Dirty Dancing

Patrik Swayze dog häromdan. Den 57-årige skådisen är mest känd för sin roll i filmen Dirty Dancing från 1987. Just den är inte nån av mina favoriter. Däremot spelade han 2001 i Donnie Darko, en riktigt bra film. Mörk, underlig, spännande, välspelad. Den gick aldrig upp på bio i Sverige, men har med tiden blivit smått kultförklarad här, kanske delvis pga att Orvar Säfström nämnt den som en av sina favoritfilmer. En Dirty Dancing som jag verkligen gillar är låten av Frida Hyvönen. En riktigt vacker liten berättelse. Har du Spotify så lyssna på den här nu!

Fantastisk film på tv ikväll

Här kommer ett hett filmtips!
Ikväll torsdag klockan 22:30 på SVT2 visas den ryska filmen Återkomsten från 2003.
Två unga bröder har inte sett sin pappa på många år. Plötsligt en dag dyker han oväntat upp. Nu vill han va en del i deras liv, o bjuder med dem på en fisketur. Men frågan är vad han har för avsikter egentligen, o hur bröderna väljer att hantera det.
Det här är en ovanligt bra film. Frågorna som ställs kanske är fler än svaren man får, men jag har sällan sett en så vacker, vemodig, o välspelad berättelse. Särskilt Ivan Dobronravov som spelar den yngste brodern är otroligt bra. Fotot är fantastiskt, o stämningarna o slitningarna mellan huvudpersonerna skildras mycket trovärdigt. Se den!

Säljande argument

Härom veckan va jag med Jo på en second hand-skivbutik på Kungsholmen. Han letade LP-skivor, jag fastnade vid en hög gamla filmaffischer. Det va mestadels gamla grejer, folklustspel o vilda västern o film noir. På en plansch som gjorde reklam för Sommarflickan, en film från 1955 med Alice Babs, stod följande citat:

"Glad och vänlig.
Publiken föreföll nöjd."
N.D.

Känns som att det inte krävdes så mycket för att locka folk till biograferna på 50-talet. :)

Frozen River

Det är inte så ofta jag ser en film o efteråt känner "wow, den här va riktigt bra!". Men häromdan såg jag Frozen River, o den fick mej att känna precis så. Jag hade höga förväntningar, men den gjorde mej inte det minsta besviken. Så nu vill jag tipsa dej om att se den!

Upplägget är ungefär så här: En tvåbarnsmor i norra Amerika hamnar i ekonomiska svårigheter. Hon träffar på en indiankvinna som erbjuder henne bli en del av smuggling över gränsen till Kanada. Julen närmar sej o hon riskerar att stå utan bostad om hon inte snabbt får ihop pengar. Motvilligt dras hon in i smugglingen med allt vad det innebär.

Det här är en historia som kunde ha berättats med häftiga kameraåkningar, pumpande musik o spektakulärt våld. Quentin Tarantino hajpar denna filmen, men om man tror att den ska ha den typ av distans till sin historia som hans filmer brukar ha blir man besviken. Det här är en grå historia, trovärdigt berättat med utmärkt foto. Melissa Leo som spelar huvudrollen är fantastisk, o hon har precis blivit välförtjänt Oscarsnominerad. Charlie McDermott i rollen som hennes äldste son är ett riktigt fynd. Resten av ensemblen håller hög klass. O bara för att filmen är realistisk betyder det inte att den saknar spänning. Jag satt som på nålar under flera tillfällen.
Så detta är en film jag verkligen rekommenderar. Se den nu, o håll sen tummarna för Melissa Leo den 22 februari.

Svulstiga dramer o tvillingfilmer

Sitter på jobbet o ser ut över Götgatan. Det snöar. I huset mittemot några våningar upp jobbar en gammal klasskompis från gymnasiet. Vi gick i gymnasiet i Kristianstad. Lustigt att vi hamnade i husen mitt emot varandra i Stockholm tio år senare.

