Kattrumpor o ormsaltare

Jag tycker det är en rätt fin idé det där med att kvarter har olika namn. Det sticker liksom av mot det vanliga sättet att tänka i endimensionella linjära gator. Kvarter är små tvådimensionella block som förenar fyra gator, det fokuserar på hus o innergårdar o trädgårdar istället för asfalt o vägskyltar o övergångsställen.
Jag jobbar i kvarteret Höken. Vet inte om kvarteret jag bor i har nåt namn... Jag bor ju i ett miljonprogramsområde, kan tänka mej att kvarteren där har neutrala namn som typ LL22 o AA57. Men jag vet inte, kanske jag bor i kvarteret Bongotrumman utan att jag vet det.

Nära Södra Station finns det ett kvarter som heter Dykärret. Dyk-ärret? Dy-kärret? Jag gissar att det är det senare, men vem vill bo i ett dy-kärr? I närheten av Zinken finns ett kvarter som heter Kattrumpan. Det finns även en plats norr om stan som heter Kattrumpsbacken. Jag undrar varför det är så populärt just med kattens rumpa. Jag har aldrig sett nåt kvarteret Hundrumpan eller nån sjö som heter Hästrumpan.

Om man går Götgatsbacken mot Slussen så går man förbi kvarteret Ormsaltaren. Det är lätt att få fantasifulla associationer till nån som går o saltar på ormar i skogen (bekämpningsmetod?), eller en torkad, urholkad orm som får funka som saltströare. Tydligen är ormsaltare, liksom krabbsaltare, ett gammalt skällsord för illmarig, listig person. Men jag undrar ändå vad det är som kopplar samman listig med att salta orm eller krabba. Nån som vet? Handlar det om att salta ner ormkött o servera som nåt annat?

När man har varit i Tanto o går upp mot tunnelbanan vid Hornstull, så går man förbi en liten märklig plats som jag inte kan namnet på. Det är som ett litet grustorg, med små lövträd i flera parallella rader. Det känns mer som nåt man kan hitta i Östeuropa än nåt man vanligtvis ser i Stockholm. Jag undrar hur de tänkte när de gjorde den. Kan de ha tänkt att man ska ha marknad där? Jag kan se hur man ställer upp en massa små marknadsstånd i fina rader mellan träden, den bilden passar ännu mer in i öststats-associationen. Eller ska man parkera cyklar där? För det är inte direkt ett ställe man softar på, det är skuggigt o stora öppna Tanto ligger ju precis bredvid. Kanske det är tänkt att man ska spela boule där? Men det ligger ju nära vägen, det är inte så smidigt om man råkar boula ut i trafiken. Nä jag undrar hur de tänkte egentligen...

Ryska ljud

НИЧЕГО НЕ ПОНИМАЮТ

Bошел к парикмахеру, сказал -спокойный:
”Будьте добры, причешите мне уши”.
Гладкий парикмахер сразу стал хвойный,
лицо вытянулось, как у груши.
”Сумасшедший!
Рыжий!”-
запрыгали слова.
Ругань металась от писка до писка,
и до-о-о-о-лго
хихикала чья-то голова,
выдергиваясь нз толпы, как старая редиска.


De förstår ingenting

Jag kom in och sa lugnt till frisören:
"Vill ni va snäll och kamma mina öron".
Den slätslickade barberaren blev sträv som en borste
och hans ansikte långt som ett päron.
"Är han . . .
han måste
inte va klok", fick han ut till slut.
Det blev skratt
runtomkring på stolarna och näsvisa
”att han…" och "att han inte…” och ”att…”
och ”att…”
och läääääääääääänge
fni-fnissade en trut
i en rödhårig knopp som stack upp som en rädisa.


En helt suverän liten dikt av Vladimir Majakovskij. Han skrev den 1913, för nästan hundra år sen alltså. Visst "känns" den modernare än så? Det är lite larvigt, men jag gillar nästan den svenska översättningen (av Göran Lundström) bäst. Jag tror det beror på rytmen, att det står massa upprepade "att han" istället för bara "ругань металась". Men själva grejen att översätta poesi är ju rätt märklig, för man har både betydelse o rytm o ljud att ta hänsyn till, o det ska gärna överföras med känsla alltihop. Den här dikten är ju till skillnad från mycket annan rysk poesi inte på rim, vilket underlättar vid översättning, för då kan man koncentrera sej mer på betydelsen. Men rytm o ljud är ju ändå betydelsefullt.

En annan dikt som jag absolut föredrar på ryska är denna, skriven av Anna Achmatova 1914:

Чернеет дорога приморского сада,
Желты и свежи фонари.
Я очень спокойная. Только не надо
Со мною о нем говорить.

Ты милый и верный, мы будем друзьями...
Гулять, целоваться, стареть...
И легкие месяцы будут над нами,
Как снежные звезды, лететь.

