Månne det går an?

Det underbaraste var, att den fullkomliga frihet, varåt han oaktakt allt av henne lämnades, att resa bort ifrån henne om han ville och när han ville, långt ifrån att locka honom till övergivande, gjorde henne tusendubbelt älskvärd, lätt och angenäm i hans ögon.

Det går an, Carl Jonas Love Almqvist

I somras såg jag Parkteaterns lekfulla o underhållande version av boken, o jag tänkte att nu snart ska jag väl ta o läsa den. Nu har jag gjort det, o trots det lite krångliga berättarspråket o de gammaldags uttrycken huvudpersonerna använder, så va det en schysst läsupplevelse. Att den skrevs för 170 år sen är svårt att tro... idéerna känns modernare. Jag förstår verkligen att den väckte uppmärksamhet o att folk förfasade sej över den. Men jag tycker den är en utmärkt bok att ta avstamp i om man vill diskutera relationer o dess fallgropar o möjligheter. O citatet ovan är så himla sant o bra.

Kreativa klubben

Jag har bott i den här stan i 10 år. I olika lägenheter, på olika ställen. Jag har varit anställd av minst åtta olika företag. Jag har engagerat mej i olika föreningar o aktiviteter. Jag har träffat massa olika folk genom åren. En del kom o gick utan att lämna stora spår, en del förändrade mitt liv. Jag hade aldrig tänkt o stanna så länge. Jag hade inte heller tänkt att jag bara skulle va här nåt år. Som vanligt hade jag knappt planerat nåt alls när jag flyttade upp hit. Jag tar det som det kommer, planerar nåt halvår i taget. Jag kan inte sätta längre mål än så, åtminstone inte i detalj. Men så länge jag inte känner nån press på mej så funkar det ju fint. Det är så jag vill leva nu, så då gör jag det.

Jag kan nog lugnt säga att jag aldrig har trivts så bra på ett jobb som jag gör nu. Inte för att det alltid varit dåligt förut, men här trivs jag skitbra, o jobbet med allt vad det innebär är faktiskt min fasta punkt i Stockholm just nu. Jag får olika reaktioner när jag säger att jag jobbar på bio. En del verkar tro att det är vad jag gör i brist på annat. "Jaha, så det är typ som tidsfördriv" sa nån. Eh..? Det är det jag försörjer mej på. Nåt som jag tycker är kul. Där jag trivs. Tidsfördriv? Om man ser sitt jobb som en stege mot högre status, eller en trampett som man ska ta avstamp på för att komma vidare i livet, då kanske man ser ett jobb där man inte kan göra nån direkt karriär som ett simpelt tidsfördriv. Men för mej är det viktigaste att jag har kul o trivs - o det gör jag verkligen på bion. O det beror inte minst på mina grymma kollegor som jag tycker så mycket om. Här har en av dem skrivit en liten redogörelse för vad jag o mina kollegor sysslar med förutom själva jobbet. Det är en kreativ liten samling.

...jag kan ju tillägga också att det är för att jag känner att jag är bra på det jag gör som jag trivs så bra. Jag passar för ett servicejobb. Annars hade jag ju inte stannat länge. Dessutom har vi generellt sett trevliga, filmintresserade kunder. Det gör sitt till det med.

Saker blir inte alltid som man tänkt sej men ibland blir de bättre

Jag låser ytterdörren åker ner i hissen o går ut på gården. En varm vind för med sej en doft av koskit. Jag får ett litet lyckorus. Sensommaren är här o jag njuter.

Jag hade flera veckors semester i slutet av juli o början av augusti. Hade inte direkt planerat nåt mer än att va, ta till vara, träffa folk, njuta. Det blev grymt. Va iväg några svängar, tältade i Norrland, softade i Östergötland. Hade efterlängtade besök i Stockholm. Sommarstockholm är bästa Stockholm. Sola sola, bada bada. Grilla, sjunga, dansa. Jonna gjorde en spelning vid Björns Trädgård i juli, fina lilla kören (minus en, plus två varav en kvalstret) va med. Dagarna innan kombinerade vi solande, badande o repande på Långholmen o på Örnsbergs klippor. Spelningen gick superbra, fast själva kören hördes kanske inte så mycket. Ny EP med Jonna är på gång i september.

Tänkte påminna om Parkbion som jag skrev om här. Nu har den rullat igång. Första filmen för mej blir imorn kväll, Dagbok från en motorcykel kl 21:00. Ses vi?