Jag såg Australia häromdan. Den va väl sådär. Lång (2.45), men jag tycker långa filmer kan va OK. Svulstig, men svulstigt kan också va OK. Den va vacker, lite spännande, behandlade intressanta ämnen som tex behandlingen av halvaborginbarn. Men karaktärerna var svartvita, handlingen klyshig. Jag hade nog väntat mej nåt annat av Baz Luhrmann. Kanske inte mer nyanser, men att han skulle ta ut svängarna mer. Det är bla det jag gillar med Moulin Rouge och Romeo+Julia. När han tonar ner det hela o försöker göra en mer "vanlig" film, då tappar han stinget. Jag hoppas han återgår till sin mer yviga stil till nästa film.

För några år sen ryktades det om att Baz Luhrmann var på gång med en film om Alexander den store, med Leonardo di Caprio i huvudrollen. Spännande tyckte jag, men sen gick tiden o man hörde inte så mycket mer. Sen dök Alexander upp på duken med Colin Farrell i huvudrollen, regisserad av Oliver Stone. En riktigt dålig film, som visar att ickekronologiskt berättande inte alls behöver göra en film bättre. Baz Luhrmann hade lagt ner sitt Alexander-projekt när han hörde talas om att Oliver Stone var på gång med ett eget. Han hade råkat ut för tvillingfilm-fenomenet, när två filmer på samma tema råkar dyka upp samtidigt. (Tänk Deep Impact o Armageddon, eller Ett småkryps liv o Antz.) DN har en artikel om fenomenet här. Va synd att det va Stones variant som blev film o inte Luhrmanns, tänkte jag så. Men nu sörjer jag inte lika mycket. Kanske han hade försökt samma grej som med Australia, o då var det ändå inte någon stor förlust. Vem vet. :)

Julgodis

Långa dagar själv i kassan på jobbet. Då blir man glad när nån kommer o hälsar på. Idag va M in en sväng. Hon hade nyligen sett en förhandsvisning på Baz Luhrmanns senaste film Australia, som går upp hos oss på juldagen. O hon va inte direkt besviken, men inte heller överväldigad. Jag kan inte säga att jag har så höga förväntningar på den egentligen, men det är ju trots allt Baz Luhrmann, som gjort både Romeo + Juliet o Moulin Rouge, två filmer som kan avfärdas som fånigt romantiska o hysteriskt "MTV"-iga i stilen. Men jag gillar dem båda. Så inte minst visuellt väntar jag mej nåt lite extra av Australia. Får se vad jag säger när jag väl suttit mej igenom de två timmar o fyrtio minuter som den ska ta.

Senare kom I-syrran o bjöd på hemgjort julgodis. Hon har fått dille på o göra knäck o romrussin-godis o jag vet inte allt de senaste dagarna. Mycket gott va det. Själv kokade jag ihop lite ingefärskolor igår, efter ett recept som Underbara Clara postat. De blev jättegoda! Ingefära ligger inte så jättelångt efter kanel på min skala. :)

O för en vecka sen va jag i Malmö o bakade pepparkakor. Superfina peace-pepparkakor efter egen design. O jo de blev rätt goda också, trots att vi inte pallade göra egen deg utan körde på Skogaholms färdiga. Jag har aldrig gjort egen pepparkaksdeg, men det ska väl inte va så svårt egentligen? K knådar visst alltid egen deg... Nästa år så!

Vardagsrummet

Stockholms minsta biosalong finns på biografen där jag jobbar. Den rymmer totalt arton platser på tre rader, o vi kallar den (på intet sätt nedlåtande) för "vardagsrummet". Jag gillar vardagsrummet. Det blir en speciell atmosfär när man sitter där med bara sjutton andra personer. Man märker mer hur de andra reagerar på filmen. Ofta får populära filmer som inte längre får plats på de större salongerna gå kvar i vardagsrummet ett bra tag. Garden State va en sån långkörare, jag tror den gick tio månader hos oss, varav kanske sju i lillsalongen. Jag såg den tre gånger (känner en som såg den sju gånger) under tiden den gick hos oss. Tredje gången va med syrran i vardagsrummet. Bredvid oss satt en kvinna som inte riktigt verkade tycka att filmen va så väldigt kul. Vi skrattade titt som tätt, men hon va tyst. Tills vi kom till scenen när huvudpersonen inte kan simma. Det tycker jag inte är så där jättelustigt, men hon skrattade hur mycket som helst, högt o länge. Sen skrattade hon inte mer under resten av filmen.

