Julmatsfixande med missöden

Med mindre än en vecka kvar till julafton o några lediga dagar passar jag på o jula till det lite. La in sill häromdan som nog är klar att börja äta av imorn. Jag älskar sill! Gjorde rödbetssallad idag, mammas recept som är hundra gånger godare än Rydbergs o alla andra köpe-rödbetssallader. Lyckades hälla ut en halvliter gräddfil på golvet i processen. Det va värsta jobbet att få upp sen, inget att rekommendera. Tänker baka vörtbröd innan veckan är slut också. Men julpynt lägger jag inte så mycket energi på. Jag ska ju fira julhelgen med familjen hos föräldrarna, där kommer det va julpyntat nog. Om jag däremot skulle fira jul i lägenheten skulle jag säkert fixa julgran o grejer. När jag bodde med I o I så hade vi julgran ett år. Vår julgransfot va alldeles för liten så vi fick ställa granen i en stor fet glasburk o binda fast den i gardinstången för att den inte skulle trilla. När vi åkte hem över jul så fick den stå i badkaret som va halvfullt med vatten, för att den inte skulle vissna. När vi kom tillbaka åkte den tillbaka ner i glasburken. Det luktade hur gott som helst i hela lägenheten den julen.
Knäck kanske man ska göra också... I jul tänker jag käka godis. Man kan inte va nyttig jämt, det blir bara tråkigt.

Syrran är i Rom några dagar. Härligt för henne! Hon har fått dille på italienska denna hösten, o nu får hon öva. Kul. Resa resa resa... snart får det va dags för en liten vintersemester för mej med. O i sommar.... vart hur när med vem? Måtte jag få jobba tillräckligt i vår så jag kan skrapa ihop en bra reskassa.

Byggdamm i min glögg

Sitter på jobbet o äter en vegmixtallrik från kebaben runt hörnet. Riktigt gott, kanske inte prisvärt men... jag har blivit lite slapp med matlådorna. Ska ta tag i det snart igen.

De håller på o bygger om här. Jag sitter bakom en temporär plywood-kassa som vätter mot fönsterväggen, o jag fryser som en hund. Har lusekofta o benvärmare o jacka o det är ändå så kallt att fingrarna inte riktigt vill lyda mej o skriver konstiga små saker. Det ligger ett ganska tjockt lager byggdamm över ALLT. De ska va klara tills lördag sägs det, jag hoppas verkligen det.

Byggarna gillar att lyssna på radio. De lyssnar på radio högt så det ekar i hela foajen. De lyssnar på en kanal som spelar blandad musik. Modern r'n'b, reggae, Kent, Brittan Spears. Det snöade idag när jag gick hit, inte mycket men lite o det är kallt ute (o inne). O så spelar de plötsligt "Äntligen på väg" med Håkan Hellström på radion. Jag gillar verkligen den versionen av Ted Gärdestads gamla försommardröm, men nu va jag tvungen att lyssna noga o höra om det verkligen va från radion det kom eller om det bara va ovanligt höga tankar i min hjärna. För o spela den idag... va det för o retas? Vem längtar till våren nu så här precis före jul? Inte jag i alla fall. O om man gjorde det så skulle det väl inte bli bättre av att höra den låten, våren kommer ju inte snabbare för det. Nä det va ett konstigt låtval så här på luciadan.

Inget glitter har jag i håret. Inget luciatåg har jag sett idag. Men nu ska vi strax dricka lite glögg o käka lite saffransbröd som M bakat. Så får vi kanske lite stämning i alla fall. Jag undrar när jag ska fatta att det är jul om tio dar. Jag har inte så mycket julmusik hemma, men jag körde lite DJ Santa på förmiddan för o försöka få lite julkänsla. Det gick ju lite så där. "Dampbarnens julparty" som K sa. Jo typ. Det hjälpte mej inte så mycket. Får ladda med lite "O helga natt" när jag kommer hem. Den är min julsångsfavvis, o den delar förstaplatsen med "Gläns över sjö o strand" när det gäller att vagga in mej i julstämning.

