Dirty Dancing

Patrik Swayze dog häromdan. Den 57-årige skådisen är mest känd för sin roll i filmen Dirty Dancing från 1987. Just den är inte nån av mina favoriter. Däremot spelade han 2001 i Donnie Darko, en riktigt bra film. Mörk, underlig, spännande, välspelad. Den gick aldrig upp på bio i Sverige, men har med tiden blivit smått kultförklarad här, kanske delvis pga att Orvar Säfström nämnt den som en av sina favoritfilmer. En Dirty Dancing som jag verkligen gillar är låten av Frida Hyvönen. En riktigt vacker liten berättelse. Har du Spotify så lyssna på den här nu!

Now this is Jonna Lee!

Nästa onsdag, 25 februari, släpps Jonna Lee's nya skiva, This is Jonna Lee. Jämfört med hennes första, 10 Pieces, 10 Bruises, är det här en mer direkt o hittig platta. Jag älskar 10 Pieces, o denna är minst lika bra, fullproppad med sköna popdängor, fina melankoliska bitar o några mer röjiga låtar (som tex första singeln My High).

Från o med idag kan du tjuvlyssna på hela skivan på Jonnas MySpace! O lyssnar du noga kanske du hör mej - jag är med o körar på hela sex låtar. :)

Rise to vote sir!

Jag gillar palindrom.
Jag diggar Bob Dylan.
O jag har något weird humor.
Då är det klart att jag älskar det här:



Bob himself: http://www.youtube.com/watch?v=srgi2DkDbPU

Swept away

Så slog det till igen. Den här gången: Kate Bushs Hounds of Love. 80-talstrummor, dramatiskt sångsätt. Text som går att tolka på många sätt. Men för mej handlar den om att våga leva, att våga älska. O jag sjunger med av full hals.



"It's in the trees!
It's coming!"

When I was a child:
Running in the night,
Afraid of what might be

Hiding in the dark,
Hiding in the street,
And of what was following me...

Now hounds of love are hunting.
I've always been a coward,
And I don't know what's good for me.

Here I go!
It's coming for me through the trees.
Help me, someone!
Help me, please!

Take my shoes off,
And throw them in the lake,
And I'll be
Two steps on the water.

I found a fox
Caught by dogs.
He let me take him in my hands.

His little heart,
It beats so fast,
And I'm ashamed of running away

From nothing real--
I just can't deal with this,
But I'm still afraid to be there,

Among your hounds of love,
And feel your arms surround me.
I've always been a coward,
And never know what's good for me.

Oh, here I go!
Don't let me go!
Hold me down!
It's coming for me through the trees.
Help me, darling,
Help me, please!

Take my shoes off
And throw them in the lake,
And I'll be
Two steps on the water.

I don't know what's good for me.
I don't know what's good for me.
I need your love love love love love, yeah!
Your love!

Take your shoes off
And throw them in the lake!

Do you know what I really need?
Do you know what I really need?
I need love love love love love, yeah!

Autumn song

Idag va det en kund på jobbet som hade en portmonä (eller vad man ska kalla det) som såg ut ungefär såhär. Jag har sett såna förut o måste säga att de är apsnygga! O det är ju väldigt kul. Men lite för kitshigt kanske för att jag skulle använda en. Även om jag verkligen gillar Johnny Cash.

Häromdan tog jag upp min lilla rotfruktsskörd från trädgårdslandet. Det blev lite potatisar o rödbetor faktiskt, inte mycket, men det räckte till ett par portioner i alla fall. Grymt gott va det... Nästa år kanske jag tar det lite mer på allvar, vattnar lite mer, rensar lite mer ogräs... Då kanske det blir lite bättre skörd. :)

Jonna har släppt sin EP nu. Jag total-älskar "The light". Den är fantastisk. Lyssna här! O snart blir det körande igen. Det är så kul så kul. Jag har sån tur. :)

I alla fall ändå

Gammal favorit:

That I would be good even if I did nothing
That I would be good even if I got the thumbs down
That I would be good if I got and stayed sick
That I would be good even if I gained ten pounds

That I would be fine even if I went bankrupt
That I would be good if I lost my hair and my youth
That I would be great if I was no longer queen
That I would be grand if I was not all knowing

That I would be loved even when I numb myself
That I would be good even when I am overwhelmed
That I would be loved even when I was fuming
That I would be good even if I was clingy
That I would be good even if I lost sanity

That I would be good whether with or without you



Precis så. I alla fall. Ändå.