Igår satt jag i vardagsrummet o såg Trädälskaren. Det visade sej va en otroligt bra liten film. En svensk dokumentär, som följer några killars projekt att bygga ett litet hus i en tall i Norrland. Under filmens gång får man möta experter inom olika ämnen (psykologi, biologi, religion, historia osv) o höra vad de har att säga om trädet o nutidsmänniskans relation till skogen. Det hela ackompanjeras av musik av Emil Svanängen, alias Loney, Dear, o det passar så fint o är så vackert att jag satt o rös. O filmen är inte bara vacker o intressant, utan även rätt rolig. En perfekt liten blandning helt enkelt. Så, tveka inte, välkommen till vardagsrummet o Trädälskaren!

Biljetter biljetter, kom o köp biljetter! Endast tio kronor!

OK, på måndag fyller Grand, Stockholms näst bästa biograf ;) , 75 år. Då är det fint jubileum. O här kommer det bästa: alla biobiljetter kostar enbart 10 spänn! Så passa på att se en eller flera filmer till priset av en mentosrulle!
Filmerna som visas är:

Arn - Riket vid vägens slut
Barnhemmet
Blade Runner - Final Cut
Mamma Mia
Sex and the city
Sommarnattens leende (Specialvisning)
Ben X (Förhandsvisning)
En förlorad värld (Förhandsvisning)

Biljetter säljs redan, men går bara att köpa i kassan på Grand o Victoria. Jag rekommenderar Blade Runner, o Ben X verkar intressant. Värt tio spänn o kolla in, va?

Värt o va vaken för

Som ni kanske vet är 12 apornas armé en av mina absoluta favoritfilmer. Nu på fredag sent på natten visar 3:an en annan film av samme regissör, Terry Gilliam. Filmen som går kl 02:00 heter Fisher King o är ett hett tips. Det är inte en sci-fi som Aporna, men det märks att det är samma kille bakom. Teman som behandlas är bla hur vi uppfattar verkligheten, fantasi, depression, vad som driver oss, vem som kan anses galen eller inte, o om det över huvud taget finns nån mening med att defeniera "galenhet". Är du inte nattuggla så ladda videon! Eller.. tja dvd:n eller vad du nu har.

Saker blir inte alltid som man tänkt sej men ibland blir de bättre

Jag låser ytterdörren åker ner i hissen o går ut på gården. En varm vind för med sej en doft av koskit. Jag får ett litet lyckorus. Sensommaren är här o jag njuter.

Jag hade flera veckors semester i slutet av juli o början av augusti. Hade inte direkt planerat nåt mer än att va, ta till vara, träffa folk, njuta. Det blev grymt. Va iväg några svängar, tältade i Norrland, softade i Östergötland. Hade efterlängtade besök i Stockholm. Sommarstockholm är bästa Stockholm. Sola sola, bada bada. Grilla, sjunga, dansa. Jonna gjorde en spelning vid Björns Trädgård i juli, fina lilla kören (minus en, plus två varav en kvalstret) va med. Dagarna innan kombinerade vi solande, badande o repande på Långholmen o på Örnsbergs klippor. Spelningen gick superbra, fast själva kören hördes kanske inte så mycket. Ny EP med Jonna är på gång i september.

Tänkte påminna om Parkbion som jag skrev om här. Nu har den rullat igång. Första filmen för mej blir imorn kväll, Dagbok från en motorcykel kl 21:00. Ses vi?