Häromdan blev jag påmind om ett samtidsfenomen, ett mobiltelefonfenomen. En tuff snubbe i 30-årsåldern stod vid Gamla Stans tunnelbanestation o pratade i mobilen. Medan han pratade gungade han fram o tillbaka med kroppen o gick i små små svängar hit o dit. Hade han betett sej så utan att prata i telefon så hade han betraktats som störd eller väldigt kissnödig. Men nu eftersom han pratade i telefon så va han inte begränsad av såna föreställningar. Han va ju inte ensam, han hade sällskap via telefon. När man är flera om det kan man bete sej lite knasigt. Jag undrar om han tänkte på det själv. Jag tror inte det.

Hört på tunnelbanan idag:
"Ser ni hunden där borta? Först såg jag bara svansen, o då trodde jag att det va en gås!"
Hahahahah det tyckte jag va skitkul. Det va en svart o vit liten hund också. Kanadahunden.

Musik o film, livets nödtorft

Tillåt mej presentera höstens bästa skiva: The Trials of Van Occupanther av o med Midlake.
Den kom i o för sej inte ut i höst, utan nån gång 2006, men jag upptäckte den i höst o den är såååå bra! Ruggigt bra musikaliskt, retroinfluenser, skön stämsång, svängigt, vackert, drömmande... tja lite av varje. O texterna är helt underbara, handlar typ om att va bonde för 100 år sen. :D Inget baby baby så långt örat kan höra. Väldigt skönt. O det är fyndiga texter, o roliga, o vackra... Jag är helt såld, lyssnar på den om o om igen, o ser till att mina vänner får höra den, o så fastnar de med. :)

På jobbet har vi t-shirtar på oss som det står "Min favoritfilm är:" på, o sen ska vi helst fylla i en film. Det va ingen svår sak för mej. Jag vet vilken min favoritfilm är. Jag har sett den hur många gånger som helst o tröttnar aldrig på den: 12 Monkeys eller på svenska De 12 apornas armé. Jag gillar inte Brad Pitt speciellt mycket, o är inte alls svag för Bruce Willis, men de är riktigt bra i denna, särskillt Brad Pitt som en smått galen aktivist. Filmen är nån typ av sci-fi-historia, med tidsresor o konspirationer o dystopi, o den är sorglig o spännande o konstig. Helt underbar. Folk som läser på min tröja säger "Är det verkligen den bästa film du har sett?!" O nej, det är det inte. Jag kan omöjligt säga vilken som är den bästa film jag sett, men så står det inte heller, utan det står favoritfilm, o detta är min favoritfilm. Eller möjligtvis en utav dem. En annan favorit är Capote, med min favvis bland manliga skådisar: Philip Seymour Hoffman, men den har jag bara sett en gång än så länge. Han är även med i Almost Famous, en av mina absoluta favoriter, som ligger bra till för att hamna på tröjan om jag får en till, men som ändå inte alls är den bästa film jag sett.
("Aha, de tolv apornas planet!" säger en del. Nääää hallå. Apornas planet är nåt helt annat. Orginalet är cool, remaken är rolig, men nä, det är inte den som är min favvis. O de är inte alls lika varann, den o 12 Monkeys. )

Nä nu ska jag se andra halvan av en annan film som min favvis Philip Seymour Hoffman är med i, Magnolia. Va för trött för att se hela häromnatten, så det blev bara disc 1. Men nu ska jag se fortsättningen. Vet inte än vad jag tycker om den, vi får se.

IMDB - The Internet Movie Database, filmälskarens bästa vän på webben. Har du inte varit där än så har du ett fantastiskt verktyg kvar att upptäcka!

I'm oh so brave

På nåt sätt känns det som att jag inte är lika skraj längre inför nya saker eller sånt jag inte vet om jag behärskar. Tänk va bra. Det kanske bara är nåt ryck jag fått, men det verkar faktiskt hålla i sej. Tänk va bra.

Förra söndagen spelade Jonna på Rival före Maia Hirasawa o Salem Al Fakir. O då va jag, K, Å o två till med o körade på fem låtar. Inför utsålt Rival med typ 700 åskådare. O där stod vi o lallade o ooooade o aaaaade. O det va SÅ kul! En bekant som jag träffade på efteråt sa att det lät lite som I'm from Barcelona. O jag vet inte riktigt om jag ska ta det som beröm eller diss, men Jonna va nöjd o vi hade kul o jag tror inte det lät falskt. Det va första gången jag stod på scen på minst 10 år tror jag.