The voice

Johnny Cash, The Man in Black, The Voice. Mannen med rösten. Vad är det med rösten hos en så gammal man som berör mig så? Jag lyssnar o lyssnar, en hel del på hans gamla grejer, men mer o mer på hans sena låtar, alla covers han gjorde i American Recordings-serien. Ofta låtar som jag redan tycker om i orginalform, men som blir nåt mer i hans tolkning. "One" av U2 va den första jag hörde o blev helt impad. Orginalet är genialiskt, o covern är så... rakt upp o ner pang! Underbar. "I see a darkness" hade jag inte hört i Bonnie 'Prince' Billys orginal innan jag hörde Cashs version. Där måste jag säga att jag gillar covern mer, o jag har undrat varför. Men jag tror att det är pga rösten. Han är så gammal, o det är en tröst. Det ger hopp. Han har gått så länge, med allt mörker, men han finns fortfarande kvar. Det ger mej tröst o jag tror det är därför jag tycker om den versionen mest.


Well, you're my friend
And can you see
Many times we've been out drinking
Many times we've shared our thoughts
But did you ever, ever notice, the kind of thoughts I got
Well you know I have a love, for everyone I know
And you know I have a drive, to live I won't let go
But can you see this opposition, comes rising up sometimes
That is dread full imposition, comes blacking in my mind


And then I see a darkness
And then I see a darkness
And then I see a darkness
And then I see a darkness
Did you know how much I love you
There's a hope that somehow you
Can save me from this darkness

Well I hope that someday buddy
We'll have peace in our lives
Together or apart
Alone or with our wives
And we can stop our whoring
And pull the smiles inside
And light it up forever
And never go to sleep
My best unbeaten brother
This isn't all I see

Oh no, I see your darkness
Oh no, I see your darkness
Oh no, I see your darkness
Oh no, I see your darkness
Did you know how much I love you
There's a hope that somehow you
You'll save me from this darkness



En av de starkaste av hans covers är väl ändå denna, Nine Inch Nails "Hurt". Jag ryser o videon fick mej att gråta.

Musikfilmfestival på Vicke!

Med start på fredag 6 juni har vi extra mycket musikfilmer på biograf Victoria. Under två veckor visas åtta olika nya o lite äldre filmer, som alla har anknytning till musik på ett eller annat sätt. Biljetterna kostar 60 kronor styck o alla filmer visas på nån av de största salongerna. Visst låter det schysst!



I'm not there är en konstnärlig tolkning av myten Bob Dylan. Sex olika skådespelare gestalar sex olika perspektiv av Dylan. Massa bra musik, coolt grepp o mycket bra skådespeleri, inte minst av min favorit Cate Blanchett som är grym som en otroligt porträttlik ung Dylan.

Control handlar om Ian Curtis, sångaren i bandet Joy Division som förnyade musikscenen i England i slutet av 70-talet. Regisserad av fotografen Anton Corbijn, o fotot är verkligen supersnyggt. En fascinerande blandning av musik, kärlek, ångest o flyktlängtan.

Once har jag skrivit om här.

Walk the line är ett Oscarsbelönat drama om Johnny Cash. Grymma rolltolkningar av Joaquin Phoenix o Reese Witherspoon.



Heart of Gold är inspelad under två kvällars konserter med Neil Young på Nashville's Ryman Auditorium 2005. Med på scen finns bla Emmylou Harris.

Shine a light är en dokumentär regisserad av Martin Scorsese. Den fokuserar på Rolling Stones men vi får även se ett gästspel av Christina Aguilera.

La Vie en Rose är en dramatisering av Edith Piafs dramatiska liv. Marion Cotillard fick Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

Across the Universe är en musikal byggd på kända låtar av The Beatles. Kärlek, uppror, krig o fred i 60-talets Amerika.

Go crazy bollywood style!