Musikfilmfestival på Vicke!

Med start på fredag 6 juni har vi extra mycket musikfilmer på biograf Victoria. Under två veckor visas åtta olika nya o lite äldre filmer, som alla har anknytning till musik på ett eller annat sätt. Biljetterna kostar 60 kronor styck o alla filmer visas på nån av de största salongerna. Visst låter det schysst!



I'm not there är en konstnärlig tolkning av myten Bob Dylan. Sex olika skådespelare gestalar sex olika perspektiv av Dylan. Massa bra musik, coolt grepp o mycket bra skådespeleri, inte minst av min favorit Cate Blanchett som är grym som en otroligt porträttlik ung Dylan.

Control handlar om Ian Curtis, sångaren i bandet Joy Division som förnyade musikscenen i England i slutet av 70-talet. Regisserad av fotografen Anton Corbijn, o fotot är verkligen supersnyggt. En fascinerande blandning av musik, kärlek, ångest o flyktlängtan.

Once har jag skrivit om här.

Walk the line är ett Oscarsbelönat drama om Johnny Cash. Grymma rolltolkningar av Joaquin Phoenix o Reese Witherspoon.



Heart of Gold är inspelad under två kvällars konserter med Neil Young på Nashville's Ryman Auditorium 2005. Med på scen finns bla Emmylou Harris.

Shine a light är en dokumentär regisserad av Martin Scorsese. Den fokuserar på Rolling Stones men vi får även se ett gästspel av Christina Aguilera.

La Vie en Rose är en dramatisering av Edith Piafs dramatiska liv. Marion Cotillard fick Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

Across the Universe är en musikal byggd på kända låtar av The Beatles. Kärlek, uppror, krig o fred i 60-talets Amerika.

Film i det gröna

Nu har ett av augustis mysigaste evenemang offentliggjort sitt program. 2008 års Parkbio i Stockholm har temat revolutionsromantik. Tanto fylls av filmälskare som sitter på filtar, äter popcorn o picknickmat, dricker vin/saft/läsk o kollar på en stor skärm som sänder ut ljus o färg i sommarskymningen. Klart ett av de bästa sätten att avsluta sommaren på. I år visas:

Onsdag 13/8: Marie Antoinette av Sofia Coppola Lättviktigt men visuellt o färgglatt drama med Kirsten Dunst i huvudrollen. Kostymdrama i kombination med 80-talssoundtrack ger en rätt cool känsla.

Torsdag 14/8: Dagbok från en motorcykel av Walter Salles Vackert, engagerande o rätt roligt om Ernesto Guevaras tiden innan han blev den legendariske "Che". Rekommenderas starkt, den kommer göra sej jättebra på stor skärm under bar himmel.

Fredag 15/8: Ung rebell av Nicholas Ray James Dean i stilbildande film från 1955, som ville skildra ungdomars verkliga situation. Jag har inte sett den men länge velat, så då kommer jag garanterat sitta i publiken. :)

Lördag 16/8: Tillsammans av Lukas Moodysson Schysst 70-talskänsla i både rolig o allvarlig film om relationer o samhällssyn.

Söndag 17/8: Do the Right Thing av Spike Lee Rasmotsättningar i det sena 80-talets Brooklyn i stilbildande kultfilm.

Så, nu har ni förhoppningsvis blivit inspirerade. Just det, det är gratis också! Jag kommer påminna igen när sommaren går mot sitt slut.

