Smaskig snabblimpa

Såg att en kompis tipsade om det här brödet på nätet. Det lät fasligt gott o när jag insåg att jag hade nästan alla ingredienser hemma så bestämde jag mej för att testa. Jag hade ingen yogurt, men tog creme fraiche o mjölk istället, o det funkade fint. Det är ett sånt där bröd som man har bikarbonat i istället för jäst, vilket betyder att man inte behöver knåda degen o att den inte behöver jäsa innan man stoppar in det i ugnen. O va gott det blev! Helt fantastiskt. Så det är mitt tips idag, ett smaskigt, saftigt, relativt nyttigt bröd. Mums!

Dirty Dancing

Patrik Swayze dog häromdan. Den 57-årige skådisen är mest känd för sin roll i filmen Dirty Dancing från 1987. Just den är inte nån av mina favoriter. Däremot spelade han 2001 i Donnie Darko, en riktigt bra film. Mörk, underlig, spännande, välspelad. Den gick aldrig upp på bio i Sverige, men har med tiden blivit smått kultförklarad här, kanske delvis pga att Orvar Säfström nämnt den som en av sina favoritfilmer. En Dirty Dancing som jag verkligen gillar är låten av Frida Hyvönen. En riktigt vacker liten berättelse. Har du Spotify så lyssna på den här nu!

Envis trähäst fick sitt straff

Förra veckan tog jag hem en fil från nätet som inte var vad den utgav sej för o vara. Den såg till att en hel armé med trojaner, spyware o annat skräp översvämmade min stackars dator. Det gick plötsligt väldigt segt att använda datorn, CPU'n användes till 100%, det kom upp massa explorer-fönster med reklam för allt från IQ-test till porr, o mitt antivirus-program varnade för fulla muggar för olika hot datorn utsattes för. Operation rädda datorn inleddes. Jag o syster J som bor hos mej i vår slog våra kloka huvuden o goda datorkunskaper ihop. Körde virussök o registerrensningar, säkerhetskopierade oersättliga filer o letade på nätet efter tips från folk som råkat ut för samma sak. Det visade sej att vi fått hem något som heter "Exploit Rogue", en lurig variant som gömmer sej längst ner i datorns källare. Där ligger den o väntar tills man rensat bort allt skräp man kan hitta, sen tankar den hem all skit igen så fort man kopplar upp sej på nätet. Vi slet vårt hår, bönade o bad, försökte lura den till att ge sej till känna, men det verkade kört. Men så till sist igårkväll lyckades vi få död på den på nåt sätt. Lyckan va total. O nu tänkte jag berätta hur vi gjorde, så du som drabbas av samma grej också kan rädda din dator.

De här programmen använde vi:
AVG Antivirus
Spybot Search and Destroy
CCleaner
Malewarebytes

Särskilt Malwarebytes' Anti-Malware va en riktig hit, jag tror det va med hjälp av den vi till slut lyckades hitta själva modertrojanen. Det va på denna sidan jag hittade tips om det programmet, bra sida även när det gäller andra virus o liknande.

Hoppas ni slipper gå igenom samma pärs som jag gjorde, men om det händer kanske ni kan hitta hjälpen här!

(sökord: virtumond, tinybar, smitfraud, win.32.agent, rxtoolbar, altnet, exploit rogue)

Fantastisk film på tv ikväll

Här kommer ett hett filmtips!
Ikväll torsdag klockan 22:30 på SVT2 visas den ryska filmen Återkomsten från 2003.
Två unga bröder har inte sett sin pappa på många år. Plötsligt en dag dyker han oväntat upp. Nu vill han va en del i deras liv, o bjuder med dem på en fisketur. Men frågan är vad han har för avsikter egentligen, o hur bröderna väljer att hantera det.
Det här är en ovanligt bra film. Frågorna som ställs kanske är fler än svaren man får, men jag har sällan sett en så vacker, vemodig, o välspelad berättelse. Särskilt Ivan Dobronravov som spelar den yngste brodern är otroligt bra. Fotot är fantastiskt, o stämningarna o slitningarna mellan huvudpersonerna skildras mycket trovärdigt. Se den!

Lost and found

Jag vet att jag för många år sen läste ett reportage från Lisebergs upphittat-avdelning. Det va på tiden som Loopen fortfarande fanns, o om jag inte minns fel så va tupéer o peruker en av de saker de oftast brukade hitta på marken under den.