Nu är det vår sägs det. Jag tror o hoppas att det stämmer. Solen skiner o det är redan lite varmare. Folk ser gladare ut när de går förbi i strömmar på gatan utanför jobbet. Så om du nu känner att du har fått massa ny energi o inte vet vad du ska göra med den... dansa galen indisk dans! Det kanske låter absurdt, men kolla här o se om du inte rycks med!

Först har vi en gammal goding som alla som sett filmen Ghost World säkert känner igen. "Jaan Pehechaan Ho" från 1960 typ.


Sen har vi en något modernare grej som jag hittade på Jonnas blogg. Denna är från 90-talet, o den manliga stjärnan kallas visst för Indiens Michael Jackson. O i början, känner man inte igen några moves från "Thriller"?

Once

Jag såg filmen Once igår kväll. Vilken liten pärla! Jag hade inga jätteförväntningar, men den fångade mej snabbt. Man kan beskriva den som ett drama om musik, vänskap, kärlek, krossade drömmar o hopp. En del kallar den för musikal i o med att det är många hela låtar med i den, men du behöver inte va rädd för att de ska brista ut i sång o sjunga sina repliker istället för att säga dem. Det är mer att när de väl sjunger så reflekterar låtarna vad karaktärerna tänker på o pratar om. O så är det väl ofta när man skriver musik, att man skriver utgående från det man varit med om eller upplever för tillfället, så det är bara trovärdigt.
Jag rekommenderar den starkt till alla som gör musik, men även de som "bara" älskar musik. Den är skönt indie-aktig på det sättet att man inte vet vad som ska hända, karaktärerna är trovärdiga o dialogen känns inte krystad alls. Huvudpersonerna är även de som skrivit låtarna på riktigt, o de vann en Oscar för låten "Falling Slowly". Här är låten som jag fastnade mest för, "When you mind's made up", i en scen där de spelar in den i studio:

Hissmusik

Det visade sej att två av mina favoritlåtar, en gammal o en nyare, hade liknande idé till sina videos. Jag gissar att det finns hundra musikvideos till som utspelar sej i samma miljö.
Jag måste ju säga att den nedre är mer fantasifull, men den övre är ändå rätt snygg.


Jag lyssnade massor på PlankEye när jag va tonåring. Jag tror att "Goodbye" va med på det klassiska Cool or fool-blandbandet som jag fick av Ant hösten -99. Otroligt nostalgisk musik för mej, men jag gillar låten för vad den är också. Vacker o sorglig, o så med det fina musikaliska konceptet lugn-kraftfull-lugn.



"She fell into my arms" va låten som fick mej att börja lyssna på Ed Harcourt, o den är fortfarande min favorit av hans låtar. Lyssna på texten, är den inte fantastisk?

Jonna wrote this song

Kolla in Jonnas senaste fina video!
Dutt-du-dutt-du-duuuuu....

Vi går väl mot våren nu?

TEMPO dokumentärfestival på jobbet. Säkert superkul för alla deltagare. Massa intressanta filmer, regissörsbesök, temapaket. Men för oss som jobbade - what a nightmare! Tolvtimmarspass med sälja-biljetter, svara-i-telefon, byta-bokningar-o-fribiljetter, svara-på-svåra-frågor. O ingen rast typ! Knappt nån mat! O så försöka va trevlig o hålla koll på allt. Nej hu. Det vill jag inte göra om igen, inte med mindre än att vi blir fler som jobbar samtidigt i så fall. Jag orkade inte ens kolla på nån av filmerna när jag va ledig. Synd, men en del av dem ska gå upp på ordinarie repertoaren snart. Necrobusiness tex, som vann Tempo Documentary Award 2008. Den verkar superintressant. Får premiär på fredag.

Jag har ett projekt som jag hållt på med sen januari. "Rensa ut o slänga" heter det. Papper, böcker, saker, kläder. Just nu håller jag på med garderoben. Det går kassvis av kläder till Myrorna. En del nostalgigrejer behåller jag, jag minns ju hur tråkigt jag tyckte det va när jag insåg vilka coola kläder mamma hade som ung men som hon hade slängt. Men många gamla grejer är bara konstiga eller för utslitna. Då ryker de. Det är lite av en reningsprocess det här. Snart kommer turen till bokhyllan.