Thank God for my sisters

Lillsyrran som bor hos mej en vecka nu gjorde sushi ikväll. Sushi är så grymt gott. Syrrans sushi va fett god. Vegetarisk med avocado o paprika o gurka o rädisor. O lite småräkor. Om jag nån gång på nån resa hamnar på nåt ställe där sushi är billig mat, kommer jag äta det varannan dag, typ.

Syrrorna o jag va ute o vandrade i Dalarna veckan efter midsommar. Tältade o bar runt på alla våra grejer i ryggsäck. Vilken frihetskänsla! Helt underbart o bara knata runt i skogen, laga mat på stormkök, elda, o se så mycket fantastisk natur. Ha väldigt lite saker o väldigt lite kläder med sej, knappt bry sej om hur man ser ut. Träffa andra skogsvandrare o snacka lite. Få massa knottbett. :p
Man blir väldigt väldigt sugen på att sticka iväg igen. Får se när o vart det blir.

I alla fall ändå

Gammal favorit:

That I would be good even if I did nothing
That I would be good even if I got the thumbs down
That I would be good if I got and stayed sick
That I would be good even if I gained ten pounds

That I would be fine even if I went bankrupt
That I would be good if I lost my hair and my youth
That I would be great if I was no longer queen
That I would be grand if I was not all knowing

That I would be loved even when I numb myself
That I would be good even when I am overwhelmed
That I would be loved even when I was fuming
That I would be good even if I was clingy
That I would be good even if I lost sanity

That I would be good whether with or without you



Precis så. I alla fall. Ändå.

Lite bättre burgare

Jo jag vet att jag är hobbyvegetarian. Att jag försöker undvika kött relativt mycket. Både av hälso- o miljöskäl. O jag går helst inte till Mc Donald's eller Burger King, mest av politiska skäl men även av hälsoskäl. Men det händer att jag slinker in på Max nångång ibland. Tycker att de är bättre både när det gäller smak o attityd. O nu har de börjat med klimatmärkning på sina produkter. Så o så mycket koldioxidutsläpp genererar den här rätten. Dessutom använder de enbart vindkraftsel, har endast miljömärkt fisk, klimatkompenserar genom att plantera träd i Afrika, mm. Bra va? Så om man nu vill käka hamburgare (eller kanske vegkäk?) på en hamburgerrestaurang så kan man ju gärna stödja Max om man har dem inom räckhåll.
Läs mer här.

Sommarplågan men även sommarens fröjder

Idag ska jag va lite arg. O lite glad.
På sommaren är det varmt (ibland). Då har man mindre kläder på sej än under resten av året. Då syns det extra bra hur mycket former man har eller inte har. Just nu görs det massa reklam överallt för bikinisar o grejer. O jag blir arg arg arg när jag ser tex H&M:s reklam med skitsmala tjejer som står i konstiga ställningar för att se ut som att de har kurvor. O jag blir glad när jag ser Stadiums reklam där tjejerna faktiskt har mage o det blir små veck i sidan när de böjer sej lite. Stadiumtjejerna är inte mulliga eller nånting, men de ser i alla fall verkliga ut. Jag vet att det finns tjejer som ser ut som H&M-tjejerna, men det är kanske typ 10% av den kvinnliga delen av befolkningen. Så visst, klart de ska få synas, men att det alltid alltid alltid ska va såna som är idealet... det gör mej arg o upprörd. Att man så lätt får för sej att det är så man bör se ut, o att det är det enda som kan tänkas va snyggt... Hu.

Men... egentligen är jag glad. För det är sol o varmt o ljust o grönt. När allt va grått o kallt o hemskt tidigare i våras så hyste jag stora förhoppningar för maj. Det verkar som att de för en gångs skull typ blir infriade. Allt känns så mycket lättare nu. O jag påminns igen o igen om varför jag trivs så bra i min betongförort. För bara 20 min från mitt hus ligger sjön, o ängen, o gräset, o träden o buskarna o fåglarna o bryggan o båtarna o... allt det där. Så otroligt vackert o så fullt av färg. O nere på gården växer det grönsaker, o går allt som jag vill så kommer jag få låna en plätt att odla på i sommar. Kan det bli bättre? (Ja förstås...) :)

