Adventsljus

16 december. En vecka kvar till jul. Stockholm är grått o blött. Ingen är förvånad. Snön brukar komma till nyår. Jag hoppas på en riktigt snöig januari. Vitt o fint o kallt. Vi får väl se.

Redan på söndag vänder det. Då är det vintersolstånd, så från måndag går vi mot ljusare dagar. Det känns skönt tycker jag. Även om jag de senaste åren inte lika lätt som förr dragits ned i höstdepressionens svarta dimma, så visst känner jag av mörkret. Jag blir tröttare, o det krävs lite mer för att jag ska sväva o lite mindre för att jag ska sjunka. Men som sagt, snart blir det lite ljusare för varje dag, o kommer det bara lite snö också så ska jag nog hålla mej över ytan även i fortsättningen.

Ljuspunkter i decembermörkret:
-Systrarna. Åh mina fantastiska systrar. Jag har sån tur att de bor här båda två, o att vi kommer så bra överens. Det ska bli grymt när J flyttar in mot stan också, så man kan ses oftare.

-Jo. Han är nåt av det bästa i mitt liv på länge. Där kan man också snacka om tur. O med honom har hela min värld blivit större o djupare.

-Vännerna. Att skratta med. Att snacka djupt med. Att va kulturell med. Att bara softa med. Att känna sej OK med. Ljuspunkter o värmekällor.

-Jobbet! Inte varje dag, men ofta. O särskilt när man hör om andras jobb, som inte alls skulle passa mej lika bra. Det finns så många fördelar med mitt jobb, o så få nackdelar. Inte för inte är Vicke mitt andra hem. :)

-Musiken. Musik musik musik. Lyssna. Sjunga. Spela. Nynna. Det finns så fantastiskt mycket bra musik. Finpop tipsade om att Bon Iver släpper en ny EP i januari. Bon Iver är vår nya älskling, killen som drog till skogs, ägnade nätterna åt att spela in låtar o lyckades få ihop en nästan lika fulländad platta som Midlakes The Trials of Van Occupanther (som jag skrev om här). O tjuvlyssnar man på de nya låtarna så märker man att den första skivan inte va ett lyckosamt undantag. Bon Iver är att räkna med även framöver.