Tog en promenad utmed vattnet med M igår. Såg snödroppar, krokusar, blad på buskar. Våren verkar va på väg på riktigt, o jag kan knappt vänta. Ljuset o färgen. Ge mej nu! Tack o lov att det går mot vår, ljus o värme nu, o inte tvärtom. I höstas hade jag det riktigt bra, så mycket glädje, men jag hade nog inte fixat en höst nu.

Jag känner mej väldigt maktlös gällande en grej just nu. Jag försöker ju alltid ha kontroll över mej själv o mina känslor o liknande. Jag försöker va oberörd o leva mitt liv som jag vill, bara. Men ibland är det svårt, när nåt påverkar en mycket. O kan man inte påverka det tillbaka, då blir det svårt. Det är den maktlösheten jag känner just nu. Jag vill nåt väldigt väldigt mycket, men det enda jag kan göra är o hoppas. O hjälp, va jag hoppas.

Amadou & Mariam, nu har jag också upptäckt dem, o det svänger o det är bra! :) Jag gillar deras något äldre grejer bäst, som "Wati" o "Sou Ni Tile", men den senaste skivan med Manu Chao, "Dimanche a Bamako", är också helskön. Såg ett avsnitt på svt.se av Papas kappsäck när han va i Mali, o bla träffade Amadou o Mariam. Vilken grym musik de har där! Plötsligt känns Afrika lite mer aktivt tilldragande (jag har ju även kommit över min sprutskräck, o ormskräcken kanske går att ignorera...).  :)

Kulturellt utbud o insats

Säga va man vill om storstäder. Bu o bä. Men det finns i alla fall oftast väldigt mycket att välja på inom typ alla områden. I o för sej är det kanske inte enbart positivt (jag kan ha extrem beslutsångest när jag måste välja mellan grejer), men visst är det schysst att det finns ett stort utbud av tex kultur.
I januari va jag o syrrorna o såg "Rock'n'roll" på Stadsteatern. En pjäs mestadels om politik, men även om musik, filosofi, frihet, familjerelationer. Prag o Cambridge, Syd Barrett, Plastic People of the Universe. Den va riktigt bra, o hur mycket jag än gillar film så är det en upplevelse att se grymma skådisar spela live. Den går fortfarande, så låter det intressant så gå o se den! 100 spänn för er som inte fyllt 26 än. :)

I onsdagskväll va jag o M på Stallet, ett folk- o världsmusikställe vid Nybrokajen. En onsdag i månaden kör de osignat-scen med gratis inträde. Denna gången hörde vi ett band som spelade fiol, ståbas, vevlira o säckpipa. Underhållande, mysigt, bra. :)

I fredagskväll körade vi med Jonna på Manifestgalan. Jag hade värsta ångesten på dan för hur jag skulle lyckas fixa till en outfit som passade in o passade mej, men jag fick hjälp av V o sen blev det riktigt bra faktiskt. Det va jättekul o sjunga, vi är så många o med så många olika instrument - gitarr, bas, piano, trummor, sax, tvärflöjt, sång. En hel liten orkester. Jag vet inte om allt gick ut i lokalen, det va rätt stimmigt o kanske inte världens bästa ljudförutsättningar, men vi hade kul i alla fall. O det är sköna låtar o Jonna har grym röst. Jag är så glad för att jag får va med. :)

Vinter?

Vinter... jo visst. Jag vill ha snö. Jag vill åka presseningspulka i Flottsbrobacken. Jag vill att det ska va lite ljust ute även på natten. Ska det va vinter kan det väl va det på riktigt. Annars kan det lika gärna va vår. Fast igår tog jag en promenad på Söder innan jobbet, o det va faktiskt lite solsken, o rätt torrt på marken, o massa folk som va ute o gick. O då blev jag helt lycklig, o det kändes som vår, o som om allt va på g o inte bara stod o stampade i en grå pöl. Men idag regnblaskslaskar det igen, o jag vill bara bort...

