and Destroy
CCleaner
Malewarebytes

Särskilt Malwarebytes' Anti-Malware va en riktig hit, jag tror det va med hjälp av den vi till slut lyckades hitta själva modertrojanen. Det va på denna sidan jag hittade tips om det programmet, bra sida även när det gäller andra virus o liknande.

Hoppas ni slipper gå igenom samma pärs som jag gjorde, men om det händer kanske ni kan hitta hjälpen här!

(sökord: virtumond, tinybar, smitfraud, win.32.agent, rxtoolbar, altnet, exploit rogue)

Fantastisk film på tv ikväll

2009-03-12T15:57:00.004+01:00

Här kommer ett hett filmtips!
Ikväll torsdag klockan 22:30 på SVT2 visas den ryska filmen Återkomsten från 2003.
Två unga bröder har inte sett sin pappa på många år. Plötsligt en dag dyker han oväntat upp. Nu vill han va en del i deras liv, o bjuder med dem på en fisketur. Men frågan är vad han har för avsikter egentligen, o hur bröderna väljer att hantera det.
Det här är en ovanligt bra film. Frågorna som ställs kanske är fler än svaren man får, men jag har sällan sett en så vacker, vemodig, o välspelad berättelse. Särskilt Ivan Dobronravov som spelar den yngste brodern är otroligt bra. Fotot är fantastiskt, o stämningarna o slitningarna mellan huvudpersonerna skildras mycket trovärdigt. Se den!

Lost and found

2009-03-11T16:16:00.004+01:00

Jag vet att jag för många år sen läste ett reportage från Lisebergs upphittat-avdelning. Det va på tiden som Loopen fortfarande fanns, o om jag inte minns fel så va tupéer o peruker en av de saker de oftast brukade hitta på marken under den.

På jobbet har vi en stor kartong som ständigt fylls på med mössor, vantar o paraplyer. För tillfället ligger där även en bh modell större o glittrigare, o för nåt år sen va det nån som glömde en hel hängmatta. Man kan ju undra va folk gör på bion egentligen. Killen som glömde presentkort på H&M på 1500 spänn blev väldigt glad när han kom tillbaka dan därpå o ingen hade handlat upp dem. Den som glömde sin nyköpta nysläppta Håkan Hellström-skiva kom aldrig o hämtade den, så då blev jag lycklig ägare till den istället.

Sugen på fler storys om konstiga kvarglömningar? Kolla den här artikeln i DN!

G-big brother

2009-03-10T15:40:00.006+01:00

Sen några år tillbaka använder jag googles webbaserade mailtjänst g-mail. Den ersatte hotmail som konto för mina privata mail, hotmailen har jag kvar för nyhetsbrev o liknande. Fördelarna med g-mail är många: stort förvaringsutrymme (just nu över 7000 MB), möjlighet att sätta etiketter på mail istället för att sortera dem i mappar, svar på mail samlas i konversationer som är lätta att följa, mm. Det man kan invända mot att använda g-mail är ju att det ägs av Google, ett företag som kritiserats både för att samla användarinformation på ett oetiskt sätt, o för att censurera sökresultat tex på sin kinesiska sökmotor. (Läs mer här.)

För en tid sen bytte jag bakgrund i min mail. Den nya bakgrunden har namnet träd, o visar ett litet träd längst ner på sidan. Inte så spännande, men visst, det va väl fint. Men det blev mer spännande häromdan när jag loggade in. Snön yrde utanför fönstret, o i mitt mailfönster snöade det också! En annan dag när det regnade ute så regnade det i min g-mail. Skitläskigt, tyckte jag. Men när jag tänker efter så har jag ju angett vilken tidszon jag bor i, de kan säkert se vilken stad jag bor i, o väderleksrapporten är ju lätt att få tag på. Så det är inte så mycket "storebror ser dej" i det här som det först kändes. Jag borde nog oroa mej mer för alla elektroniska spår jag lämnar efter mej på Facebook.

Min tid som alien

2009-02-25T23:52:00.003+01:00

Varje gång jag åker t-banan in till stan så åker jag förbi mitt förra jobb. Det är en fritidsgård som jag jobbade på när jag va 21 till 23 år ungefär. Jag jobbade med allt från små sexåringar, upp till artonåringar som alltså bara var några år yngre än mej. Det va en speciell tid. Fritidsgården ligger i en av Stockholms mest beryktade förorter, o nästan alla som kom till gården hade icke svenskt etniskt ursprung. Jag som helsvensk o uppvuxen i villa kände mej mer eller mindre som en alien. Trots att jag själv sen några år bodde i betongförorten bredvid så fick jag först då insyn i hur det verkligen är att växa upp i en sån miljö. Det finns mycket att säga om betongkomplex o segregation. Inte allt är dåligt på en sån plats. Jag trivs ju själv i mitt miljonprojektsområde. Men jag fick se o höra så mycket av våld, utanförskap, orättvisor o övergrepp. Jag kände mej så maktlös. Min uppgift va bara mer eller mindre att finnas där, som ett bra exempel, nån att snacka med, nån sorts trygghet. Jag tror jag gjorde ett bra jobb. Många arbetsdagar va fantastiska, jag lärde mej massvis, om mej själv, om barn, om tonåringar. Vi hade väldigt kul bitvis. Jag kände att jag fick betyda nåt för många. Men många dagar va väldigt psykiskt påfrestande. Det va svårt, det va tärande, o efter två år sa jag upp mej.

När jag åkte förbi där häromdan mindes jag känslan i magen jag ofta hade när jag va på väg till jobbet på den tiden. En osäkerhet, en malande oro. Ett nu-måste-jag-ta-mej-samman o jo-det-kommer-nog-gå-bra-idag-ska-du-se. Nästan jämt. O så åkte jag till mitt nuvarande jobb, där jag inte direkt känner att jag får betyda så mycket för nån, men där jag trivs o gör nåt jag är bra på. O om jag är på dåligt humör när jag åker dit mår jag ofta bättre efter ett tags jobbande. Det är bra. Det kan tänkas att jag kommer "jobba med människor" nån gång igen i framtiden, under andra former, under andra förutsättningar. Nu är jag äldre o känner mej själv bättre. Men tills vidare trivs jag bra på mitt servicejobb.

Now this is Jonna Lee!

2009-02-18T16:16:00.006+01:00

Nästa onsdag, 25 februari, släpps Jonna Lee's nya skiva, This is Jonna Lee. Jämfört med hennes första, 10 Pieces, 10 Bruises, är det här en mer direkt o hittig platta. Jag älskar 10 Pieces, o denna är minst lika bra, fullproppad med sköna popdängor, fina melankoliska bitar o några mer röjiga låtar (som tex första singeln My High).

Från o med idag kan du tjuvlyssna på hela skivan på Jonnas MySpace! O lyssnar du noga kanske du hör mej - jag är med o körar på hela sex låtar. :)

Rise to vote sir!

2009-02-17T18:56:00.005+01:00

Jag gillar palindrom.
Jag diggar Bob Dylan.
O jag har något weird humor.
Då är det klart att jag älskar det här:

Bob himself: http://www.youtube.com/watch?v=srgi2DkDbPU

Säljande argument

2009-01-27T16:31:00.003+01:00

Härom veckan va jag med Jo på en second hand-skivbutik på Kungsholmen. Han letade LP-skivor, jag fastnade vid en hög gamla filmaffischer. Det va mestadels gamla grejer, folklustspel o vilda västern o film noir. På en plansch som gjorde reklam för Sommarflickan, en film från 1955 med Alice Babs, stod följande citat:

"Glad och vänlig.
Publiken föreföll nöjd."
N.D.

Känns som att det inte krävdes så mycket för att locka folk till biograferna på 50-talet. :)

Frozen River

2009-01-26T15:43:00.000+01:00

Det är inte så ofta jag ser en film o efteråt känner "wow, den här va riktigt bra!". Men häromdan såg jag Frozen River, o den fick mej att känna precis så. Jag hade höga förväntningar, men den gjorde mej inte det minsta besviken. Så nu vill jag tipsa dej om att se den!

Upplägget är ungefär så här: En tvåbarnsmor i norra Amerika hamnar i ekonomiska svårigheter. Hon träffar på en indiankvinna som erbjuder henne bli en del av smuggling över gränsen till Kanada. Julen närmar sej o hon riskerar att stå utan bostad om hon inte snabbt får ihop pengar. Motvilligt dras hon in i smugglingen med allt vad det innebär.

Det här är en historia som kunde ha berättats med häftiga kameraåkningar, pumpande musik o spektakulärt våld. Quentin Tarantino hajpar denna filmen, men om man tror att den ska ha den typ av distans till sin historia som hans filmer brukar ha blir man besviken. Det här är en grå historia, trovärdigt berättat med utmärkt foto. Melissa Leo som spelar huvudrollen är fantastisk, o hon har precis blivit välförtjänt Oscarsnominerad. Charlie McDermott i rollen som hennes äldste son är ett riktigt fynd. Resten av ensemblen håller hög klass. O bara för att filmen är realistisk betyder det inte att den saknar spänning. Jag satt som på nålar under flera tillfällen.
Så detta är en film jag verkligen rekommenderar. Se den nu, o håll sen tummarna för Melissa Leo den 22 februari.

Svulstiga dramer o tvillingfilmer

2009-01-08T14:50:00.010+01:00

Sitter på jobbet o ser ut över Götgatan. Det snöar. I huset mittemot några våningar upp jobbar en gammal klasskompis från gymnasiet. Vi gick i gymnasiet i Kristianstad. Lustigt att vi hamnade i husen mitt emot varandra i Stockholm tio år senare.

Jag såg Australia häromdan. Den va väl sådär. Lång (2.45), men jag tycker långa filmer kan va OK. Svulstig, men svulstigt kan också va OK. Den va vacker, lite spännande, behandlade intressanta ämnen som tex behandlingen av halvaborginbarn. Men karaktärerna var svartvita, handlingen klyshig. Jag hade nog väntat mej nåt annat av Baz Luhrmann. Kanske inte mer nyanser, men att han skulle ta ut svängarna mer. Det är bla det jag gillar med Moulin Rouge och Romeo+Julia. När han tonar ner det hela o försöker göra en mer "vanlig" film, då tappar han stinget. Jag hoppas han återgår till sin mer yviga stil till nästa film.

