Lost and found

Jag vet att jag för många år sen läste ett reportage från Lisebergs upphittat-avdelning. Det va på tiden som Loopen fortfarande fanns, o om jag inte minns fel så va tupéer o peruker en av de saker de oftast brukade hitta på marken under den.

På jobbet har vi en stor kartong som ständigt fylls på med mössor, vantar o paraplyer. För tillfället ligger där även en bh modell större o glittrigare, o för nåt år sen va det nån som glömde en hel hängmatta. Man kan ju undra va folk gör på bion egentligen. Killen som glömde presentkort på H&M på 1500 spänn blev väldigt glad när han kom tillbaka dan därpå o ingen hade handlat upp dem. Den som glömde sin nyköpta nysläppta Håkan Hellström-skiva kom aldrig o hämtade den, så då blev jag lycklig ägare till den istället.

Sugen på fler storys om konstiga kvarglömningar? Kolla den här artikeln i DN!

Kreativa klubben

Jag har bott i den här stan i 10 år. I olika lägenheter, på olika ställen. Jag har varit anställd av minst åtta olika företag. Jag har engagerat mej i olika föreningar o aktiviteter. Jag har träffat massa olika folk genom åren. En del kom o gick utan att lämna stora spår, en del förändrade mitt liv. Jag hade aldrig tänkt o stanna så länge. Jag hade inte heller tänkt att jag bara skulle va här nåt år. Som vanligt hade jag knappt planerat nåt alls när jag flyttade upp hit. Jag tar det som det kommer, planerar nåt halvår i taget. Jag kan inte sätta längre mål än så, åtminstone inte i detalj. Men så länge jag inte känner nån press på mej så funkar det ju fint. Det är så jag vill leva nu, så då gör jag det.

Jag kan nog lugnt säga att jag aldrig har trivts så bra på ett jobb som jag gör nu. Inte för att det alltid varit dåligt förut, men här trivs jag skitbra, o jobbet med allt vad det innebär är faktiskt min fasta punkt i Stockholm just nu. Jag får olika reaktioner när jag säger att jag jobbar på bio. En del verkar tro att det är vad jag gör i brist på annat. "Jaha, så det är typ som tidsfördriv" sa nån. Eh..? Det är det jag försörjer mej på. Nåt som jag tycker är kul. Där jag trivs. Tidsfördriv? Om man ser sitt jobb som en stege mot högre status, eller en trampett som man ska ta avstamp på för att komma vidare i livet, då kanske man ser ett jobb där man inte kan göra nån direkt karriär som ett simpelt tidsfördriv. Men för mej är det viktigaste att jag har kul o trivs - o det gör jag verkligen på bion. O det beror inte minst på mina grymma kollegor som jag tycker så mycket om. Här har en av dem skrivit en liten redogörelse för vad jag o mina kollegor sysslar med förutom själva jobbet. Det är en kreativ liten samling.

...jag kan ju tillägga också att det är för att jag känner att jag är bra på det jag gör som jag trivs så bra. Jag passar för ett servicejobb. Annars hade jag ju inte stannat länge. Dessutom har vi generellt sett trevliga, filmintresserade kunder. Det gör sitt till det med.

Vi går väl mot våren nu?

TEMPO dokumentärfestival på jobbet. Säkert superkul för alla deltagare. Massa intressanta filmer, regissörsbesök, temapaket. Men för oss som jobbade - what a nightmare! Tolvtimmarspass med sälja-biljetter, svara-i-telefon, byta-bokningar-o-fribiljetter, svara-på-svåra-frågor. O ingen rast typ! Knappt nån mat! O så försöka va trevlig o hålla koll på allt. Nej hu. Det vill jag inte göra om igen, inte med mindre än att vi blir fler som jobbar samtidigt i så fall. Jag orkade inte ens kolla på nån av filmerna när jag va ledig. Synd, men en del av dem ska gå upp på ordinarie repertoaren snart. Necrobusiness tex, som vann Tempo Documentary Award 2008. Den verkar superintressant. Får premiär på fredag.

Jag har ett projekt som jag hållt på med sen januari. "Rensa ut o slänga" heter det. Papper, böcker, saker, kläder. Just nu håller jag på med garderoben. Det går kassvis av kläder till Myrorna. En del nostalgigrejer behåller jag, jag minns ju hur tråkigt jag tyckte det va när jag insåg vilka coola kläder mamma hade som ung men som hon hade slängt. Men många gamla grejer är bara konstiga eller för utslitna. Då ryker de. Det är lite av en reningsprocess det här. Snart kommer turen till bokhyllan.

Tog en promenad utmed vattnet med M igår. Såg snödroppar, krokusar, blad på buskar. Våren verkar va på väg på riktigt, o jag kan knappt vänta. Ljuset o färgen. Ge mej nu! Tack o lov att det går mot vår, ljus o värme nu, o inte tvärtom. I höstas hade jag det riktigt bra, så mycket glädje, men jag hade nog inte fixat en höst nu.

Jag känner mej väldigt maktlös gällande en grej just nu. Jag försöker ju alltid ha kontroll över mej själv o mina känslor o liknande. Jag försöker va oberörd o leva mitt liv som jag vill, bara. Men ibland är det svårt, när nåt påverkar en mycket. O kan man inte påverka det tillbaka, då blir det svårt. Det är den maktlösheten jag känner just nu. Jag vill nåt väldigt väldigt mycket, men det enda jag kan göra är o hoppas. O hjälp, va jag hoppas.

