torsdag 5 juni 2008

I alla fall ändå

Gammal favorit:

That I would be good even if I did nothing
That I would be good even if I got the thumbs down
That I would be good if I got and stayed sick
That I would be good even if I gained ten pounds

That I would be fine even if I went bankrupt
That I would be good if I lost my hair and my youth
That I would be great if I was no longer queen
That I would be grand if I was not all knowing

That I would be loved even when I numb myself
That I would be good even when I am overwhelmed
That I would be loved even when I was fuming
That I would be good even if I was clingy
That I would be good even if I lost sanity

That I would be good whether with or without you



Precis så. I alla fall. Ändå.

måndag 2 juni 2008

The voice

Johnny Cash, The Man in Black, The Voice. Mannen med rösten. Vad är det med rösten hos en så gammal man som berör mig så? Jag lyssnar o lyssnar, en hel del på hans gamla grejer, men mer o mer på hans sena låtar, alla covers han gjorde i American Recordings-serien. Ofta låtar som jag redan tycker om i orginalform, men som blir nåt mer i hans tolkning. "One" av U2 va den första jag hörde o blev helt impad. Orginalet är genialiskt, o covern är så... rakt upp o ner pang! Underbar. "I see a darkness" hade jag inte hört i Bonnie 'Prince' Billys orginal innan jag hörde Cashs version. Där måste jag säga att jag gillar covern mer, o jag har undrat varför. Men jag tror att det är pga rösten. Han är så gammal, o det är en tröst. Det ger hopp. Han har gått så länge, med allt mörker, men han finns fortfarande kvar. Det ger mej tröst o jag tror det är därför jag tycker om den versionen mest.


Well, you're my friend
And can you see
Many times we've been out drinking
Many times we've shared our thoughts
But did you ever, ever notice, the kind of thoughts I got
Well you know I have a love, for everyone I know
And you know I have a drive, to live I won't let go
But can you see this opposition, comes rising up sometimes
That is dread full imposition, comes blacking in my mind




And then I see a darkness
And then I see a darkness
And then I see a darkness
And then I see a darkness
Did you know how much I love you
There's a hope that somehow you
Can save me from this darkness

Well I hope that someday buddy
We'll have peace in our lives
Together or apart
Alone or with our wives
And we can stop our whoring
And pull the smiles inside
And light it up forever
And never go to sleep
My best unbeaten brother
This isn't all I see

Oh no, I see your darkness
Oh no, I see your darkness
Oh no, I see your darkness
Oh no, I see your darkness
Did you know how much I love you
There's a hope that somehow you
You'll save me from this darkness



En av de starkaste av hans covers är väl ändå denna, Nine Inch Nails "Hurt". Jag ryser o videon fick mej att gråta.

söndag 1 juni 2008

Musikfilmfestival på Vicke!

Med start på fredag 6 juni har vi extra mycket musikfilmer på biograf Victoria. Under två veckor visas åtta olika nya o lite äldre filmer, som alla har anknytning till musik på ett eller annat sätt. Biljetterna kostar 60 kronor styck o alla filmer visas på nån av de största salongerna. Visst låter det schysst!



I'm not there är en konstnärlig tolkning av myten Bob Dylan. Sex olika skådespelare gestalar sex olika perspektiv av Dylan. Massa bra musik, coolt grepp o mycket bra skådespeleri, inte minst av min favorit Cate Blanchett som är grym som en otroligt porträttlik ung Dylan.

Control handlar om Ian Curtis, sångaren i bandet Joy Division som förnyade musikscenen i England i slutet av 70-talet. Regisserad av fotografen Anton Corbijn, o fotot är verkligen supersnyggt. En fascinerande blandning av musik, kärlek, ångest o flyktlängtan.

Once har jag skrivit om här.

Walk the line är ett Oscarsbelönat drama om Johnny Cash. Grymma rolltolkningar av Joaquin Phoenix o Reese Witherspoon.



Heart of Gold är inspelad under två kvällars konserter med Neil Young på Nashville's Ryman Auditorium 2005. Med på scen finns bla Emmylou Harris.

Shine a light är en dokumentär regisserad av Martin Scorsese. Den fokuserar på Rolling Stones men vi får även se ett gästspel av Christina Aguilera.

La Vie en Rose är en dramatisering av Edith Piafs dramatiska liv. Marion Cotillard fick Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

Across the Universe är en musikal byggd på kända låtar av The Beatles. Kärlek, uppror, krig o fred i 60-talets Amerika.