För några år sen ryktades det om att Baz Luhrmann var på gång med en film om Alexander den store, med Leonardo di Caprio i huvudrollen. Spännande tyckte jag, men sen gick tiden o man hörde inte så mycket mer. Sen dök Alexander upp på duken med Colin Farrell i huvudrollen, regisserad av Oliver Stone. En riktigt dålig film, som visar att ickekronologiskt berättande inte alls behöver göra en film bättre. Baz Luhrmann hade lagt ner sitt Alexander-projekt när han hörde talas om att Oliver Stone var på gång med ett eget. Han hade råkat ut för tvillingfilm-fenomenet, när två filmer på samma tema råkar dyka upp samtidigt. (Tänk Deep Impact o Armageddon, eller Ett småkryps liv o Antz.) DN har en artikel om fenomenet här. Va synd att det va Stones variant som blev film o inte Luhrmanns, tänkte jag så. Men nu sörjer jag inte lika mycket. Kanske han hade försökt samma grej som med Australia, o då var det ändå inte någon stor förlust. Vem vet. :)

Swept away

2008-12-29T23:58:00.007+01:00

Så slog det till igen. Den här gången: Kate Bushs Hounds of Love. 80-talstrummor, dramatiskt sångsätt. Text som går att tolka på många sätt. Men för mej handlar den om att våga leva, att våga älska. O jag sjunger med av full hals.

"It's in the trees!
It's coming!"

When I was a child:
Running in the night,
Afraid of what might be

Hiding in the dark,
Hiding in the street,
And of what was following me...

Now hounds of love are hunting.
I've always been a coward,
And I don't know what's good for me.

Here I go!
It's coming for me through the trees.
Help me, someone!
Help me, please!

Take my shoes off,
And throw them in the lake,
And I'll be
Two steps on the water.

I found a fox
Caught by dogs.
He let me take him in my hands.

His little heart,
It beats so fast,
And I'm ashamed of running away

From nothing real--
I just can't deal with this,
But I'm still afraid to be there,

Among your hounds of love,
And feel your arms surround me.
I've always been a coward,
And never know what's good for me.

Oh, here I go!
Don't let me go!
Hold me down!
It's coming for me through the trees.
Help me, darling,
Help me, please!

Take my shoes off
And throw them in the lake,
And I'll be
Two steps on the water.

I don't know what's good for me.
I don't know what's good for me.
I need your love love love love love, yeah!
Your love!

Take your shoes off
And throw them in the lake!

Do you know what I really need?
Do you know what I really need?
I need love love love love love, yeah!

Julgodis

2008-12-17T01:58:00.006+01:00

Långa dagar själv i kassan på jobbet. Då blir man glad när nån kommer o hälsar på. Idag va M in en sväng. Hon hade nyligen sett en förhandsvisning på Baz Luhrmanns senaste film Australia, som går upp hos oss på juldagen. O hon va inte direkt besviken, men inte heller överväldigad. Jag kan inte säga att jag har så höga förväntningar på den egentligen, men det är ju trots allt Baz Luhrmann, som gjort både Romeo + Juliet o Moulin Rouge, två filmer som kan avfärdas som fånigt romantiska o hysteriskt "MTV"-iga i stilen. Men jag gillar dem båda. Så inte minst visuellt väntar jag mej nåt lite extra av Australia. Får se vad jag säger när jag väl suttit mej igenom de två timmar o fyrtio minuter som den ska ta.

Senare kom I-syrran o bjöd på hemgjort julgodis. Hon har fått dille på o göra knäck o romrussin-godis o jag vet inte allt de senaste dagarna. Mycket gott va det. Själv kokade jag ihop lite ingefärskolor igår, efter ett recept som Underbara Clara postat. De blev jättegoda! Ingefära ligger inte så jättelångt efter kanel på min skala. :)

O för en vecka sen va jag i Malmö o bakade pepparkakor. Superfina peace-pepparkakor efter egen design. O jo de blev rätt goda också, trots att vi inte pallade göra egen deg utan körde på Skogaholms färdiga. Jag har aldrig gjort egen pepparkaksdeg, men det ska väl inte va så svårt egentligen? K knådar visst alltid egen deg... Nästa år så!

Adventsljus

2008-12-16T16:57:00.023+01:00

16 december. En vecka kvar till jul. Stockholm är grått o blött. Ingen är förvånad. Snön brukar komma till nyår. Jag hoppas på en riktigt snöig januari. Vitt o fint o kallt. Vi får väl se.

Redan på söndag vänder det. Då är det vintersolstånd, så från måndag går vi mot ljusare dagar. Det känns skönt tycker jag. Även om jag de senaste åren inte lika lätt som förr dragits ned i höstdepressionens svarta dimma, så visst känner jag av mörkret. Jag blir tröttare, o det krävs lite mer för att jag ska sväva o lite mindre för att jag ska sjunka. Men som sagt, snart blir det lite ljusare för varje dag, o kommer det bara lite snö också så ska jag nog hålla mej över ytan även i fortsättningen.

Ljuspunkter i decembermörkret:
-Systrarna. Åh mina fantastiska systrar. Jag har sån tur att de bor här båda två, o att vi kommer så bra överens. Det ska bli grymt när J flyttar in mot stan också, så man kan ses oftare.

-Jo. Han är nåt av det bästa i mitt liv på länge. Där kan man också snacka om tur. O med honom har hela min värld blivit större o djupare.

-Vännerna. Att skratta med. Att snacka djupt med. Att va kulturell med. Att bara softa med. Att känna sej OK med. Ljuspunkter o värmekällor.

-Jobbet! Inte varje dag, men ofta. O särskilt när man hör om andras jobb, som inte alls skulle passa mej lika bra. Det finns så många fördelar med mitt jobb, o så få nackdelar. Inte för inte är Vicke mitt andra hem. :)

-Musiken. Musik musik musik. Lyssna. Sjunga. Spela. Nynna. Det finns så fantastiskt mycket bra musik. Finpop tipsade om att Bon Iver släpper en ny EP i januari. Bon Iver är vår nya älskling, killen som drog till skogs, ägnade nätterna åt att spela in låtar o lyckades få ihop en nästan lika fulländad platta som Midlakes The Trials of Van Occupanther (som jag skrev om här). O tjuvlyssnar man på de nya låtarna så märker man att den första skivan inte va ett lyckosamt undantag. Bon Iver är att räkna med även framöver.

Vad jag hamstrar

2008-12-01T15:54:00.013+01:00

Det finns en kliché som säger att kvinnor köper skor o väskor när de vill unna sej nåt, eller för att trösta sej, osv. Jag vet inte hur många som verkligen har den vanan (fast jag minns en gammal kombo...) :)

Min motsvarighet till skor o väskor är te o ljus. Jag älskar ju te. Jag har ett helt skåp fullt med olika sorter. Ibland måste jag verkligen stålsätta mej o inte köpa mer te, för att det inte får plats mer på hyllorna, o för att jag inte hinner dricka upp det. Jag har lite hamstertendenser, även om jag på senaste tiden försökt rensa ur mitt bo o göra mej av med sånt jag inte behöver.

Igår skulle jag försöka göra det lite adventigt hemma. Jag rotade fram min adventsljusstake o skulle sen hitta några ljus i lämplig storlek. Jag har ett skåp i köket där jag förvarar ljus o liknande. Det är högt upp, så vanligtvis ser jag bara det som ligger längst fram. Nu stack jag in hela huvet i skåpet, o insåg att jag har ljus för minst två år framöver. Jag har små värmeljus, stora värmeljus, långa smala ljus, korta tjocka ljus. Släta, mönstrade, doftfria, doftande ljus. Ljus för alla tillfällen. Så nu måste jag stålsätta mej o inte köpa fler ljus. I sådär ett år. Minst.

Cinnamon girl

2008-11-26T19:28:00.027+01:00

Jag älskar te. Te till frukost. Te på rasten på jobbet. Te på kvällen. Te efter maten. Te funkar nästan när som helst. Ett av mina favoriter som jag alltid vill ha hemma är det rökiga Lapsang Souchong. Det passar tex perfekt till ett av mina favorit-smörgåspålägg: ägg o sill. Ett gott frukost-te är Liptons Russian Earl Grey, svart te med citron. Jag upptäckte det när nån hade glömt ett gäng såna påsar hemma i lägenheten när jag bodde med I&I. Då hade jag rätt nyligen varit i Ryssland o på traditionellt sätt druckit svart te med citronskiva, så det låg rätt i tiden o jag köpte hem nytt när de kvarglömda tog slut.

Idag köpte jag te till att ha på jobbet. Det blev en ny sort, Friggs Orientalisk kanel på påse. Riktigt gott va det, ett snällt rött te med bla kanel, ingefära, kamomill o kardemumma. Jag tror säkert det passar bra som kvällste för den som är känslig för koffein, i o med att rött te inte innehåller koffein, o kamomill är rogivande. Kamomillte är förresten ett hett tips för den som lider av mensvärk, för det är även kramplösande. O fänkålste är perfekt om man har uppsvullen mage eller liknande. Det är några av mina bästa husmorsknep. ;)

Den som känner mej väl blev nog inte förvånad över att jag köpte ett te med orientalisk kanel. Kanel är nämligen min absoluta favoritkrydda. Det passar ju till allt! Jag har kanel i gröt, i te, i köttfärssås, böngrytor. Det funkar fint i kakor, godis, glass, bröd. Fisk med kanel, kött med kanel, grönsaker med kanel. Finns det nåt kanel inte passar till? Jag vågar nog säga att ALLT kan smaksättas med kanel. Nån som kan komma på nåt som inte funkar att göra kaneligt? Dessutom finns det doftljus med kanel, rökelse med kanel... Kanel är en viktig ingrediens i pepparkakor (som jag älskar), i glögg (gott gott), i chai. Kanel är helt enkelt bäst. :D

Brödtext

2008-11-24T12:45:00.004+01:00

Helt ledig dag o mer eller mindre snöstorm ute! Då bakar jag bröd.
Här är mitt favoritbröd: Bagarens morotsbaguetter som jag har hittat på Risentas hemsida. Jag brukar göra dem som portionsbröd. Supergoda, saftiga, nyttiga. Men idag blev det ett annat bröd, med sånt som jag hade hemma. Lite rågsikt, vetemjöl, linfrön, sesamfrön, gröna linser. Gott blev det. Snart är det dags för vörtbröd, en av de godaste sakerna med julen. Det får bli om några veckor. Åker ner till Malmö nästa vecka för o träffa den jag gillar mest på flest sätt, o då ska det visst bli pepparkaksbak. Det finns ett stort kök där. O diskmaskin. Det är lyxigt.

Vardagsrummet

2008-10-29T15:40:00.013+01:00

Stockholms minsta biosalong finns på biografen där jag jobbar. Den rymmer totalt arton platser på tre rader, o vi kallar den (på intet sätt nedlåtande) för "vardagsrummet". Jag gillar vardagsrummet. Det blir en speciell atmosfär när man sitter där med bara sjutton andra personer. Man märker mer hur de andra reagerar på filmen. Ofta får populära filmer som inte längre får plats på de större salongerna gå kvar i vardagsrummet ett bra tag. Garden State va en sån långkörare, jag tror den gick tio månader hos oss, varav kanske sju i lillsalongen. Jag såg den tre gånger (känner en som såg den sju gånger) under tiden den gick hos oss. Tredje gången va med syrran i vardagsrummet. Bredvid oss satt en kvinna som inte riktigt verkade tycka att filmen va så väldigt kul. Vi skrattade titt som tätt, men hon va tyst. Tills vi kom till scenen när huvudpersonen inte kan simma. Det tycker jag inte är så där jättelustigt, men hon skrattade hur mycket som helst, högt o länge. Sen skrattade hon inte mer under resten av filmen.