Amadou & Mariam, nu har jag också upptäckt dem, o det svänger o det är bra! :) Jag gillar deras något äldre grejer bäst, som "Wati" o "Sou Ni Tile", men den senaste skivan med Manu Chao, "Dimanche a Bamako", är också helskön. Såg ett avsnitt på svt.se av Papas kappsäck när han va i Mali, o bla träffade Amadou o Mariam. Vilken grym musik de har där! Plötsligt känns Afrika lite mer aktivt tilldragande (jag har ju även kommit över min sprutskräck, o ormskräcken kanske går att ignorera...).  :)

Byggdamm i min glögg

Sitter på jobbet o äter en vegmixtallrik från kebaben runt hörnet. Riktigt gott, kanske inte prisvärt men... jag har blivit lite slapp med matlådorna. Ska ta tag i det snart igen.

De håller på o bygger om här. Jag sitter bakom en temporär plywood-kassa som vätter mot fönsterväggen, o jag fryser som en hund. Har lusekofta o benvärmare o jacka o det är ändå så kallt att fingrarna inte riktigt vill lyda mej o skriver konstiga små saker. Det ligger ett ganska tjockt lager byggdamm över ALLT. De ska va klara tills lördag sägs det, jag hoppas verkligen det.

Byggarna gillar att lyssna på radio. De lyssnar på radio högt så det ekar i hela foajen. De lyssnar på en kanal som spelar blandad musik. Modern r'n'b, reggae, Kent, Brittan Spears. Det snöade idag när jag gick hit, inte mycket men lite o det är kallt ute (o inne). O så spelar de plötsligt "Äntligen på väg" med Håkan Hellström på radion. Jag gillar verkligen den versionen av Ted Gärdestads gamla försommardröm, men nu va jag tvungen att lyssna noga o höra om det verkligen va från radion det kom eller om det bara va ovanligt höga tankar i min hjärna. För o spela den idag... va det för o retas? Vem längtar till våren nu så här precis före jul? Inte jag i alla fall. O om man gjorde det så skulle det väl inte bli bättre av att höra den låten, våren kommer ju inte snabbare för det. Nä det va ett konstigt låtval så här på luciadan.

Inget glitter har jag i håret. Inget luciatåg har jag sett idag. Men nu ska vi strax dricka lite glögg o käka lite saffransbröd som M bakat. Så får vi kanske lite stämning i alla fall. Jag undrar när jag ska fatta att det är jul om tio dar. Jag har inte så mycket julmusik hemma, men jag körde lite DJ Santa på förmiddan för o försöka få lite julkänsla. Det gick ju lite så där. "Dampbarnens julparty" som K sa. Jo typ. Det hjälpte mej inte så mycket. Får ladda med lite "O helga natt" när jag kommer hem. Den är min julsångsfavvis, o den delar förstaplatsen med "Gläns över sjö o strand" när det gäller att vagga in mej i julstämning.

Häromdan blev jag påmind om ett samtidsfenomen, ett mobiltelefonfenomen. En tuff snubbe i 30-årsåldern stod vid Gamla Stans tunnelbanestation o pratade i mobilen. Medan han pratade gungade han fram o tillbaka med kroppen o gick i små små svängar hit o dit. Hade han betett sej så utan att prata i telefon så hade han betraktats som störd eller väldigt kissnödig. Men nu eftersom han pratade i telefon så va han inte begränsad av såna föreställningar. Han va ju inte ensam, han hade sällskap via telefon. När man är flera om det kan man bete sej lite knasigt. Jag undrar om han tänkte på det själv. Jag tror inte det.

Hört på tunnelbanan idag:
"Ser ni hunden där borta? Först såg jag bara svansen, o då trodde jag att det va en gås!"
Hahahahah det tyckte jag va skitkul. Det va en svart o vit liten hund också. Kanadahunden.

I'm oh so brave

På nåt sätt känns det som att jag inte är lika skraj längre inför nya saker eller sånt jag inte vet om jag behärskar. Tänk va bra. Det kanske bara är nåt ryck jag fått, men det verkar faktiskt hålla i sej. Tänk va bra.

Förra söndagen spelade Jonna på Rival före Maia Hirasawa o Salem Al Fakir. O då va jag, K, Å o två till med o körade på fem låtar. Inför utsålt Rival med typ 700 åskådare. O där stod vi o lallade o ooooade o aaaaade. O det va SÅ kul! En bekant som jag träffade på efteråt sa att det lät lite som I'm from Barcelona. O jag vet inte riktigt om jag ska ta det som beröm eller diss, men Jonna va nöjd o vi hade kul o jag tror inte det lät falskt. Det va första gången jag stod på scen på minst 10 år tror jag.



Sen i fredags skulle Jonna spela tre låtar akustiskt live o ge lite intervju i P4. O då drog hon med mej att köra där med. Så jag sjöng live i radio! Hallå! Våga liksom. Men det gjorde jag. O det lät bra det med. Tänk vad modig jag har blivit. :)

Det är mindre än en månad till julafton. Jag kan inte förstå det. Det är ju bara höst än. En lång höst, men en bra höst. Det händer mycket nu, o en del är bra, men en del är enerverande. Tex jobbet. Det skulle ju va skönt att veta om man har råd med hyran nästa månad, o nästa o... Men jag försöker låta bli o oroa mej, det brukar alltid ordna sej. Jag får massa extrapass hela tiden, de flesta på det trevliga stället. Jag har för länge sen bestämt mej för att inte skaffa dyra vanor, att alltid kunna leva på lite pengar om det är nödvändigt. Jag vill inte va tvungen att ta ett otrevligt eller tärande jobb bara för att betala massa räkningar för saker jag inte behöver. O jag tycker jag är bra på det. Jag klarar mej fint på lite pengar. Får jag mer så kan jag spara dem, o sen resa (always in a travelling mood :) ).