O det är redan februari. Över en månad sen jul. Det blev en lite konstig jul. Mysig - jo, god mat - ja, trevligt häng med familjen - jo visst som vanligt. Men mina föräldrar har flyttat, så vi va i ett hus jag aldrig bott i, med gråa åkrar utanför fönstret, utan några grannar eller vänner från förr att knata över till eller träffa. Det va konstigt. Det va helt OK, men om min förmåga att känna julkänslor försvagats för varje år sen jag va typ 16, så är den nästan helt obefintlig nu. Inte för att det gör så mycket. Men det va lite konstigt. När jag kom upp till stan igen så dröjde det inte länge förrän jag nästan glömt bort att det ens varit jul.

Nyår blev en liten tillställning hos mej med syskon o vänner. Käkade mat med ryskt tema, supergod borstjtj o blinier. Lite dans, lite spel, lite nattlig bergsbestigning vid tolv. Det va schysst.

Rätt va det är hittar man en cover som slår orginalet med hästlängder. Lyssna på Anna Ternheims fantastiskt fina version av Eurythmics gamla dänga "When tomorrow comes" o låt dej förtjusas.

(Nu kommer snön o det med besked....)

Byggdamm i min glögg

Sitter på jobbet o äter en vegmixtallrik från kebaben runt hörnet. Riktigt gott, kanske inte prisvärt men... jag har blivit lite slapp med matlådorna. Ska ta tag i det snart igen.

De håller på o bygger om här. Jag sitter bakom en temporär plywood-kassa som vätter mot fönsterväggen, o jag fryser som en hund. Har lusekofta o benvärmare o jacka o det är ändå så kallt att fingrarna inte riktigt vill lyda mej o skriver konstiga små saker. Det ligger ett ganska tjockt lager byggdamm över ALLT. De ska va klara tills lördag sägs det, jag hoppas verkligen det.

Byggarna gillar att lyssna på radio. De lyssnar på radio högt så det ekar i hela foajen. De lyssnar på en kanal som spelar blandad musik. Modern r'n'b, reggae, Kent, Brittan Spears. Det snöade idag när jag gick hit, inte mycket men lite o det är kallt ute (o inne). O så spelar de plötsligt "Äntligen på väg" med Håkan Hellström på radion. Jag gillar verkligen den versionen av Ted Gärdestads gamla försommardröm, men nu va jag tvungen att lyssna noga o höra om det verkligen va från radion det kom eller om det bara va ovanligt höga tankar i min hjärna. För o spela den idag... va det för o retas? Vem längtar till våren nu så här precis före jul? Inte jag i alla fall. O om man gjorde det så skulle det väl inte bli bättre av att höra den låten, våren kommer ju inte snabbare för det. Nä det va ett konstigt låtval så här på luciadan.

Inget glitter har jag i håret. Inget luciatåg har jag sett idag. Men nu ska vi strax dricka lite glögg o käka lite saffransbröd som M bakat. Så får vi kanske lite stämning i alla fall. Jag undrar när jag ska fatta att det är jul om tio dar. Jag har inte så mycket julmusik hemma, men jag körde lite DJ Santa på förmiddan för o försöka få lite julkänsla. Det gick ju lite så där. "Dampbarnens julparty" som K sa. Jo typ. Det hjälpte mej inte så mycket. Får ladda med lite "O helga natt" när jag kommer hem. Den är min julsångsfavvis, o den delar förstaplatsen med "Gläns över sjö o strand" när det gäller att vagga in mej i julstämning.

Häromdan blev jag påmind om ett samtidsfenomen, ett mobiltelefonfenomen. En tuff snubbe i 30-årsåldern stod vid Gamla Stans tunnelbanestation o pratade i mobilen. Medan han pratade gungade han fram o tillbaka med kroppen o gick i små små svängar hit o dit. Hade han betett sej så utan att prata i telefon så hade han betraktats som störd eller väldigt kissnödig. Men nu eftersom han pratade i telefon så va han inte begränsad av såna föreställningar. Han va ju inte ensam, han hade sällskap via telefon. När man är flera om det kan man bete sej lite knasigt. Jag undrar om han tänkte på det själv. Jag tror inte det.

Hört på tunnelbanan idag:
"Ser ni hunden där borta? Först såg jag bara svansen, o då trodde jag att det va en gås!"
Hahahahah det tyckte jag va skitkul. Det va en svart o vit liten hund också. Kanadahunden.