Igår satt jag i vardagsrummet o såg Trädälskaren. Det visade sej va en otroligt bra liten film. En svensk dokumentär, som följer några killars projekt att bygga ett litet hus i en tall i Norrland. Under filmens gång får man möta experter inom olika ämnen (psykologi, biologi, religion, historia osv) o höra vad de har att säga om trädet o nutidsmänniskans relation till skogen. Det hela ackompanjeras av musik av Emil Svanängen, alias Loney, Dear, o det passar så fint o är så vackert att jag satt o rös. O filmen är inte bara vacker o intressant, utan även rätt rolig. En perfekt liten blandning helt enkelt. Så, tveka inte, välkommen till vardagsrummet o Trädälskaren!

Måleri målera

2008-10-22T15:50:00.007+02:00

Min kompis tillika kollega tillika körkompanjon Marit är multitalang. En av hennes förmågor är att måla. Imorse testade hon på extreme oil painting, porträttmålning på kort tid, i radio. :) Jag sov tyvärr, så jag hörde inget men har sett resultatet på Morgonpassets hemsida. Snajsigt som vanligt. O snart kommer hon ha utställning på biograf Grand i Stockholm. 30 oktober o några veckor framåt kan du gå dit o beundra hennes verk IRL. Inte illa!

Månne det går an?

2008-10-19T00:07:00.005+02:00

Det underbaraste var, att den fullkomliga frihet, varåt han oaktakt allt av henne lämnades, att resa bort ifrån henne om han ville och när han ville, långt ifrån att locka honom till övergivande, gjorde henne tusendubbelt älskvärd, lätt och angenäm i hans ögon.

Det går an, Carl Jonas Love Almqvist

I somras såg jag Parkteaterns lekfulla o underhållande version av boken, o jag tänkte att nu snart ska jag väl ta o läsa den. Nu har jag gjort det, o trots det lite krångliga berättarspråket o de gammaldags uttrycken huvudpersonerna använder, så va det en schysst läsupplevelse. Att den skrevs för 170 år sen är svårt att tro... idéerna känns modernare. Jag förstår verkligen att den väckte uppmärksamhet o att folk förfasade sej över den. Men jag tycker den är en utmärkt bok att ta avstamp i om man vill diskutera relationer o dess fallgropar o möjligheter. O citatet ovan är så himla sant o bra.

Böcker böcker böcker

2008-10-15T15:08:00.020+02:00

En syssla som följt mej genom livet är läsning. Jag lärde mej att läsa i femårsåldern, o sen dess har jag läst skönlitteratur under i stort sett alla år utan några längre uppehåll. När jag va liten plöjde jag igenom det mesta som fanns på Arboga biblioteks barnavdelning. Böckerna om Milly Molly, Lilla huset på prärien-serien, o böckerna om björnen Paddington va några av favoriterna. När jag va i nioårsåldern läste jag allt jag kunde hitta av Enid Blyton, Olov Svedelid o Cynthia Voigt. Alla deckarhistorier kröp in i mitt sinne. Tillsammans med mina kompisar skuggade jag folk, byggde hemliga kojor o gjorde "studiebesök" ("vi gör ett projekt i skolan!") på en gård där de hade ovanligt mycket oljefat på bakgården (miljöbovar?!). Vi drömde om att sätta dit skurkar o smög runt på kvällarna med ficklampa. Jag identifierade mej med George i Fem-böckerna, tjejen som egentligen hette Georgina men som hade kort hår o va lika bra som killarna på att klättra o springa, o minst lika modig. (!)

Jag älskade att skriva också, så fort vi fick tillfälle i skolan skrev jag små berättelser, o jag drömde om att bli författare som stor. Min lätthet att formulera mej o mitt stora ordförråd berodde säkert till stor del på all litteratur jag satte i mej. Under gymnasietiden läste jag lite mindre, o jag minns att jag märkte en försämring i min förmåga att formulera mej - orden kom inte lika lätt, synonymer dök inte upp lika snabbt.

Under åren jag läste ryska på Universitetet här i stan fick jag för första gången bekanta mej på allvar med ryska författare. Vi läste massa klassiker - mest på svenska, men även en hel del på ryska - Dostojevskij, Gogol, Tjechov, Tolstoj, Bulgakov. Tyvärr minns jag inte namnet på de moderna ryska författare vi läste, men det va en hel hög det med. Det va otroligt spännande, särskilt med tanke på att jag samtidigt bla läste rysk historia, idéhistoria o poesianalys, så allt hamnade i ett större sammanhang. Men det va mycket att läsa på begränsad tid, så samtidigt som jag trivdes hur bra som helst längtade jag efter att få tid att läsa precis vad jag ville.

De senaste åren har det blivit en hel del science fiction, nåt som jag tidigare mest fått via film. Jag har bla läst Isac Aasimovs Stiftelsetrilogi o Stanisław Lems Solaris, väldigt fascinerande böcker. O nu till varför jag började skriva det här inlägget om mitt läsande: jag tänkte tipsa om en bok som jag läste nyligen, nämligen Kallocain av Karin Boye. Den faller inom kategorin dystopisk sci-fi, en genre som ligger mej varmt om hjärtat. :) Det är en inte så värst lång o inte så värst komplicerad bok, men jag drogs verkligen in i den o hölls fången till sista sidan. Det som va mest fascinerande är att man får se ett totalitärt samhälle o vad det gör med människan, beskrivet av en som själv tror stenhårt på att samhället har rätt. Läs den!

Autumn song

2008-09-24T19:39:00.011+02:00

Idag va det en kund på jobbet som hade en portmonä (eller vad man ska kalla det) som såg ut ungefär såhär. Jag har sett såna förut o måste säga att de är apsnygga! O det är ju väldigt kul. Men lite för kitshigt kanske för att jag skulle använda en. Även om jag verkligen gillar Johnny Cash.

Häromdan tog jag upp min lilla rotfruktsskörd från trädgårdslandet. Det blev lite potatisar o rödbetor faktiskt, inte mycket, men det räckte till ett par portioner i alla fall. Grymt gott va det... Nästa år kanske jag tar det lite mer på allvar, vattnar lite mer, rensar lite mer ogräs... Då kanske det blir lite bättre skörd. :)

Jonna har släppt sin EP nu. Jag total-älskar "The light". Den är fantastisk. Lyssna här! O snart blir det körande igen. Det är så kul så kul. Jag har sån tur. :)

Biljetter biljetter, kom o köp biljetter! Endast tio kronor!

2008-09-06T19:26:00.010+02:00

OK, på måndag fyller Grand, Stockholms näst bästa biograf ;) , 75 år. Då är det fint jubileum. O här kommer det bästa: alla biobiljetter kostar enbart 10 spänn! Så passa på att se en eller flera filmer till priset av en mentosrulle!
Filmerna som visas är:

Arn - Riket vid vägens slut
Barnhemmet
Blade Runner - Final Cut
Mamma Mia
Sex and the city
Sommarnattens leende (Specialvisning)
Ben X (Förhandsvisning)
En förlorad värld (Förhandsvisning)

Biljetter säljs redan, men går bara att köpa i kassan på Grand o Victoria. Jag rekommenderar Blade Runner, o Ben X verkar intressant. Värt tio spänn o kolla in, va?

Kreativa klubben

2008-09-03T16:22:00.015+02:00

Jag har bott i den här stan i 10 år. I olika lägenheter, på olika ställen. Jag har varit anställd av minst åtta olika företag. Jag har engagerat mej i olika föreningar o aktiviteter. Jag har träffat massa olika folk genom åren. En del kom o gick utan att lämna stora spår, en del förändrade mitt liv. Jag hade aldrig tänkt o stanna så länge. Jag hade inte heller tänkt att jag bara skulle va här nåt år. Som vanligt hade jag knappt planerat nåt alls när jag flyttade upp hit. Jag tar det som det kommer, planerar nåt halvår i taget. Jag kan inte sätta längre mål än så, åtminstone inte i detalj. Men så länge jag inte känner nån press på mej så funkar det ju fint. Det är så jag vill leva nu, så då gör jag det.

Jag kan nog lugnt säga att jag aldrig har trivts så bra på ett jobb som jag gör nu. Inte för att det alltid varit dåligt förut, men här trivs jag skitbra, o jobbet med allt vad det innebär är faktiskt min fasta punkt i Stockholm just nu. Jag får olika reaktioner när jag säger att jag jobbar på bio. En del verkar tro att det är vad jag gör i brist på annat. "Jaha, så det är typ som tidsfördriv" sa nån. Eh..? Det är det jag försörjer mej på. Nåt som jag tycker är kul. Där jag trivs. Tidsfördriv? Om man ser sitt jobb som en stege mot högre status, eller en trampett som man ska ta avstamp på för att komma vidare i livet, då kanske man ser ett jobb där man inte kan göra nån direkt karriär som ett simpelt tidsfördriv. Men för mej är det viktigaste att jag har kul o trivs - o det gör jag verkligen på bion. O det beror inte minst på mina grymma kollegor som jag tycker så mycket om. Här har en av dem skrivit en liten redogörelse för vad jag o mina kollegor sysslar med förutom själva jobbet. Det är en kreativ liten samling.

...jag kan ju tillägga också att det är för att jag känner att jag är bra på det jag gör som jag trivs så bra. Jag passar för ett servicejobb. Annars hade jag ju inte stannat länge. Dessutom har vi generellt sett trevliga, filmintresserade kunder. Det gör sitt till det med.

Värt o va vaken för

2008-08-27T15:03:00.009+02:00

Som ni kanske vet är 12 apornas armé en av mina absoluta favoritfilmer. Nu på fredag sent på natten visar 3:an en annan film av samme regissör, Terry Gilliam. Filmen som går kl 02:00 heter Fisher King o är ett hett tips. Det är inte en sci-fi som Aporna, men det märks att det är samma kille bakom. Teman som behandlas är bla hur vi uppfattar verkligheten, fantasi, depression, vad som driver oss, vem som kan anses galen eller inte, o om det över huvud taget finns nån mening med att defeniera "galenhet". Är du inte nattuggla så ladda videon! Eller.. tja dvd:n eller vad du nu har.

Saker blir inte alltid som man tänkt sej men ibland blir de bättre

2008-08-13T16:09:00.015+02:00

Jag låser ytterdörren åker ner i hissen o går ut på gården. En varm vind för med sej en doft av koskit. Jag får ett litet lyckorus. Sensommaren är här o jag njuter.