Once

Jag såg filmen Once igår kväll. Vilken liten pärla! Jag hade inga jätteförväntningar, men den fångade mej snabbt. Man kan beskriva den som ett drama om musik, vänskap, kärlek, krossade drömmar o hopp. En del kallar den för musikal i o med att det är många hela låtar med i den, men du behöver inte va rädd för att de ska brista ut i sång o sjunga sina repliker istället för att säga dem. Det är mer att när de väl sjunger så reflekterar låtarna vad karaktärerna tänker på o pratar om. O så är det väl ofta när man skriver musik, att man skriver utgående från det man varit med om eller upplever för tillfället, så det är bara trovärdigt.
Jag rekommenderar den starkt till alla som gör musik, men även de som "bara" älskar musik. Den är skönt indie-aktig på det sättet att man inte vet vad som ska hända, karaktärerna är trovärdiga o dialogen känns inte krystad alls. Huvudpersonerna är även de som skrivit låtarna på riktigt, o de vann en Oscar för låten "Falling Slowly". Här är låten som jag fastnade mest för, "When you mind's made up", i en scen där de spelar in den i studio:

Åter till vildmarken

Vi ska få Into the Wild till min bio på fredag. :D Det betyder att jag kan se den gratis igen... o syrrorna med... :) Det kommer vi garanterat göra.

När man läser folks åsikter om filmen så är det många som tycker att den är dålig för att den ger en falsk bild av vem Christopher McCandless var. Att den förskönar både hans person o hans resa. Nog är det väl så, men det är ju ändå en filmatisering o konstnärlig tolkning, inte en dokumentär. O jag tycker att den ändå är himla intressant, o fascinerande, o tankeväckande.

Intressant läsning om den verklige Chris McCandless:
The Cult of Chris McCandless
"Fifteen years after an enigmatic 24-year-old walked Into the Wild, the site of his death has become a shrine. As Hollywood weighs in with a portrait of the young man as a saintlike visionary, has the truth been lost? Inside the strange life and tragic death of "Alexander Supertramp." "

Death of an Innocent av Jon Krakauer
En ganska lång artikel av författen bakom boken "Into the wild" som ligger som förlaga till filmen.

Into the wild

Häromdan såg jag äntligen "Into the Wild". O jag måste verkligen rekommendera den. Den har massa intressant att säga. Inte så att jag tycker att alla borde göra som huvudpersonen i filmen, eller vill romantisera "back to nature" förbehållslöst. Men som sagt, den har massa att säga om man vill lyssna.



O jag vet att en del stör sej på Eddie Vedders musik i filmen, men jag tycker den gav den styrka.
O det är klart att jag tjusas massvis av tanken på att leva on the road, som Catherine Keeners rollfigur. Ja... going up the country...

Vi går väl mot våren nu?

TEMPO dokumentärfestival på jobbet. Säkert superkul för alla deltagare. Massa intressanta filmer, regissörsbesök, temapaket. Men för oss som jobbade - what a nightmare! Tolvtimmarspass med sälja-biljetter, svara-i-telefon, byta-bokningar-o-fribiljetter, svara-på-svåra-frågor. O ingen rast typ! Knappt nån mat! O så försöka va trevlig o hålla koll på allt. Nej hu. Det vill jag inte göra om igen, inte med mindre än att vi blir fler som jobbar samtidigt i så fall. Jag orkade inte ens kolla på nån av filmerna när jag va ledig. Synd, men en del av dem ska gå upp på ordinarie repertoaren snart. Necrobusiness tex, som vann Tempo Documentary Award 2008. Den verkar superintressant. Får premiär på fredag.

Jag har ett projekt som jag hållt på med sen januari. "Rensa ut o slänga" heter det. Papper, böcker, saker, kläder. Just nu håller jag på med garderoben. Det går kassvis av kläder till Myrorna. En del nostalgigrejer behåller jag, jag minns ju hur tråkigt jag tyckte det va när jag insåg vilka coola kläder mamma hade som ung men som hon hade slängt. Men många gamla grejer är bara konstiga eller för utslitna. Då ryker de. Det är lite av en reningsprocess det här. Snart kommer turen till bokhyllan.

Tog en promenad utmed vattnet med M igår. Såg snödroppar, krokusar, blad på buskar. Våren verkar va på väg på riktigt, o jag kan knappt vänta. Ljuset o färgen. Ge mej nu! Tack o lov att det går mot vår, ljus o värme nu, o inte tvärtom. I höstas hade jag det riktigt bra, så mycket glädje, men jag hade nog inte fixat en höst nu.