Gröna fingrar

Min farfar va trädgårdsanläggare. Mamma har kryddträdgård o hon o pappa har odlat grönsaker så länge jag kan minnas. Själv brukade jag alltid ha ihjäl mina krukväxter när jag va lite yngre, men nuförtiden mår de ganska bra. För några år sen planterade jag blåklint i glassburkar på balkongen. Det blev jättefint när de kom upp, o de blommade länge. I år har jag gått steget längre. I nuläget har jag rödbetor, morötter o rädisor som gror i stora byttor på balkongen, o tomater o bönor som står på tillväxt i köksfönstret. Några krukor med blommor har jag också satt, o det kommer nog bli både sallad o dill o kanske nåt mer innan jag nöjer mej. O det händer grejer! Rödbetorna har bara varit i jorden ett par veckor men det har redan kommit upp massa små rödgröna blad. Morotsblasten sticker upp som små spröt. Tyvärr är jag rädd att jag sått dem för grunt, så de kanske inte kommer må så bra... det kanske går o plantera om dem när de vuxit till sej lite. Det ska bli intressant o se vad som tar sej. Nyplockade balkongsvarma tomater är ju fyrtio gånger godare än köpetomater... o rädisor.... gott gott.
O jag drömmer förstås fortfarande om att en dag hamna på landet (hippikollektiv?) o ha värsta trädgårdslanden o va halvsjälvförsörjande. Vi får väl se hur det går med det...

Into the wild

Häromdan såg jag äntligen "Into the Wild". O jag måste verkligen rekommendera den. Den har massa intressant att säga. Inte så att jag tycker att alla borde göra som huvudpersonen i filmen, eller vill romantisera "back to nature" förbehållslöst. Men som sagt, den har massa att säga om man vill lyssna.



O jag vet att en del stör sej på Eddie Vedders musik i filmen, men jag tycker den gav den styrka.
O det är klart att jag tjusas massvis av tanken på att leva on the road, som Catherine Keeners rollfigur. Ja... going up the country...

Vi går väl mot våren nu?

TEMPO dokumentärfestival på jobbet. Säkert superkul för alla deltagare. Massa intressanta filmer, regissörsbesök, temapaket. Men för oss som jobbade - what a nightmare! Tolvtimmarspass med sälja-biljetter, svara-i-telefon, byta-bokningar-o-fribiljetter, svara-på-svåra-frågor. O ingen rast typ! Knappt nån mat! O så försöka va trevlig o hålla koll på allt. Nej hu. Det vill jag inte göra om igen, inte med mindre än att vi blir fler som jobbar samtidigt i så fall. Jag orkade inte ens kolla på nån av filmerna när jag va ledig. Synd, men en del av dem ska gå upp på ordinarie repertoaren snart. Necrobusiness tex, som vann Tempo Documentary Award 2008. Den verkar superintressant. Får premiär på fredag.

Jag har ett projekt som jag hållt på med sen januari. "Rensa ut o slänga" heter det. Papper, böcker, saker, kläder. Just nu håller jag på med garderoben. Det går kassvis av kläder till Myrorna. En del nostalgigrejer behåller jag, jag minns ju hur tråkigt jag tyckte det va när jag insåg vilka coola kläder mamma hade som ung men som hon hade slängt. Men många gamla grejer är bara konstiga eller för utslitna. Då ryker de. Det är lite av en reningsprocess det här. Snart kommer turen till bokhyllan.

Tog en promenad utmed vattnet med M igår. Såg snödroppar, krokusar, blad på buskar. Våren verkar va på väg på riktigt, o jag kan knappt vänta. Ljuset o färgen. Ge mej nu! Tack o lov att det går mot vår, ljus o värme nu, o inte tvärtom. I höstas hade jag det riktigt bra, så mycket glädje, men jag hade nog inte fixat en höst nu.

Jag känner mej väldigt maktlös gällande en grej just nu. Jag försöker ju alltid ha kontroll över mej själv o mina känslor o liknande. Jag försöker va oberörd o leva mitt liv som jag vill, bara. Men ibland är det svårt, när nåt påverkar en mycket. O kan man inte påverka det tillbaka, då blir det svårt. Det är den maktlösheten jag känner just nu. Jag vill nåt väldigt väldigt mycket, men det enda jag kan göra är o hoppas. O hjälp, va jag hoppas.

Amadou & Mariam, nu har jag också upptäckt dem, o det svänger o det är bra! :) Jag gillar deras något äldre grejer bäst, som "Wati" o "Sou Ni Tile", men den senaste skivan med Manu Chao, "Dimanche a Bamako", är också helskön. Såg ett avsnitt på svt.se av Papas kappsäck när han va i Mali, o bla träffade Amadou o Mariam. Vilken grym musik de har där! Plötsligt känns Afrika lite mer aktivt tilldragande (jag har ju även kommit över min sprutskräck, o ormskräcken kanske går att ignorera...).  :)