Jag hade flera veckors semester i slutet av juli o början av augusti. Hade inte direkt planerat nåt mer än att va, ta till vara, träffa folk, njuta. Det blev grymt. Va iväg några svängar, tältade i Norrland, softade i Östergötland. Hade efterlängtade besök i Stockholm. Sommarstockholm är bästa Stockholm. Sola sola, bada bada. Grilla, sjunga, dansa. Jonna gjorde en spelning vid Björns Trädgård i juli, fina lilla kören (minus en, plus två varav en kvalstret) va med. Dagarna innan kombinerade vi solande, badande o repande på Långholmen o på Örnsbergs klippor. Spelningen gick superbra, fast själva kören hördes kanske inte så mycket. Ny EP med Jonna är på gång i september.

Tänkte påminna om Parkbion som jag skrev om här. Nu har den rullat igång. Första filmen för mej blir imorn kväll, Dagbok från en motorcykel kl 21:00. Ses vi?

Thank God for my sisters

2008-07-10T20:55:00.007+02:00

Lillsyrran som bor hos mej en vecka nu gjorde sushi ikväll. Sushi är så grymt gott. Syrrans sushi va fett god. Vegetarisk med avocado o paprika o gurka o rädisor. O lite småräkor. Om jag nån gång på nån resa hamnar på nåt ställe där sushi är billig mat, kommer jag äta det varannan dag, typ.

Syrrorna o jag va ute o vandrade i Dalarna veckan efter midsommar. Tältade o bar runt på alla våra grejer i ryggsäck. Vilken frihetskänsla! Helt underbart o bara knata runt i skogen, laga mat på stormkök, elda, o se så mycket fantastisk natur. Ha väldigt lite saker o väldigt lite kläder med sej, knappt bry sej om hur man ser ut. Träffa andra skogsvandrare o snacka lite. Få massa knottbett. :p
Man blir väldigt väldigt sugen på att sticka iväg igen. Får se när o vart det blir.

Fyll mina sinnen med intryck som föder tankar

2008-07-01T10:35:00.020+02:00

Wohoo, sommaren rullar på. Jag älskar sommaren. Inte lika mycket som jag älskar första halvan av hösten (yavie) men i alla fall.
Har gjort massa kul o har massa bra kvar. Lite synd bara att så mycket bra o inte minst gratis trängs ihop just på sommaren. Parkteatern tex. Visst, det är inte läge för att sitta på Långholmen eller i Rålis o kolla på teater under bar himmel en snöig novembereftermiddag, men... Jag har sett två föreställningar nu i juni, "Jacques Brel is alive and well and living in Paris" o "Det går an". Båda är av det mer komiska slaget, den första uppbygd av massa musik, o den andra lekfull med i stort sett ingen rekvisita. Båda rekommenderas. Jag blir ofta fascinerad när man använder väldigt lite rekvisita o ändå får det lilla man använder att säga mycket, som i "Jacques Brel...". O jag är väldigt sugen på att läsa boken "Det går an" nu, mer än innan.

Just nu håller jag på med "Moment 22" o det tar sin lilla tid. Jag visste i stort sett inget om den när jag plockade fram den ur sektionen skaffat-billigt-för-att-läsa-nångång i min bokhylla, inte mer än vad begreppet moment 22 står för i dagligt tal. Trodde nog att det skulle va en resonerande, smart roman om den lilla människans maktlöshet inför Systemet. Det visade sej va en absurd, olinjärt berättad, galen o rolig roman om den lilla människans maktlöshet inför Systemet. Bland annat. Det känns som att den är skriven lite som när man berättar för nån om en långresa eller nåt liknande. Man börjar i en ände o kommer in på sidospår, hoppar i tiden, knyter an till nåt man sagt tidigare, kommer på en kul grej, osv. Lite svårt att komma in i men det tar sej. På baksidan av mitt ex som är tryckt 1966 står det:

"Det vilda farshumöret och den sårade idealismen i Moment 22 har gått rakt in i miljoner läsares hjärtan. Den har efterträtt Salingers Räddaren i nöden och Goldings Flugornas herre som ungdomens fickbibel."
Inger Arvidsson i Dagens Nyheter

Hittills tycker jag bättre om både Räddaren i nöden o Flugornas herre, två fantastiska böcker om än på olika sätt. Jag minns att jag gjorde mitt första försök med Räddaren i nöden när jag va kanske 13 år, o jag avskydde den verkligen. Läste kanske en tredjedel o sen pallade jag inte mer. Jag kommer faktiskt inte ihåg exakt va det va som jag tyckte va så hemskt, men jag gissar att det va huvudpersonens attityd o hela stämningen i boken. Sen gjorde jag ett nytt försök när jag va kanske 16 eller 17, o då sträckläste jag hela o älskade den. Jag va väl helt enkelt inte mogen för den vid första försöket. Skulle va intressant o läsa om den nu o se vad jag tycker, men jag är lite rädd för att förstöra den genom att läsa den som "vuxen" (!).

Förresten, är det nån som känner till nåt bra bok-community i stil med Filmtipset?

Här kommer ett filmtips från mig:
Imorn onsdag går "Mitt liv utan mig" på SVT1 kl 14:15. Dagdrönare o sommarlovare, se den! Ni andra, spela in! Se sen! Den är klart sevärd, tänkvärd, diskussionsvärd.

I alla fall ändå

2008-06-05T23:35:00.003+02:00

Gammal favorit:

That I would be good even if I did nothing
That I would be good even if I got the thumbs down
That I would be good if I got and stayed sick
That I would be good even if I gained ten pounds

That I would be fine even if I went bankrupt
That I would be good if I lost my hair and my youth
That I would be great if I was no longer queen
That I would be grand if I was not all knowing

That I would be loved even when I numb myself
That I would be good even when I am overwhelmed
That I would be loved even when I was fuming
That I would be good even if I was clingy
That I would be good even if I lost sanity

That I would be good whether with or without you

Precis så. I alla fall. Ändå.

The voice

2008-06-02T11:41:00.007+02:00

Johnny Cash, The Man in Black, The Voice. Mannen med rösten. Vad är det med rösten hos en så gammal man som berör mig så? Jag lyssnar o lyssnar, en hel del på hans gamla grejer, men mer o mer på hans sena låtar, alla covers han gjorde i American Recordings-serien. Ofta låtar som jag redan tycker om i orginalform, men som blir nåt mer i hans tolkning. "One" av U2 va den första jag hörde o blev helt impad. Orginalet är genialiskt, o covern är så... rakt upp o ner pang! Underbar. "I see a darkness" hade jag inte hört i Bonnie 'Prince' Billys orginal innan jag hörde Cashs version. Där måste jag säga att jag gillar covern mer, o jag har undrat varför. Men jag tror att det är pga rösten. Han är så gammal, o det är en tröst. Det ger hopp. Han har gått så länge, med allt mörker, men han finns fortfarande kvar. Det ger mej tröst o jag tror det är därför jag tycker om den versionen mest.

Well, you're my friend
And can you see
Many times we've been out drinking
Many times we've shared our thoughts
But did you ever, ever notice, the kind of thoughts I got
Well you know I have a love, for everyone I know
And you know I have a drive, to live I won't let go
But can you see this opposition, comes rising up sometimes
That is dread full imposition, comes blacking in my mind

And then I see a darkness
And then I see a darkness
And then I see a darkness
And then I see a darkness
Did you know how much I love you
There's a hope that somehow you
Can save me from this darkness

Well I hope that someday buddy
We'll have peace in our lives
Together or apart
Alone or with our wives
And we can stop our whoring
And pull the smiles inside
And light it up forever
And never go to sleep
My best unbeaten brother
This isn't all I see

Oh no, I see your darkness
Oh no, I see your darkness
Oh no, I see your darkness
Oh no, I see your darkness
Did you know how much I love you
There's a hope that somehow you
You'll save me from this darkness

En av de starkaste av hans covers är väl ändå denna, Nine Inch Nails "Hurt". Jag ryser o videon fick mej att gråta.

Musikfilmfestival på Vicke!

2008-06-01T16:48:00.024+02:00

Med start på fredag 6 juni har vi extra mycket musikfilmer på biograf Victoria. Under två veckor visas åtta olika nya o lite äldre filmer, som alla har anknytning till musik på ett eller annat sätt. Biljetterna kostar 60 kronor styck o alla filmer visas på nån av de största salongerna. Visst låter det schysst!

I'm not there är en konstnärlig tolkning av myten Bob Dylan. Sex olika skådespelare gestalar sex olika perspektiv av Dylan. Massa bra musik, coolt grepp o mycket bra skådespeleri, inte minst av min favorit Cate Blanchett som är grym som en otroligt porträttlik ung Dylan.

Control handlar om Ian Curtis, sångaren i bandet Joy Division som förnyade musikscenen i England i slutet av 70-talet. Regisserad av fotografen Anton Corbijn, o fotot är verkligen supersnyggt. En fascinerande blandning av musik, kärlek, ångest o flyktlängtan.

Once har jag skrivit om här.

Walk the line är ett Oscarsbelönat drama om Johnny Cash. Grymma rolltolkningar av Joaquin Phoenix o Reese Witherspoon.

Heart of Gold är inspelad under två kvällars konserter med Neil Young på Nashville's Ryman Auditorium 2005. Med på scen finns bla Emmylou Harris.

Shine a light är en dokumentär regisserad av Martin Scorsese. Den fokuserar på Rolling Stones men vi får även se ett gästspel av Christina Aguilera.

La Vie en Rose är en dramatisering av Edith Piafs dramatiska liv. Marion Cotillard fick Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

Across the Universe är en musikal byggd på kända låtar av The Beatles. Kärlek, uppror, krig o fred i 60-talets Amerika.

Kattrumpor o ormsaltare

2008-05-30T16:22:00.015+02:00

Jag tycker det är en rätt fin idé det där med att kvarter har olika namn. Det sticker liksom av mot det vanliga sättet att tänka i endimensionella linjära gator. Kvarter är små tvådimensionella block som förenar fyra gator, det fokuserar på hus o innergårdar o trädgårdar istället för asfalt o vägskyltar o övergångsställen.
Jag jobbar i kvarteret Höken. Vet inte om kvarteret jag bor i har nåt namn... Jag bor ju i ett miljonprogramsområde, kan tänka mej att kvarteren där har neutrala namn som typ LL22 o AA57. Men jag vet inte, kanske jag bor i kvarteret Bongotrumman utan att jag vet det.

Nära Södra Station finns det ett kvarter som heter Dykärret. Dyk-ärret? Dy-kärret? Jag gissar att det är det senare, men vem vill bo i ett dy-kärr? I närheten av Zinken finns ett kvarter som heter Kattrumpan. Det finns även en plats norr om stan som heter Kattrumpsbacken. Jag undrar varför det är så populärt just med kattens rumpa. Jag har aldrig sett nåt kvarteret Hundrumpan eller nån sjö som heter Hästrumpan.

