Säljande argument

Härom veckan va jag med Jo på en second hand-skivbutik på Kungsholmen. Han letade LP-skivor, jag fastnade vid en hög gamla filmaffischer. Det va mestadels gamla grejer, folklustspel o vilda västern o film noir. På en plansch som gjorde reklam för Sommarflickan, en film från 1955 med Alice Babs, stod följande citat:

"Glad och vänlig.
Publiken föreföll nöjd."
N.D.

Känns som att det inte krävdes så mycket för att locka folk till biograferna på 50-talet. :)

Frozen River

Det är inte så ofta jag ser en film o efteråt känner "wow, den här va riktigt bra!". Men häromdan såg jag Frozen River, o den fick mej att känna precis så. Jag hade höga förväntningar, men den gjorde mej inte det minsta besviken. Så nu vill jag tipsa dej om att se den!

Upplägget är ungefär så här: En tvåbarnsmor i norra Amerika hamnar i ekonomiska svårigheter. Hon träffar på en indiankvinna som erbjuder henne bli en del av smuggling över gränsen till Kanada. Julen närmar sej o hon riskerar att stå utan bostad om hon inte snabbt får ihop pengar. Motvilligt dras hon in i smugglingen med allt vad det innebär.

Det här är en historia som kunde ha berättats med häftiga kameraåkningar, pumpande musik o spektakulärt våld. Quentin Tarantino hajpar denna filmen, men om man tror att den ska ha den typ av distans till sin historia som hans filmer brukar ha blir man besviken. Det här är en grå historia, trovärdigt berättat med utmärkt foto. Melissa Leo som spelar huvudrollen är fantastisk, o hon har precis blivit välförtjänt Oscarsnominerad. Charlie McDermott i rollen som hennes äldste son är ett riktigt fynd. Resten av ensemblen håller hög klass. O bara för att filmen är realistisk betyder det inte att den saknar spänning. Jag satt som på nålar under flera tillfällen.
Så detta är en film jag verkligen rekommenderar. Se den nu, o håll sen tummarna för Melissa Leo den 22 februari.

Svulstiga dramer o tvillingfilmer

Sitter på jobbet o ser ut över Götgatan. Det snöar. I huset mittemot några våningar upp jobbar en gammal klasskompis från gymnasiet. Vi gick i gymnasiet i Kristianstad. Lustigt att vi hamnade i husen mitt emot varandra i Stockholm tio år senare.

Jag såg Australia häromdan. Den va väl sådär. Lång (2.45), men jag tycker långa filmer kan va OK. Svulstig, men svulstigt kan också va OK. Den va vacker, lite spännande, behandlade intressanta ämnen som tex behandlingen av halvaborginbarn. Men karaktärerna var svartvita, handlingen klyshig. Jag hade nog väntat mej nåt annat av Baz Luhrmann. Kanske inte mer nyanser, men att han skulle ta ut svängarna mer. Det är bla det jag gillar med Moulin Rouge och Romeo+Julia. När han tonar ner det hela o försöker göra en mer "vanlig" film, då tappar han stinget. Jag hoppas han återgår till sin mer yviga stil till nästa film.

För några år sen ryktades det om att Baz Luhrmann var på gång med en film om Alexander den store, med Leonardo di Caprio i huvudrollen. Spännande tyckte jag, men sen gick tiden o man hörde inte så mycket mer. Sen dök Alexander upp på duken med Colin Farrell i huvudrollen, regisserad av Oliver Stone. En riktigt dålig film, som visar att ickekronologiskt berättande inte alls behöver göra en film bättre. Baz Luhrmann hade lagt ner sitt Alexander-projekt när han hörde talas om att Oliver Stone var på gång med ett eget. Han hade råkat ut för tvillingfilm-fenomenet, när två filmer på samma tema råkar dyka upp samtidigt. (Tänk Deep Impact o Armageddon, eller Ett småkryps liv o Antz.) DN har en artikel om fenomenet här. Va synd att det va Stones variant som blev film o inte Luhrmanns, tänkte jag så. Men nu sörjer jag inte lika mycket. Kanske han hade försökt samma grej som med Australia, o då var det ändå inte någon stor förlust. Vem vet. :)