Jag känner mej väldigt maktlös gällande en grej just nu. Jag försöker ju alltid ha kontroll över mej själv o mina känslor o liknande. Jag försöker va oberörd o leva mitt liv som jag vill, bara. Men ibland är det svårt, när nåt påverkar en mycket. O kan man inte påverka det tillbaka, då blir det svårt. Det är den maktlösheten jag känner just nu. Jag vill nåt väldigt väldigt mycket, men det enda jag kan göra är o hoppas. O hjälp, va jag hoppas.

Amadou & Mariam, nu har jag också upptäckt dem, o det svänger o det är bra! :) Jag gillar deras något äldre grejer bäst, som "Wati" o "Sou Ni Tile", men den senaste skivan med Manu Chao, "Dimanche a Bamako", är också helskön. Såg ett avsnitt på svt.se av Papas kappsäck när han va i Mali, o bla träffade Amadou o Mariam. Vilken grym musik de har där! Plötsligt känns Afrika lite mer aktivt tilldragande (jag har ju även kommit över min sprutskräck, o ormskräcken kanske går att ignorera...).  :)

Musik o film, livets nödtorft

Tillåt mej presentera höstens bästa skiva: The Trials of Van Occupanther av o med Midlake.
Den kom i o för sej inte ut i höst, utan nån gång 2006, men jag upptäckte den i höst o den är såååå bra! Ruggigt bra musikaliskt, retroinfluenser, skön stämsång, svängigt, vackert, drömmande... tja lite av varje. O texterna är helt underbara, handlar typ om att va bonde för 100 år sen. :D Inget baby baby så långt örat kan höra. Väldigt skönt. O det är fyndiga texter, o roliga, o vackra... Jag är helt såld, lyssnar på den om o om igen, o ser till att mina vänner får höra den, o så fastnar de med. :)

På jobbet har vi t-shirtar på oss som det står "Min favoritfilm är:" på, o sen ska vi helst fylla i en film. Det va ingen svår sak för mej. Jag vet vilken min favoritfilm är. Jag har sett den hur många gånger som helst o tröttnar aldrig på den: 12 Monkeys eller på svenska De 12 apornas armé. Jag gillar inte Brad Pitt speciellt mycket, o är inte alls svag för Bruce Willis, men de är riktigt bra i denna, särskillt Brad Pitt som en smått galen aktivist. Filmen är nån typ av sci-fi-historia, med tidsresor o konspirationer o dystopi, o den är sorglig o spännande o konstig. Helt underbar. Folk som läser på min tröja säger "Är det verkligen den bästa film du har sett?!" O nej, det är det inte. Jag kan omöjligt säga vilken som är den bästa film jag sett, men så står det inte heller, utan det står favoritfilm, o detta är min favoritfilm. Eller möjligtvis en utav dem. En annan favorit är Capote, med min favvis bland manliga skådisar: Philip Seymour Hoffman, men den har jag bara sett en gång än så länge. Han är även med i Almost Famous, en av mina absoluta favoriter, som ligger bra till för att hamna på tröjan om jag får en till, men som ändå inte alls är den bästa film jag sett.
("Aha, de tolv apornas planet!" säger en del. Nääää hallå. Apornas planet är nåt helt annat. Orginalet är cool, remaken är rolig, men nä, det är inte den som är min favvis. O de är inte alls lika varann, den o 12 Monkeys. )

Nä nu ska jag se andra halvan av en annan film som min favvis Philip Seymour Hoffman är med i, Magnolia. Va för trött för att se hela häromnatten, så det blev bara disc 1. Men nu ska jag se fortsättningen. Vet inte än vad jag tycker om den, vi får se.

IMDB - The Internet Movie Database, filmälskarens bästa vän på webben. Har du inte varit där än så har du ett fantastiskt verktyg kvar att upptäcka!