Om man går Götgatsbacken mot Slussen så går man förbi kvarteret Ormsaltaren. Det är lätt att få fantasifulla associationer till nån som går o saltar på ormar i skogen (bekämpningsmetod?), eller en torkad, urholkad orm som får funka som saltströare. Tydligen är ormsaltare, liksom krabbsaltare, ett gammalt skällsord för illmarig, listig person. Men jag undrar ändå vad det är som kopplar samman listig med att salta orm eller krabba. Nån som vet? Handlar det om att salta ner ormkött o servera som nåt annat?

När man har varit i Tanto o går upp mot tunnelbanan vid Hornstull, så går man förbi en liten märklig plats som jag inte kan namnet på. Det är som ett litet grustorg, med små lövträd i flera parallella rader. Det känns mer som nåt man kan hitta i Östeuropa än nåt man vanligtvis ser i Stockholm. Jag undrar hur de tänkte när de gjorde den. Kan de ha tänkt att man ska ha marknad där? Jag kan se hur man ställer upp en massa små marknadsstånd i fina rader mellan träden, den bilden passar ännu mer in i öststats-associationen. Eller ska man parkera cyklar där? För det är inte direkt ett ställe man softar på, det är skuggigt o stora öppna Tanto ligger ju precis bredvid. Kanske det är tänkt att man ska spela boule där? Men det ligger ju nära vägen, det är inte så smidigt om man råkar boula ut i trafiken. Nä jag undrar hur de tänkte egentligen...

Ryska ljud

2008-05-30T10:20:00.011+02:00

НИЧЕГО НЕ ПОНИМАЮТ

Bошел к парикмахеру, сказал -спокойный:
”Будьте добры, причешите мне уши”.
Гладкий парикмахер сразу стал хвойный,
лицо вытянулось, как у груши.
”Сумасшедший!
Рыжий!”-
запрыгали слова.
Ругань металась от писка до писка,
и до-о-о-о-лго
хихикала чья-то голова,
выдергиваясь нз толпы, как старая редиска.

De förstår ingenting

Jag kom in och sa lugnt till frisören:
"Vill ni va snäll och kamma mina öron".
Den slätslickade barberaren blev sträv som en borste
och hans ansikte långt som ett päron.
"Är han . . .
han måste
inte va klok", fick han ut till slut.
Det blev skratt
runtomkring på stolarna och näsvisa
”att han…" och "att han inte…” och ”att…”
och ”att…”
och läääääääääääänge
fni-fnissade en trut
i en rödhårig knopp som stack upp som en rädisa.

En helt suverän liten dikt av Vladimir Majakovskij. Han skrev den 1913, för nästan hundra år sen alltså. Visst "känns" den modernare än så? Det är lite larvigt, men jag gillar nästan den svenska översättningen (av Göran Lundström) bäst. Jag tror det beror på rytmen, att det står massa upprepade "att han" istället för bara "ругань металась". Men själva grejen att översätta poesi är ju rätt märklig, för man har både betydelse o rytm o ljud att ta hänsyn till, o det ska gärna överföras med känsla alltihop. Den här dikten är ju till skillnad från mycket annan rysk poesi inte på rim, vilket underlättar vid översättning, för då kan man koncentrera sej mer på betydelsen. Men rytm o ljud är ju ändå betydelsefullt.

En annan dikt som jag absolut föredrar på ryska är denna, skriven av Anna Achmatova 1914:

Чернеет дорога приморского сада,
Желты и свежи фонари.
Я очень спокойная. Только не надо
Со мною о нем говорить.

Ты милый и верный, мы будем друзьями...
Гулять, целоваться, стареть...
И легкие месяцы будут над нами,
Как снежные звезды, лететь.

Jag hittar tyvärr ingen svensk översättning nu, nån som har nån länk?
Jag tycker den är vacker o sorglig. Språket är vackert, ljuden är vackra, det jag ser framför mej är vackert. Men det hon säger är sorgligt på ett sätt, om inte "han" va ett äkta pucko. Kanske "du" är så mycket bättre? O ändå... Jag minns att vi diskuterade denna i skolan o hade skilda åsikter om ifall hon verkligen är nöjd o lung o inte bryr sej längre om "honom". Kan inte bestämma mej för om jag tror att det hon valt är nåt bra eller om hon nöjer sej med något sämre än hon kunnat få. (Ska verkligen försöka hitta en svensk översättning.)

Film i det gröna

2008-05-29T17:03:00.017+02:00

Nu har ett av augustis mysigaste evenemang offentliggjort sitt program. 2008 års Parkbio i Stockholm har temat revolutionsromantik. Tanto fylls av filmälskare som sitter på filtar, äter popcorn o picknickmat, dricker vin/saft/läsk o kollar på en stor skärm som sänder ut ljus o färg i sommarskymningen. Klart ett av de bästa sätten att avsluta sommaren på. I år visas:

Onsdag 13/8:
Marie Antoinette
av Sofia Coppola
Lättviktigt men visuellt o färgglatt drama med Kirsten Dunst i huvudrollen. Kostymdrama i kombination med 80-talssoundtrack ger en rätt cool känsla.

Torsdag 14/8:
Dagbok från en motorcykel
av Walter Salles
Vackert, engagerande o rätt roligt om Ernesto Guevaras tiden innan han blev den legendariske "Che". Rekommenderas starkt, den kommer göra sej jättebra på stor skärm under bar himmel.

Fredag 15/8:
Ung rebell
av Nicholas Ray
James Dean i stilbildande film från 1955, som ville skildra ungdomars verkliga situation. Jag har inte sett den men länge velat, så då kommer jag garanterat sitta i publiken. :)

Lördag 16/8:
Tillsammans
av Lukas Moodysson
Schysst 70-talskänsla i både rolig o allvarlig film om relationer o samhällssyn.

Söndag 17/8:
Do the Right Thing
av Spike Lee
Rasmotsättningar i det sena 80-talets Brooklyn i stilbildande kultfilm.

Så, nu har ni förhoppningsvis blivit inspirerade. Just det, det är gratis också! Jag kommer påminna igen när sommaren ~~går mot sitt slut~~.

Lite bättre burgare

2008-05-18T11:09:00.005+02:00

Jo jag vet att jag är hobbyvegetarian. Att jag försöker undvika kött relativt mycket. Både av hälso- o miljöskäl. O jag går helst inte till Mc Donald's eller Burger King, mest av politiska skäl men även av hälsoskäl. Men det händer att jag slinker in på Max nångång ibland. Tycker att de är bättre både när det gäller smak o attityd. O nu har de börjat med klimatmärkning på sina produkter. Så o så mycket koldioxidutsläpp genererar den här rätten. Dessutom använder de enbart vindkraftsel, har endast miljömärkt fisk, klimatkompenserar genom att plantera träd i Afrika, mm. Bra va? Så om man nu vill käka hamburgare (eller kanske vegkäk?) på en hamburgerrestaurang så kan man ju gärna stödja Max om man har dem inom räckhåll.
Läs mer här.

Ansiktsgympa

2008-05-15T16:34:00.003+02:00

Det här tycker jag är kul:

o det här:

Om jag kunde göra det nedersta tricket så skulle jag göra det mot folk på tunnelbanan, o sen låtsas som ingenting.

Sommarplågan men även sommarens fröjder

2008-05-09T15:12:00.010+02:00

Idag ska jag va lite arg. O lite glad.
På sommaren är det varmt (ibland). Då har man mindre kläder på sej än under resten av året. Då syns det extra bra hur mycket former man har eller inte har. Just nu görs det massa reklam överallt för bikinisar o grejer. O jag blir arg arg arg när jag ser tex H&M:s reklam med skitsmala tjejer som står i konstiga ställningar för att se ut som att de har kurvor. O jag blir glad när jag ser Stadiums reklam där tjejerna faktiskt har mage o det blir små veck i sidan när de böjer sej lite. Stadiumtjejerna är inte mulliga eller nånting, men de ser i alla fall verkliga ut. Jag vet att det finns tjejer som ser ut som H&M-tjejerna, men det är kanske typ 10% av den kvinnliga delen av befolkningen. Så visst, klart de ska få synas, men att det alltid alltid alltid ska va såna som är idealet... det gör mej arg o upprörd. Att man så lätt får för sej att det är så man bör se ut, o att det är det enda som kan tänkas va snyggt... Hu.

Men... egentligen är jag glad. För det är sol o varmt o ljust o grönt. När allt va grått o kallt o hemskt tidigare i våras så hyste jag stora förhoppningar för maj. Det verkar som att de för en gångs skull typ blir infriade. Allt känns så mycket lättare nu. O jag påminns igen o igen om varför jag trivs så bra i min betongförort. För bara 20 min från mitt hus ligger sjön, o ängen, o gräset, o träden o buskarna o fåglarna o bryggan o båtarna o... allt det där. Så otroligt vackert o så fullt av färg. O nere på gården växer det grönsaker, o går allt som jag vill så kommer jag få låna en plätt att odla på i sommar. Kan det bli bättre? (Ja förstås...) :)

Gröna fingrar

2008-05-06T17:32:00.005+02:00

Min farfar va trädgårdsanläggare. Mamma har kryddträdgård o hon o pappa har odlat grönsaker så länge jag kan minnas. Själv brukade jag alltid ha ihjäl mina krukväxter när jag va lite yngre, men nuförtiden mår de ganska bra. För några år sen planterade jag blåklint i glassburkar på balkongen. Det blev jättefint när de kom upp, o de blommade länge. I år har jag gått steget längre. I nuläget har jag rödbetor, morötter o rädisor som gror i stora byttor på balkongen, o tomater o bönor som står på tillväxt i köksfönstret. Några krukor med blommor har jag också satt, o det kommer nog bli både sallad o dill o kanske nåt mer innan jag nöjer mej. O det händer grejer! Rödbetorna har bara varit i jorden ett par veckor men det har redan kommit upp massa små rödgröna blad. Morotsblasten sticker upp som små spröt. Tyvärr är jag rädd att jag sått dem för grunt, så de kanske inte kommer må så bra... det kanske går o plantera om dem när de vuxit till sej lite. Det ska bli intressant o se vad som tar sej. Nyplockade balkongsvarma tomater är ju fyrtio gånger godare än köpetomater... o rädisor.... gott gott.
O jag drömmer förstås fortfarande om att en dag hamna på landet (hippikollektiv?) o ha värsta trädgårdslanden o va halvsjälvförsörjande. Vi får väl se hur det går med det...

Go crazy bollywood style!

2008-04-21T15:18:00.002+02:00

Nu är det vår sägs det. Jag tror o hoppas att det stämmer. Solen skiner o det är redan lite varmare. Folk ser gladare ut när de går förbi i strömmar på gatan utanför jobbet. Så om du nu känner att du har fått massa ny energi o inte vet vad du ska göra med den... dansa galen indisk dans! Det kanske låter absurdt, men kolla här o se om du inte rycks med!