Musik o film, livets nödtorft

Tillåt mej presentera höstens bästa skiva: The Trials of Van Occupanther av o med Midlake.
Den kom i o för sej inte ut i höst, utan nån gång 2006, men jag upptäckte den i höst o den är såååå bra! Ruggigt bra musikaliskt, retroinfluenser, skön stämsång, svängigt, vackert, drömmande... tja lite av varje. O texterna är helt underbara, handlar typ om att va bonde för 100 år sen. :D Inget baby baby så långt örat kan höra. Väldigt skönt. O det är fyndiga texter, o roliga, o vackra... Jag är helt såld, lyssnar på den om o om igen, o ser till att mina vänner får höra den, o så fastnar de med. :)

På jobbet har vi t-shirtar på oss som det står "Min favoritfilm är:" på, o sen ska vi helst fylla i en film. Det va ingen svår sak för mej. Jag vet vilken min favoritfilm är. Jag har sett den hur många gånger som helst o tröttnar aldrig på den: 12 Monkeys eller på svenska De 12 apornas armé. Jag gillar inte Brad Pitt speciellt mycket, o är inte alls svag för Bruce Willis, men de är riktigt bra i denna, särskillt Brad Pitt som en smått galen aktivist. Filmen är nån typ av sci-fi-historia, med tidsresor o konspirationer o dystopi, o den är sorglig o spännande o konstig. Helt underbar. Folk som läser på min tröja säger "Är det verkligen den bästa film du har sett?!" O nej, det är det inte. Jag kan omöjligt säga vilken som är den bästa film jag sett, men så står det inte heller, utan det står favoritfilm, o detta är min favoritfilm. Eller möjligtvis en utav dem. En annan favorit är Capote, med min favvis bland manliga skådisar: Philip Seymour Hoffman, men den har jag bara sett en gång än så länge. Han är även med i Almost Famous, en av mina absoluta favoriter, som ligger bra till för att hamna på tröjan om jag får en till, men som ändå inte alls är den bästa film jag sett.
("Aha, de tolv apornas planet!" säger en del. Nääää hallå. Apornas planet är nåt helt annat. Orginalet är cool, remaken är rolig, men nä, det är inte den som är min favvis. O de är inte alls lika varann, den o 12 Monkeys. )

Nä nu ska jag se andra halvan av en annan film som min favvis Philip Seymour Hoffman är med i, Magnolia. Va för trött för att se hela häromnatten, så det blev bara disc 1. Men nu ska jag se fortsättningen. Vet inte än vad jag tycker om den, vi får se.

IMDB - The Internet Movie Database, filmälskarens bästa vän på webben. Har du inte varit där än så har du ett fantastiskt verktyg kvar att upptäcka!

I'm oh so brave

På nåt sätt känns det som att jag inte är lika skraj längre inför nya saker eller sånt jag inte vet om jag behärskar. Tänk va bra. Det kanske bara är nåt ryck jag fått, men det verkar faktiskt hålla i sej. Tänk va bra.

Förra söndagen spelade Jonna på Rival före Maia Hirasawa o Salem Al Fakir. O då va jag, K, Å o två till med o körade på fem låtar. Inför utsålt Rival med typ 700 åskådare. O där stod vi o lallade o ooooade o aaaaade. O det va SÅ kul! En bekant som jag träffade på efteråt sa att det lät lite som I'm from Barcelona. O jag vet inte riktigt om jag ska ta det som beröm eller diss, men Jonna va nöjd o vi hade kul o jag tror inte det lät falskt. Det va första gången jag stod på scen på minst 10 år tror jag.