Sen i fredags skulle Jonna spela tre låtar akustiskt live o ge lite intervju i P4. O då drog hon med mej att köra där med. Så jag sjöng live i radio! Hallå! Våga liksom. Men det gjorde jag. O det lät bra det med. Tänk vad modig jag har blivit. :)

Det är mindre än en månad till julafton. Jag kan inte förstå det. Det är ju bara höst än. En lång höst, men en bra höst. Det händer mycket nu, o en del är bra, men en del är enerverande. Tex jobbet. Det skulle ju va skönt att veta om man har råd med hyran nästa månad, o nästa o... Men jag försöker låta bli o oroa mej, det brukar alltid ordna sej. Jag får massa extrapass hela tiden, de flesta på det trevliga stället. Jag har för länge sen bestämt mej för att inte skaffa dyra vanor, att alltid kunna leva på lite pengar om det är nödvändigt. Jag vill inte va tvungen att ta ett otrevligt eller tärande jobb bara för att betala massa räkningar för saker jag inte behöver. O jag tycker jag är bra på det. Jag klarar mej fint på lite pengar. Får jag mer så kan jag spara dem, o sen resa (always in a travelling mood :) ).

We hate it when our friends become successful - but I don't.

Jag slutade plugga ryska för snart tre år sen. Idag va jag uppe på Universitetet på föreläsning om "barnet i modern rysk film" på ryska. Lovely lovely. Det va så kul att sitta där igen, i ett litet klassrum, o verkligen förstå. Jag förstod inte varenda ord, men det mesta. Kunde hänga med bra i resonemanget. O det va väldigt nostalgiskt att va där igen, på Universitetet där jag trivdes så fantastiskt de 2½ åren som jag pluggade där. Alla minnen... O jag inser att jag är äldre nu, o erfarnare, o mognare, än när jag började där för 5 år sen. Jag tyckte jag va stor då, men jag är större nu. ;)

Igår va det releasefest för Jonnas skiva på Debaser Slussen. Massa kollegor o vänner, o systrarna. Det va en finfin kväll. Litet förband, Mattias Bärjed o Fanny Risberg, körde några låtar från Upp till kamp-soundtracket. Vackert. O Jonna gjorde en jättebra konsert, gav järnet. Hon har skitbra röst, o det va tajt o svängigt. Sen va det nån fransk tös som plippploppade o sjöng I hate your dog o Little kitty cat... "SOKO" hette hon... tja... det va underhållande. En fin kväll, o jag är så glad för mina vänner. O man blir glad när det går bra för dem. :) (Jo jag blir det.)

Jag undrar om vad man har för kläder när man går till frisören påverkar slutresultatet för håret. Som att frisören gör sej en bild av vem man är o hur man ser ut utifrån hur man är klädd, o sen anpassar ens frisyr efter det... Jag förekom det häromdan, hade färgglada o inte så vuxna kläder, o fick lite mer rufsigt hår. Jo tack det blev bra. Skulle nog inte våga experimentera för mycket med det där, men det skulle va intressant.

I love you (in with the arms)

Trevligt biojobb:
Att jobba på en liten biograf som visar intressanta filmer, har mysig atmosfär, espressomaskin, o kunder som gillar mer än bara blockbusters och romantiska komedier.
Otrevligt biojobb:
Att jobba i kiosken på en biograf som mestadels visar blockbusters o romantiskta komedier, sälja tusentals popcorn och hundratals läskar till tusentals stressade människor, o stressas ihjäl för att man har för lite personal.
- Gissa vad jag gjorde igår? I tolv timmar? :(


Jag äter inte så mycket kött, är väl hobbyvegetarian typ. Det kan väl tänkas att jag blir vegetarian framöver nån gång, av hälsoskäl o miljöskäl o ekonomiska skäl o etiska skäl (finns många skäl att bli vegetarian). Men jag vet vad jag i så fall kommer sakna. Inte hamburgare, inte flintastekar, inte julkorv, inte köttfärssås. Kanske lite i början, men inte i längden. Nä, köttsaken som jag kommer sakna massor är: skivbar leverpastej. Så otroligt gott det är med en macka med skivbar leverpastej o heminlagd kullagurka. Det går inte av för hackor. O det kommer jag sakna med bittra tårar om jag blir vegetarian en dag.