Först har vi en gammal goding som alla som sett filmen Ghost World säkert känner igen. "Jaan Pehechaan Ho" från 1960 typ.

Sen har vi en något modernare grej som jag hittade på Jonnas blogg. Denna är från 90-talet, o den manliga stjärnan kallas visst för Indiens Michael Jackson. O i början, känner man inte igen några moves från "Thriller"?

Once

2008-04-17T21:36:00.011+02:00

Jag såg filmen Once igår kväll. Vilken liten pärla! Jag hade inga jätteförväntningar, men den fångade mej snabbt. Man kan beskriva den som ett drama om musik, vänskap, kärlek, krossade drömmar o hopp. En del kallar den för musikal i o med att det är många hela låtar med i den, men du behöver inte va rädd för att de ska brista ut i sång o sjunga sina repliker istället för att säga dem. Det är mer att när de väl sjunger så reflekterar låtarna vad karaktärerna tänker på o pratar om. O så är det väl ofta när man skriver musik, att man skriver utgående från det man varit med om eller upplever för tillfället, så det är bara trovärdigt.
Jag rekommenderar den starkt till alla som gör musik, men även de som "bara" älskar musik. Den är skönt indie-aktig på det sättet att man inte vet vad som ska hända, karaktärerna är trovärdiga o dialogen känns inte krystad alls. Huvudpersonerna är även de som skrivit låtarna på riktigt, o de vann en Oscar för låten "Falling Slowly". Här är låten som jag fastnade mest för, "When you mind's made up", i en scen där de spelar in den i studio:

Hissmusik

2008-04-17T16:56:00.003+02:00

Det visade sej att två av mina favoritlåtar, en gammal o en nyare, hade liknande idé till sina videos. Jag gissar att det finns hundra musikvideos till som utspelar sej i samma miljö.
Jag måste ju säga att den nedre är mer fantasifull, men den övre är ändå rätt snygg.

Jag lyssnade massor på PlankEye när jag va tonåring. Jag tror att "Goodbye" va med på det klassiska Cool or fool-blandbandet som jag fick av Ant hösten -99. Otroligt nostalgisk musik för mej, men jag gillar låten för vad den är också. Vacker o sorglig, o så med det fina musikaliska konceptet lugn-kraftfull-lugn.

"She fell into my arms" va låten som fick mej att börja lyssna på Ed Harcourt, o den är fortfarande min favorit av hans låtar. Lyssna på texten, är den inte fantastisk?

Charmad av Charms :p

2008-04-14T10:17:00.015+02:00

Jag hittar många glömda saker när jag kör mitt rensa/sortera/slänga-projekt. Igår hittade jag ett häfte med texter av Daniil Charms, rysk författare som skrev absurda noveller mm på 20- o 30-talet. När jag gick nybörjarkursen i ryska så hade vi Charms-texter som en del av kursen i läsförståelse. Det va texter i stil med dessa: Det ramlar ut gummor, Sonett o Vad man kan köpa i affärerna nuförtiden. (Sistnämnda på ryska: что теперь продюат в магазинаx.) När man satt där o försökte översätta från ryska till svenska så trodde man oftast att man fått nåt om bakfoten... för det blev så konstigt. O så dog folk hela tiden. Men när vi frågade vår käre lärare så förklarade han att det va just det som va meningen. Vi skulle inte kunna lista ut va som skulle hända, utan va tvungna att översätta allt noga.
O nu satt jag igår o läste lite i det där häftet. Roligast är nästan när han berättar om sej själv... "Я не считаю себя особенно умным человеком и все-таки должен сказать, что я умнее всех. Может быть, на Марсе есть и умнее меня, но на земле не знаю." Klar hybris där, men det är väldigt kul. Så om man kan ryska o vill ha nåt småweird o läsa så rekommenderar jag verkligen Charms. (Det kan va kul på svenska också, men...)

(Det här tycker jag är otroligt kul. Vet inte om det verkligen är Charms, men det känns så... nån som vet var man kan hitta det på ryska?)

Ehh... я понимаю...

2008-04-13T12:49:00.025+02:00

Det är mycket tunnelbaneåkande i mitt liv. Jobbdagar åker jag minst en timme framotillbaka. Men jag är så van vid att pendla, har gjort det sen jag började gymnasiet, så jag tänker inte så mycket på det. Brukar ofta sitta o läsa. När jag pluggade använde jag tiden till att göra läxor. Sover en hel del också. :) Av nån konstig anledning brukar jag nästan alltid vakna lagom till när jag ska av.

Förövrigt har McDonald's invaderat Ryssland

Allt oftare händer det att jag hamnar bredvid folk som sitter o pratar ryska. O mina öron blir stora som stekpannor. Tonårsprat om killar o fester, tuffa snubbars mobilkonversationer, gamla tanter som pratar om sina barnbarn. Man får höra en hel del. O de vet inte att jag förstår. :p Men jag är feg så jag vågar inte prata med dem. Ytterst sällan har jag avslöjat mig. Det har hänt, men tyvärr rätt sällan. O det är synd, för jag vill ju egentligen öva på ryskan.

Men nu har jag faktiskt tagit tag i mej lite när det gäller det där. Jag har gått med i en rysk läsecirkel som ses varannan vecka o läser o diskuterar rysk skönlitteratur (på ryska). O det är grymt kul! Ganska svårt, men inspirerande o lärorikt. Flera av de som är med har ryska som modersmål, så de har ju superkoll o uttalar allt korrekt osv. Superschysst. Så jag tänker försöka fortsätta va med så länge det funkar med mitt jobbschema. Jag skulle ångra mej så fett om jag lät ryskan förtvina i min hjärna.

Åter till vildmarken

2008-04-08T19:24:00.019+02:00

Vi ska få Into the Wild till min bio på fredag. :D Det betyder att jag kan se den gratis igen... o syrrorna med... :) Det kommer vi garanterat göra.

När man läser folks åsikter om filmen så är det många som tycker att den är dålig för att den ger en falsk bild av vem Christopher McCandless var. Att den förskönar både hans person o hans resa. Nog är det väl så, men det är ju ändå en filmatisering o konstnärlig tolkning, inte en dokumentär. O jag tycker att den ändå är himla intressant, o fascinerande, o tankeväckande.

Intressant läsning om den verklige Chris McCandless:
The Cult of Chris McCandless
"Fifteen years after an enigmatic 24-year-old walked Into the Wild, the site of his death has become a shrine. As Hollywood weighs in with a portrait of the young man as a saintlike visionary, has the truth been lost? Inside the strange life and tragic death of "Alexander Supertramp." "

Death of an Innocent av Jon Krakauer
En ganska lång artikel av författen bakom boken "Into the wild" som ligger som förlaga till filmen.

Into the wild

2008-04-06T23:11:00.006+02:00

Häromdan såg jag äntligen "Into the Wild". O jag måste verkligen rekommendera den. Den har massa intressant att säga. Inte så att jag tycker att alla borde göra som huvudpersonen i filmen, eller vill romantisera "back to nature" förbehållslöst. Men som sagt, den har massa att säga om man vill lyssna.

O jag vet att en del stör sej på Eddie Vedders musik i filmen, men jag tycker den gav den styrka.
O det är klart att jag tjusas massvis av tanken på att leva on the road, som Catherine Keeners rollfigur. Ja... going up the country...

Jonna wrote this song

2008-04-01T23:19:00.002+02:00

Kolla in Jonnas senaste fina video!
Dutt-du-dutt-du-duuuuu....

All fools day

2008-04-01T15:29:00.008+02:00

Första april, ja. Jag har försökt att luras lite. Får se om det funkar.

Det är sooool sooool sooool ute o jag blir så fasligt glad! Gick en ganska lång promenad innan jobbet, o njöt som bara den. Gick på gator jag aldrig gått på förr o det kändes som om jag va i en annan stad. Jag med mitt ressug, det va faktiskt en bra variant... ska ta till den fler gånger. Hittade en innergård med gräs o kompost, o krokusar o andra fina blommor, o jag stod där o råglodde o fånlog. O en snubbe som stod o väntade på bussen undrade nog va jag sysslade med. INSÖP VÅREN, det gjorde jag. (Måtte det inte komma mer snö nu please please please.)

Jag stör mej ganska mycket på reklam. Stor utomhusreklam som vill invadera ens sinne. Radioreklam som försöker va rolig. Jinglar som är fula. Massa sånt. Över huvud taget hela grejen med att det skapas massa behov som vi egentligen inte har. Men lite glad är jag för att jag såg lakritspuck-reklamen idag när jag gick av tunnelbanan. För lakritspucken är tillbaka o den är SÅ god! Den har ju inte funnits på ett tag, o när de lanserade "Pepe" för nåt år sen eller två så tänkte jag att den kanske kunde va nåt. Men den va det sötlakrits på. Inte särskilt gott. Mesigt. Lakritspucken har saltlakrits-skal. Det är gott. Namminammi. Passar skitbra i vårsolen. (Synd att den inte kostar 2:75 längre bara.)
Så, nu har jag gjort reklam för GB. :p

Vi går väl mot våren nu?

2008-03-09T21:05:00.016+01:00

TEMPO dokumentärfestival på jobbet. Säkert superkul för alla deltagare. Massa intressanta filmer, regissörsbesök, temapaket. Men för oss som jobbade - what a nightmare! Tolvtimmarspass med sälja-biljetter, svara-i-telefon, byta-bokningar-o-fribiljetter, svara-på-svåra-frågor. O ingen rast typ! Knappt nån mat! O så försöka va trevlig o hålla koll på allt. Nej hu. Det vill jag inte göra om igen, inte med mindre än att vi blir fler som jobbar samtidigt i så fall. Jag orkade inte ens kolla på nån av filmerna när jag va ledig. Synd, men en del av dem ska gå upp på ordinarie repertoaren snart. Necrobusiness tex, som vann Tempo Documentary Award 2008. Den verkar superintressant. Får premiär på fredag.

Jag har ett projekt som jag hållt på med sen januari. "Rensa ut o slänga" heter det. Papper, böcker, saker, kläder. Just nu håller jag på med garderoben. Det går kassvis av kläder till Myrorna. En del nostalgigrejer behåller jag, jag minns ju hur tråkigt jag tyckte det va när jag insåg vilka coola kläder mamma hade som ung men som hon hade slängt. Men många gamla grejer är bara konstiga eller för utslitna. Då ryker de. Det är lite av en reningsprocess det här. Snart kommer turen till bokhyllan.

Tog en promenad utmed vattnet med M igår. Såg snödroppar, krokusar, blad på buskar. Våren verkar va på väg på riktigt, o jag kan knappt vänta. Ljuset o färgen. Ge mej nu! Tack o lov att det går mot vår, ljus o värme nu, o inte tvärtom. I höstas hade jag det riktigt bra, så mycket glädje, men jag hade nog inte fixat en höst nu.