Sen i fredags skulle Jonna spela tre låtar akustiskt live o ge lite intervju i P4. O då drog hon med mej att köra där med. Så jag sjöng live i radio! Hallå! Våga liksom. Men det gjorde jag. O det lät bra det med. Tänk vad modig jag har blivit. :)

Det är mindre än en månad till julafton. Jag kan inte förstå det. Det är ju bara höst än. En lång höst, men en bra höst. Det händer mycket nu, o en del är bra, men en del är enerverande. Tex jobbet. Det skulle ju va skönt att veta om man har råd med hyran nästa månad, o nästa o... Men jag försöker låta bli o oroa mej, det brukar alltid ordna sej. Jag får massa extrapass hela tiden, de flesta på det trevliga stället. Jag har för länge sen bestämt mej för att inte skaffa dyra vanor, att alltid kunna leva på lite pengar om det är nödvändigt. Jag vill inte va tvungen att ta ett otrevligt eller tärande jobb bara för att betala massa räkningar för saker jag inte behöver. O jag tycker jag är bra på det. Jag klarar mej fint på lite pengar. Får jag mer så kan jag spara dem, o sen resa (always in a travelling mood :) ).

We hate it when our friends become successful - but I don't.

Jag slutade plugga ryska för snart tre år sen. Idag va jag uppe på Universitetet på föreläsning om "barnet i modern rysk film" på ryska. Lovely lovely. Det va så kul att sitta där igen, i ett litet klassrum, o verkligen förstå. Jag förstod inte varenda ord, men det mesta. Kunde hänga med bra i resonemanget. O det va väldigt nostalgiskt att va där igen, på Universitetet där jag trivdes så fantastiskt de 2½ åren som jag pluggade där. Alla minnen... O jag inser att jag är äldre nu, o erfarnare, o mognare, än när jag började där för 5 år sen. Jag tyckte jag va stor då, men jag är större nu. ;)

Igår va det releasefest för Jonnas skiva på Debaser Slussen. Massa kollegor o vänner, o systrarna. Det va en finfin kväll. Litet förband, Mattias Bärjed o Fanny Risberg, körde några låtar från Upp till kamp-soundtracket. Vackert. O Jonna gjorde en jättebra konsert, gav järnet. Hon har skitbra röst, o det va tajt o svängigt. Sen va det nån fransk tös som plippploppade o sjöng I hate your dog o Little kitty cat... "SOKO" hette hon... tja... det va underhållande. En fin kväll, o jag är så glad för mina vänner. O man blir glad när det går bra för dem. :) (Jo jag blir det.)

Jag undrar om vad man har för kläder när man går till frisören påverkar slutresultatet för håret. Som att frisören gör sej en bild av vem man är o hur man ser ut utifrån hur man är klädd, o sen anpassar ens frisyr efter det... Jag förekom det häromdan, hade färgglada o inte så vuxna kläder, o fick lite mer rufsigt hår. Jo tack det blev bra. Skulle nog inte våga experimentera för mycket med det där, men det skulle va intressant.

I love you (in with the arms)

Trevligt biojobb:
Att jobba på en liten biograf som visar intressanta filmer, har mysig atmosfär, espressomaskin, o kunder som gillar mer än bara blockbusters och romantiska komedier.
Otrevligt biojobb:
Att jobba i kiosken på en biograf som mestadels visar blockbusters o romantiskta komedier, sälja tusentals popcorn och hundratals läskar till tusentals stressade människor, o stressas ihjäl för att man har för lite personal.
- Gissa vad jag gjorde igår? I tolv timmar? :(


Jag äter inte så mycket kött, är väl hobbyvegetarian typ. Det kan väl tänkas att jag blir vegetarian framöver nån gång, av hälsoskäl o miljöskäl o ekonomiska skäl o etiska skäl (finns många skäl att bli vegetarian). Men jag vet vad jag i så fall kommer sakna. Inte hamburgare, inte flintastekar, inte julkorv, inte köttfärssås. Kanske lite i början, men inte i längden. Nä, köttsaken som jag kommer sakna massor är: skivbar leverpastej. Så otroligt gott det är med en macka med skivbar leverpastej o heminlagd kullagurka. Det går inte av för hackor. O det kommer jag sakna med bittra tårar om jag blir vegetarian en dag.


Det är höst på riktigt nu. Blir mörkt tidigt. Kallare o kallare. Blötare o blötare. Så nu passar det utmärkt att vira in sej i en filt o lyssna på en av Loney, Dears mest fantastiska sånger, I love you (in with the arms). O minnas hur otrolig den är live. Har du inte haft turen att se den live nån gång så kolla här:

Jag får rysningar varje gång.