Det är höst på riktigt nu. Blir mörkt tidigt. Kallare o kallare. Blötare o blötare. Så nu passar det utmärkt att vira in sej i en filt o lyssna på en av Loney, Dears mest fantastiska sånger, I love you (in with the arms). O minnas hur otrolig den är live. Har du inte haft turen att se den live nån gång så kolla här:

Jag får rysningar varje gång.

Quinoa gnoa quinoa

Jag älskar Felixs Fiskdressing. Den är helt grymt god till stekt fisk.
När man äter quinoa gäller det att tugga på de små fröna. Annars bara slinker de ner. När man tuggar på fröna så knäpper det. Spännande.



Jag vill resa. Resa resa resa. Igen. Men jag får nog ge mej till tåls lite. Har varit bortskämd detta året, varit i fem nya länder o två gamla, o sett så mycket, gjort så mycket, upplevt så mycket. Kanske bäst o sansa sej lite lite. Men sen! Jag samlar på potentiella resmål hela tiden.

Wanna go back to Prague.

De där sångerna som är mer

Ibland händer det att jag möter en låt som drabbar mej. En låt som fångar mej o som jag lyssnar på gång på gång på gång. Det händer inte ofta, o jag kan inte säga exakt vad det är som brukar va den avgörande orsaken. Texten spelar in, men det finns sånger vars texter jag tycker mer om. Det brukar nog mer va stämningen, de känslor som låten relaterar till just i det ögonblicket jag hör den o den drabbar mej.


Våren 2004 var det Sophie B Hawkins "As I lay me down" som slog till. Jag älskar den ännu. Den är banal, o tjejig, o poppig, o allt det brukar va sånt som hellre får mej att ogilla en låt än att gilla den. Men just denna är bara helt träffande. Känslan, hoppet... It sounds like church bells or the whistle of a train on a summer evening... Jag älskar den ännu.


Hösten 2005 va det Damien Rices "Cannonball" som fångade mej, i en upppoppad radioversion som fanns i mina lurar när jag va ute o sprang. O jag sögs med... den är sorglig o typ maktlös, men jag älskade den. Jag är en sucker för melankolisk musik. O den är trallig i den versionen, som jag, melankolisk men trallig. It's not hard to fall when you float like a cannonball... (Fast videon här är den ackustiska, oh så vackra versionen.)


O nu har jag mött Sarah McLachlans "Fear". Helt fantastisk. Svävande, drömmande, stark. Om o om igen. Svajiga ljud som drar iväg med mina tankar. O rädslan o längtan. There's nothing I'd like better than to fall, but I fear I have nothing to give... I have so much to lose... O det är sorgligt o ändå starkt o fullt av hunger. O det är ju så som jag uppfattar den; men det är just det, att jag verkligen har en inre bild o en stark känsla av vad den gestaltar för mej.

O jag lyssnar om o om igen, o igen.

Min utsikt

Från mitt fönster ser jag långt. Jag ser natur o jag ser hus o vägar. Sitter jag ner ser jag mer himmel än jord. Sitter jag på golvet ser jag nästan bara skog o himmel, o då kan jag lura mej själv att jag bor riktigt på landet. Jag bor nästan på landet. Men nära stan.

Från mitt fönster ser jag Hemliga ängen. Den har triggat mina drömmar i ett år. Sen kom jag ditpulsandes en dag i vintras o upptäckte att den inte alls är så idylliskt lurvig som jag trodde. Den är kvistig o snårig o full med små buskar. Men den är brant, o gick bra att åka pressening nedför. Hemliga ängen är fortfarande lockande där den ligger som en glänta på väg upp i skogen. Den fyller sin funktion som en liten dröm o en bild o en påminnelse om nåt mer hemlighetsfullt, nåt mer fridfullt. O i sensommar ska jag gå dit o se om det växer nån frukt på nåt av de små träden i slänten.