Jag känner mej väldigt maktlös gällande en grej just nu. Jag försöker ju alltid ha kontroll över mej själv o mina känslor o liknande. Jag försöker va oberörd o leva mitt liv som jag vill, bara. Men ibland är det svårt, när nåt påverkar en mycket. O kan man inte påverka det tillbaka, då blir det svårt. Det är den maktlösheten jag känner just nu. Jag vill nåt väldigt väldigt mycket, men det enda jag kan göra är o hoppas. O hjälp, va jag hoppas.

Amadou & Mariam, nu har jag också upptäckt dem, o det svänger o det är bra! :) Jag gillar deras något äldre grejer bäst, som "Wati" o "Sou Ni Tile", men den senaste skivan med Manu Chao, "Dimanche a Bamako", är också helskön. Såg ett avsnitt på svt.se av Papas kappsäck när han va i Mali, o bla träffade Amadou o Mariam. Vilken grym musik de har där! Plötsligt känns Afrika lite mer aktivt tilldragande (jag har ju även kommit över min sprutskräck, o ormskräcken kanske går att ignorera...). :)

Kulturellt utbud o insats

2008-02-10T17:44:00.000+01:00

Säga va man vill om storstäder. Bu o bä. Men det finns i alla fall oftast väldigt mycket att välja på inom typ alla områden. I o för sej är det kanske inte enbart positivt (jag kan ha extrem beslutsångest när jag måste välja mellan grejer), men visst är det schysst att det finns ett stort utbud av tex kultur.
I januari va jag o syrrorna o såg "Rock'n'roll" på Stadsteatern. En pjäs mestadels om politik, men även om musik, filosofi, frihet, familjerelationer. Prag o Cambridge, Syd Barrett, Plastic People of the Universe. Den va riktigt bra, o hur mycket jag än gillar film så är det en upplevelse att se grymma skådisar spela live. Den går fortfarande, så låter det intressant så gå o se den! 100 spänn för er som inte fyllt 26 än. :)

I onsdagskväll va jag o M på Stallet, ett folk- o världsmusikställe vid Nybrokajen. En onsdag i månaden kör de osignat-scen med gratis inträde. Denna gången hörde vi ett band som spelade fiol, ståbas, vevlira o säckpipa. Underhållande, mysigt, bra. :)

I fredagskväll körade vi med Jonna på Manifestgalan. Jag hade värsta ångesten på dan för hur jag skulle lyckas fixa till en outfit som passade in o passade mej, men jag fick hjälp av V o sen blev det riktigt bra faktiskt. Det va jättekul o sjunga, vi är så många o med så många olika instrument - gitarr, bas, piano, trummor, sax, tvärflöjt, sång. En hel liten orkester. Jag vet inte om allt gick ut i lokalen, det va rätt stimmigt o kanske inte världens bästa ljudförutsättningar, men vi hade kul i alla fall. O det är sköna låtar o Jonna har grym röst. Jag är så glad för att jag får va med. :)

Vinter?

2008-02-02T13:41:00.000+01:00

Vinter... jo visst. Jag vill ha snö. Jag vill åka presseningspulka i Flottsbrobacken. Jag vill att det ska va lite ljust ute även på natten. Ska det va vinter kan det väl va det på riktigt. Annars kan det lika gärna va vår. Fast igår tog jag en promenad på Söder innan jobbet, o det va faktiskt lite solsken, o rätt torrt på marken, o massa folk som va ute o gick. O då blev jag helt lycklig, o det kändes som vår, o som om allt va på g o inte bara stod o stampade i en grå pöl. Men idag regnblaskslaskar det igen, o jag vill bara bort...

O det är redan februari. Över en månad sen jul. Det blev en lite konstig jul. Mysig - jo, god mat - ja, trevligt häng med familjen - jo visst som vanligt. Men mina föräldrar har flyttat, så vi va i ett hus jag aldrig bott i, med gråa åkrar utanför fönstret, utan några grannar eller vänner från förr att knata över till eller träffa. Det va konstigt. Det va helt OK, men om min förmåga att känna julkänslor försvagats för varje år sen jag va typ 16, så är den nästan helt obefintlig nu. Inte för att det gör så mycket. Men det va lite konstigt. När jag kom upp till stan igen så dröjde det inte länge förrän jag nästan glömt bort att det ens varit jul.

Nyår blev en liten tillställning hos mej med syskon o vänner. Käkade mat med ryskt tema, supergod borstjtj o blinier. Lite dans, lite spel, lite nattlig bergsbestigning vid tolv. Det va schysst.

Rätt va det är hittar man en cover som slår orginalet med hästlängder. Lyssna på Anna Ternheims fantastiskt fina version av Eurythmics gamla dänga "When tomorrow comes" o låt dej förtjusas.

(Nu kommer snön o det med besked....)

Julmatsfixande med missöden

2007-12-18T21:34:00.000+01:00

Med mindre än en vecka kvar till julafton o några lediga dagar passar jag på o jula till det lite. La in sill häromdan som nog är klar att börja äta av imorn. Jag älskar sill! Gjorde rödbetssallad idag, mammas recept som är hundra gånger godare än Rydbergs o alla andra köpe-rödbetssallader. Lyckades hälla ut en halvliter gräddfil på golvet i processen. Det va värsta jobbet att få upp sen, inget att rekommendera. Tänker baka vörtbröd innan veckan är slut också. Men julpynt lägger jag inte så mycket energi på. Jag ska ju fira julhelgen med familjen hos föräldrarna, där kommer det va julpyntat nog. Om jag däremot skulle fira jul i lägenheten skulle jag säkert fixa julgran o grejer. När jag bodde med I o I så hade vi julgran ett år. Vår julgransfot va alldeles för liten så vi fick ställa granen i en stor fet glasburk o binda fast den i gardinstången för att den inte skulle trilla. När vi åkte hem över jul så fick den stå i badkaret som va halvfullt med vatten, för att den inte skulle vissna. När vi kom tillbaka åkte den tillbaka ner i glasburken. Det luktade hur gott som helst i hela lägenheten den julen.
Knäck kanske man ska göra också... I jul tänker jag käka godis. Man kan inte va nyttig jämt, det blir bara tråkigt.

Syrran är i Rom några dagar. Härligt för henne! Hon har fått dille på italienska denna hösten, o nu får hon öva. Kul. Resa resa resa... snart får det va dags för en liten vintersemester för mej med. O i sommar.... vart hur när med vem? Måtte jag få jobba tillräckligt i vår så jag kan skrapa ihop en bra reskassa.

Byggdamm i min glögg

2007-12-13T20:15:00.000+01:00

Sitter på jobbet o äter en vegmixtallrik från kebaben runt hörnet. Riktigt gott, kanske inte prisvärt men... jag har blivit lite slapp med matlådorna. Ska ta tag i det snart igen.

De håller på o bygger om här. Jag sitter bakom en temporär plywood-kassa som vätter mot fönsterväggen, o jag fryser som en hund. Har lusekofta o benvärmare o jacka o det är ändå så kallt att fingrarna inte riktigt vill lyda mej o skriver konstiga små saker. Det ligger ett ganska tjockt lager byggdamm över ALLT. De ska va klara tills lördag sägs det, jag hoppas verkligen det.

Byggarna gillar att lyssna på radio. De lyssnar på radio högt så det ekar i hela foajen. De lyssnar på en kanal som spelar blandad musik. Modern r'n'b, reggae, Kent, Brittan Spears. Det snöade idag när jag gick hit, inte mycket men lite o det är kallt ute (o inne). O så spelar de plötsligt "Äntligen på väg" med Håkan Hellström på radion. Jag gillar verkligen den versionen av Ted Gärdestads gamla försommardröm, men nu va jag tvungen att lyssna noga o höra om det verkligen va från radion det kom eller om det bara va ovanligt höga tankar i min hjärna. För o spela den idag... va det för o retas? Vem längtar till våren nu så här precis före jul? Inte jag i alla fall. O om man gjorde det så skulle det väl inte bli bättre av att höra den låten, våren kommer ju inte snabbare för det. Nä det va ett konstigt låtval så här på luciadan.

Inget glitter har jag i håret. Inget luciatåg har jag sett idag. Men nu ska vi strax dricka lite glögg o käka lite saffransbröd som M bakat. Så får vi kanske lite stämning i alla fall. Jag undrar när jag ska fatta att det är jul om tio dar. Jag har inte så mycket julmusik hemma, men jag körde lite DJ Santa på förmiddan för o försöka få lite julkänsla. Det gick ju lite så där. "Dampbarnens julparty" som K sa. Jo typ. Det hjälpte mej inte så mycket. Får ladda med lite "O helga natt" när jag kommer hem. Den är min julsångsfavvis, o den delar förstaplatsen med "Gläns över sjö o strand" när det gäller att vagga in mej i julstämning.

Häromdan blev jag påmind om ett samtidsfenomen, ett mobiltelefonfenomen. En tuff snubbe i 30-årsåldern stod vid Gamla Stans tunnelbanestation o pratade i mobilen. Medan han pratade gungade han fram o tillbaka med kroppen o gick i små små svängar hit o dit. Hade han betett sej så utan att prata i telefon så hade han betraktats som störd eller väldigt kissnödig. Men nu eftersom han pratade i telefon så va han inte begränsad av såna föreställningar. Han va ju inte ensam, han hade sällskap via telefon. När man är flera om det kan man bete sej lite knasigt. Jag undrar om han tänkte på det själv. Jag tror inte det.

Hört på tunnelbanan idag:
"Ser ni hunden där borta? Först såg jag bara svansen, o då trodde jag att det va en gås!"
Hahahahah det tyckte jag va skitkul. Det va en svart o vit liten hund också. Kanadahunden.

