Min utsikt

Från mitt fönster ser jag långt. Jag ser natur o jag ser hus o vägar. Sitter jag ner ser jag mer himmel än jord. Sitter jag på golvet ser jag nästan bara skog o himmel, o då kan jag lura mej själv att jag bor riktigt på landet. Jag bor nästan på landet. Men nära stan.

Från mitt fönster ser jag Hemliga ängen. Den har triggat mina drömmar i ett år. Sen kom jag ditpulsandes en dag i vintras o upptäckte att den inte alls är så idylliskt lurvig som jag trodde. Den är kvistig o snårig o full med små buskar. Men den är brant, o gick bra att åka pressening nedför. Hemliga ängen är fortfarande lockande där den ligger som en glänta på väg upp i skogen. Den fyller sin funktion som en liten dröm o en bild o en påminnelse om nåt mer hemlighetsfullt, nåt mer fridfullt. O i sensommar ska jag gå dit o se om det växer nån frukt på nåt av de små träden i slänten.