På jobbet har vi en stor kartong som ständigt fylls på med mössor, vantar o paraplyer. För tillfället ligger där även en bh modell större o glittrigare, o för nåt år sen va det nån som glömde en hel hängmatta. Man kan ju undra va folk gör på bion egentligen. Killen som glömde presentkort på H&M på 1500 spänn blev väldigt glad när han kom tillbaka dan därpå o ingen hade handlat upp dem. Den som glömde sin nyköpta nysläppta Håkan Hellström-skiva kom aldrig o hämtade den, så då blev jag lycklig ägare till den istället.

Sugen på fler storys om konstiga kvarglömningar? Kolla den här artikeln i DN!

G-big brother

Sen några år tillbaka använder jag googles webbaserade mailtjänst g-mail. Den ersatte hotmail som konto för mina privata mail, hotmailen har jag kvar för nyhetsbrev o liknande. Fördelarna med g-mail är många: stort förvaringsutrymme (just nu över 7000 MB), möjlighet att sätta etiketter på mail istället för att sortera dem i mappar, svar på mail samlas i konversationer som är lätta att följa, mm. Det man kan invända mot att använda g-mail är ju att det ägs av Google, ett företag som kritiserats både för att samla användarinformation på ett oetiskt sätt, o för att censurera sökresultat tex på sin kinesiska sökmotor. (Läs mer här.)

För en tid sen bytte jag bakgrund i min mail. Den nya bakgrunden har namnet träd, o visar ett litet träd längst ner på sidan. Inte så spännande, men visst, det va väl fint. Men det blev mer spännande häromdan när jag loggade in. Snön yrde utanför fönstret, o i mitt mailfönster snöade det också! En annan dag när det regnade ute så regnade det i min g-mail. Skitläskigt, tyckte jag. Men när jag tänker efter så har jag ju angett vilken tidszon jag bor i, de kan säkert se vilken stad jag bor i, o väderleksrapporten är ju lätt att få tag på. Så det är inte så mycket "storebror ser dej" i det här som det först kändes. Jag borde nog oroa mej mer för alla elektroniska spår jag lämnar efter mej på Facebook.

Min tid som alien

Varje gång jag åker t-banan in till stan så åker jag förbi mitt förra jobb. Det är en fritidsgård som jag jobbade på när jag va 21 till 23 år ungefär. Jag jobbade med allt från små sexåringar, upp till artonåringar som alltså bara var några år yngre än mej. Det va en speciell tid. Fritidsgården ligger i en av Stockholms mest beryktade förorter, o nästan alla som kom till gården hade icke svenskt etniskt ursprung. Jag som helsvensk o uppvuxen i villa kände mej mer eller mindre som en alien. Trots att jag själv sen några år bodde i betongförorten bredvid så fick jag först då insyn i hur det verkligen är att växa upp i en sån miljö. Det finns mycket att säga om betongkomplex o segregation. Inte allt är dåligt på en sån plats. Jag trivs ju själv i mitt miljonprojektsområde. Men jag fick se o höra så mycket av våld, utanförskap, orättvisor o övergrepp. Jag kände mej så maktlös. Min uppgift va bara mer eller mindre att finnas där, som ett bra exempel, nån att snacka med, nån sorts trygghet. Jag tror jag gjorde ett bra jobb. Många arbetsdagar va fantastiska, jag lärde mej massvis, om mej själv, om barn, om tonåringar. Vi hade väldigt kul bitvis. Jag kände att jag fick betyda nåt för många. Men många dagar va väldigt psykiskt påfrestande. Det va svårt, det va tärande, o efter två år sa jag upp mej.

När jag åkte förbi där häromdan mindes jag känslan i magen jag ofta hade när jag va på väg till jobbet på den tiden. En osäkerhet, en malande oro. Ett nu-måste-jag-ta-mej-samman o jo-det-kommer-nog-gå-bra-idag-ska-du-se. Nästan jämt. O så åkte jag till mitt nuvarande jobb, där jag inte direkt känner att jag får betyda så mycket för nån, men där jag trivs o gör nåt jag är bra på. O om jag är på dåligt humör när jag åker dit mår jag ofta bättre efter ett tags jobbande. Det är bra. Det kan tänkas att jag kommer "jobba med människor" nån gång igen i framtiden, under andra former, under andra förutsättningar. Nu är jag äldre o känner mej själv bättre. Men tills vidare trivs jag bra på mitt servicejobb.