Musik o film, livets nödtorft

2007-11-27T18:58:00.000+01:00

Tillåt mej presentera höstens bästa skiva: The Trials of Van Occupanther av o med Midlake.
Den kom i o för sej inte ut i höst, utan nån gång 2006, men jag upptäckte den i höst o den är såååå bra! Ruggigt bra musikaliskt, retroinfluenser, skön stämsång, svängigt, vackert, drömmande... tja lite av varje. O texterna är helt underbara, handlar typ om att va bonde för 100 år sen. :D Inget baby baby så långt örat kan höra. Väldigt skönt. O det är fyndiga texter, o roliga, o vackra... Jag är helt såld, lyssnar på den om o om igen, o ser till att mina vänner får höra den, o så fastnar de med. :)

På jobbet har vi t-shirtar på oss som det står "Min favoritfilm är:" på, o sen ska vi helst fylla i en film. Det va ingen svår sak för mej. Jag vet vilken min favoritfilm är. Jag har sett den hur många gånger som helst o tröttnar aldrig på den: 12 Monkeys eller på svenska De 12 apornas armé. Jag gillar inte Brad Pitt speciellt mycket, o är inte alls svag för Bruce Willis, men de är riktigt bra i denna, särskillt Brad Pitt som en smått galen aktivist. Filmen är nån typ av sci-fi-historia, med tidsresor o konspirationer o dystopi, o den är sorglig o spännande o konstig. Helt underbar. Folk som läser på min tröja säger "Är det verkligen den bästa film du har sett?!" O nej, det är det inte. Jag kan omöjligt säga vilken som är den bästa film jag sett, men så står det inte heller, utan det står favoritfilm, o detta är min favoritfilm. Eller möjligtvis en utav dem. En annan favorit är Capote, med min favvis bland manliga skådisar: Philip Seymour Hoffman, men den har jag bara sett en gång än så länge. Han är även med i Almost Famous, en av mina absoluta favoriter, som ligger bra till för att hamna på tröjan om jag får en till, men som ändå inte alls är den bästa film jag sett.
("Aha, de tolv apornas planet!" säger en del. Nääää hallå. Apornas planet är nåt helt annat. Orginalet är cool, remaken är rolig, men nä, det är inte den som är min favvis. O de är inte alls lika varann, den o 12 Monkeys. )

Nä nu ska jag se andra halvan av en annan film som min favvis Philip Seymour Hoffman är med i, Magnolia. Va för trött för att se hela häromnatten, så det blev bara disc 1. Men nu ska jag se fortsättningen. Vet inte än vad jag tycker om den, vi får se.

IMDB - The Internet Movie Database, filmälskarens bästa vän på webben. Har du inte varit där än så har du ett fantastiskt verktyg kvar att upptäcka!

I'm oh so brave

2007-11-26T16:44:00.000+01:00

På nåt sätt känns det som att jag inte är lika skraj längre inför nya saker eller sånt jag inte vet om jag behärskar. Tänk va bra. Det kanske bara är nåt ryck jag fått, men det verkar faktiskt hålla i sej. Tänk va bra.

Förra söndagen spelade Jonna på Rival före Maia Hirasawa o Salem Al Fakir. O då va jag, K, Å o två till med o körade på fem låtar. Inför utsålt Rival med typ 700 åskådare. O där stod vi o lallade o ooooade o aaaaade. O det va SÅ kul! En bekant som jag träffade på efteråt sa att det lät lite som I'm from Barcelona. O jag vet inte riktigt om jag ska ta det som beröm eller diss, men Jonna va nöjd o vi hade kul o jag tror inte det lät falskt. Det va första gången jag stod på scen på minst 10 år tror jag.

Sen i fredags skulle Jonna spela tre låtar akustiskt live o ge lite intervju i P4. O då drog hon med mej att köra där med. Så jag sjöng live i radio! Hallå! Våga liksom. Men det gjorde jag. O det lät bra det med. Tänk vad modig jag har blivit. :)

Det är mindre än en månad till julafton. Jag kan inte förstå det. Det är ju bara höst än. En lång höst, men en bra höst. Det händer mycket nu, o en del är bra, men en del är enerverande. Tex jobbet. Det skulle ju va skönt att veta om man har råd med hyran nästa månad, o nästa o... Men jag försöker låta bli o oroa mej, det brukar alltid ordna sej. Jag får massa extrapass hela tiden, de flesta på det trevliga stället. Jag har för länge sen bestämt mej för att inte skaffa dyra vanor, att alltid kunna leva på lite pengar om det är nödvändigt. Jag vill inte va tvungen att ta ett otrevligt eller tärande jobb bara för att betala massa räkningar för saker jag inte behöver. O jag tycker jag är bra på det. Jag klarar mej fint på lite pengar. Får jag mer så kan jag spara dem, o sen resa (always in a travelling mood :) ).

We hate it when our friends become successful - but I don't.

2007-10-26T00:14:00.000+02:00

Jag slutade plugga ryska för snart tre år sen. Idag va jag uppe på Universitetet på föreläsning om "barnet i modern rysk film" på ryska. Lovely lovely. Det va så kul att sitta där igen, i ett litet klassrum, o verkligen förstå. Jag förstod inte varenda ord, men det mesta. Kunde hänga med bra i resonemanget. O det va väldigt nostalgiskt att va där igen, på Universitetet där jag trivdes så fantastiskt de 2½ åren som jag pluggade där. Alla minnen... O jag inser att jag är äldre nu, o erfarnare, o mognare, än när jag började där för 5 år sen. Jag tyckte jag va stor då, men jag är större nu. ;)

Igår va det releasefest för Jonnas skiva på Debaser Slussen. Massa kollegor o vänner, o systrarna. Det va en finfin kväll. Litet förband, Mattias Bärjed o Fanny Risberg, körde några låtar från Upp till kamp-soundtracket. Vackert. O Jonna gjorde en jättebra konsert, gav järnet. Hon har skitbra röst, o det va tajt o svängigt. Sen va det nån fransk tös som plippploppade o sjöng I hate your dog o Little kitty cat... "SOKO" hette hon... tja... det va underhållande. En fin kväll, o jag är så glad för mina vänner. O man blir glad när det går bra för dem. :) (Jo jag blir det.)

Jag undrar om vad man har för kläder när man går till frisören påverkar slutresultatet för håret. Som att frisören gör sej en bild av vem man är o hur man ser ut utifrån hur man är klädd, o sen anpassar ens frisyr efter det... Jag förekom det häromdan, hade färgglada o inte så vuxna kläder, o fick lite mer rufsigt hår. Jo tack det blev bra. Skulle nog inte våga experimentera för mycket med det där, men det skulle va intressant.

I love you (in with the arms)

2007-10-22T18:57:00.001+02:00

Trevligt biojobb:
Att jobba på en liten biograf som visar intressanta filmer, har mysig atmosfär, espressomaskin, o kunder som gillar mer än bara blockbusters och romantiska komedier.
Otrevligt biojobb:
Att jobba i kiosken på en biograf som mestadels visar blockbusters o romantiskta komedier, sälja tusentals popcorn och hundratals läskar till tusentals stressade människor, o stressas ihjäl för att man har för lite personal.
- Gissa vad jag gjorde igår? I tolv timmar? :(

Jag äter inte så mycket kött, är väl hobbyvegetarian typ. Det kan väl tänkas att jag blir vegetarian framöver nån gång, av hälsoskäl o miljöskäl o ekonomiska skäl o etiska skäl (finns många skäl att bli vegetarian). Men jag vet vad jag i så fall kommer sakna. Inte hamburgare, inte flintastekar, inte julkorv, inte köttfärssås. Kanske lite i början, men inte i längden. Nä, köttsaken som jag kommer sakna massor är: skivbar leverpastej. Så otroligt gott det är med en macka med skivbar leverpastej o heminlagd kullagurka. Det går inte av för hackor. O det kommer jag sakna med bittra tårar om jag blir vegetarian en dag.

Det är höst på riktigt nu. Blir mörkt tidigt. Kallare o kallare. Blötare o blötare. Så nu passar det utmärkt att vira in sej i en filt o lyssna på en av Loney, Dears mest fantastiska sånger, I love you (in with the arms). O minnas hur otrolig den är live. Har du inte haft turen att se den live nån gång så kolla här:

Jag får rysningar varje gång.

Quinoa gnoa quinoa

2007-10-14T20:35:00.000+02:00

Jag älskar Felixs Fiskdressing. Den är helt grymt god till stekt fisk.
När man äter quinoa gäller det att tugga på de små fröna. Annars bara slinker de ner. När man tuggar på fröna så knäpper det. Spännande.

Jag vill resa. Resa resa resa. Igen. Men jag får nog ge mej till tåls lite. Har varit bortskämd detta året, varit i fem nya länder o två gamla, o sett så mycket, gjort så mycket, upplevt så mycket. Kanske bäst o sansa sej lite lite. Men sen! Jag samlar på potentiella resmål hela tiden.

Wanna go back to Prague.

De där sångerna som är mer

2007-10-12T01:59:00.036+02:00

Ibland händer det att jag möter en låt som drabbar mej. En låt som fångar mej o som jag lyssnar på gång på gång på gång. Det händer inte ofta, o jag kan inte säga exakt vad det är som brukar va den avgörande orsaken. Texten spelar in, men det finns sånger vars texter jag tycker mer om. Det brukar nog mer va stämningen, de känslor som låten relaterar till just i det ögonblicket jag hör den o den drabbar mej.

Våren 2004 var det Sophie B Hawkins "As I lay me down" som slog till. Jag älskar den ännu. Den är banal, o tjejig, o poppig, o allt det brukar va sånt som hellre får mej att ogilla en låt än att gilla den. Men just denna är bara helt träffande. Känslan, hoppet... It sounds like church bells or the whistle of a train on a summer evening... Jag älskar den ännu.

Hösten 2005 va det Damien Rices "Cannonball" som fångade mej, i en upppoppad radioversion som fanns i mina lurar när jag va ute o sprang. O jag sögs med... den är sorglig o typ maktlös, men jag älskade den. Jag är en sucker för melankolisk musik. O den är trallig i den versionen, som jag, melankolisk men trallig. It's not hard to fall when you float like a cannonball... (Fast videon här är den ackustiska, oh så vackra versionen.)

O nu har jag mött Sarah McLachlans "Fear". Helt fantastisk. Svävande, drömmande, stark. Om o om igen. Svajiga ljud som drar iväg med mina tankar. O rädslan o längtan. There's nothing I'd like better than to fall, but I fear I have nothing to give... I have so much to lose... O det är sorgligt o ändå starkt o fullt av hunger. O det är ju så som jag uppfattar den; men det är just det, att jag verkligen har en inre bild o en stark känsla av vad den gestaltar för mej.

O jag lyssnar om o om igen, o igen.

Min utsikt

2007-05-20T11:58:00.000+02:00

Från mitt fönster ser jag långt. Jag ser natur o jag ser hus o vägar. Sitter jag ner ser jag mer himmel än jord. Sitter jag på golvet ser jag nästan bara skog o himmel, o då kan jag lura mej själv att jag bor riktigt på landet. Jag bor nästan på landet. Men nära stan.

Från mitt fönster ser jag Hemliga ängen. Den har triggat mina drömmar i ett år. Sen kom jag ditpulsandes en dag i vintras o upptäckte att den inte alls är så idylliskt lurvig som jag trodde. Den är kvistig o snårig o full med små buskar. Men den är brant, o gick bra att åka pressening nedför. Hemliga ängen är fortfarande lockande där den ligger som en glänta på väg upp i skogen. Den fyller sin funktion som en liten dröm o en bild o en påminnelse om nåt mer hemlighetsfullt, nåt mer fridfullt. O i sensommar ska jag gå dit o se om det växer nån frukt på nåt av de små träden i slänten.