Jag hittar tyvärr ingen svensk översättning nu, nån som har nån länk?
Jag tycker den är vacker o sorglig. Språket är vackert, ljuden är vackra, det jag ser framför mej är vackert. Men det hon säger är sorgligt på ett sätt, om inte "han" va ett äkta pucko. Kanske "du" är så mycket bättre? O ändå... Jag minns att vi diskuterade denna i skolan o hade skilda åsikter om ifall hon verkligen är nöjd o lung o inte bryr sej längre om "honom". Kan inte bestämma mej för om jag tror att det hon valt är nåt bra eller om hon nöjer sej med något sämre än hon kunnat få. (Ska verkligen försöka hitta en svensk översättning.)

Film i det gröna

Nu har ett av augustis mysigaste evenemang offentliggjort sitt program. 2008 års Parkbio i Stockholm har temat revolutionsromantik. Tanto fylls av filmälskare som sitter på filtar, äter popcorn o picknickmat, dricker vin/saft/läsk o kollar på en stor skärm som sänder ut ljus o färg i sommarskymningen. Klart ett av de bästa sätten att avsluta sommaren på. I år visas:

Onsdag 13/8: Marie Antoinette av Sofia Coppola Lättviktigt men visuellt o färgglatt drama med Kirsten Dunst i huvudrollen. Kostymdrama i kombination med 80-talssoundtrack ger en rätt cool känsla.

Torsdag 14/8: Dagbok från en motorcykel av Walter Salles Vackert, engagerande o rätt roligt om Ernesto Guevaras tiden innan han blev den legendariske "Che". Rekommenderas starkt, den kommer göra sej jättebra på stor skärm under bar himmel.

Fredag 15/8: Ung rebell av Nicholas Ray James Dean i stilbildande film från 1955, som ville skildra ungdomars verkliga situation. Jag har inte sett den men länge velat, så då kommer jag garanterat sitta i publiken. :)

Lördag 16/8: Tillsammans av Lukas Moodysson Schysst 70-talskänsla i både rolig o allvarlig film om relationer o samhällssyn.

Söndag 17/8: Do the Right Thing av Spike Lee Rasmotsättningar i det sena 80-talets Brooklyn i stilbildande kultfilm.

Så, nu har ni förhoppningsvis blivit inspirerade. Just det, det är gratis också! Jag kommer påminna igen när sommaren går mot sitt slut.

Lite bättre burgare

Jo jag vet att jag är hobbyvegetarian. Att jag försöker undvika kött relativt mycket. Både av hälso- o miljöskäl. O jag går helst inte till Mc Donald's eller Burger King, mest av politiska skäl men även av hälsoskäl. Men det händer att jag slinker in på Max nångång ibland. Tycker att de är bättre både när det gäller smak o attityd. O nu har de börjat med klimatmärkning på sina produkter. Så o så mycket koldioxidutsläpp genererar den här rätten. Dessutom använder de enbart vindkraftsel, har endast miljömärkt fisk, klimatkompenserar genom att plantera träd i Afrika, mm. Bra va? Så om man nu vill käka hamburgare (eller kanske vegkäk?) på en hamburgerrestaurang så kan man ju gärna stödja Max om man har dem inom räckhåll.
Läs mer här.

Ansiktsgympa

Det här tycker jag är kul:



o det här:



Om jag kunde göra det nedersta tricket så skulle jag göra det mot folk på tunnelbanan, o sen låtsas som ingenting.

Sommarplågan men även sommarens fröjder

Idag ska jag va lite arg. O lite glad.
På sommaren är det varmt (ibland). Då har man mindre kläder på sej än under resten av året. Då syns det extra bra hur mycket former man har eller inte har. Just nu görs det massa reklam överallt för bikinisar o grejer. O jag blir arg arg arg när jag ser tex H&M:s reklam med skitsmala tjejer som står i konstiga ställningar för att se ut som att de har kurvor. O jag blir glad när jag ser Stadiums reklam där tjejerna faktiskt har mage o det blir små veck i sidan när de böjer sej lite. Stadiumtjejerna är inte mulliga eller nånting, men de ser i alla fall verkliga ut. Jag vet att det finns tjejer som ser ut som H&M-tjejerna, men det är kanske typ 10% av den kvinnliga delen av befolkningen. Så visst, klart de ska få synas, men att det alltid alltid alltid ska va såna som är idealet... det gör mej arg o upprörd. Att man så lätt får för sej att det är så man bör se ut, o att det är det enda som kan tänkas va snyggt... Hu.

Men... egentligen är jag glad. För det är sol o varmt o ljust o grönt. När allt va grått o kallt o hemskt tidigare i våras så hyste jag stora förhoppningar för maj. Det verkar som att de för en gångs skull typ blir infriade. Allt känns så mycket lättare nu. O jag påminns igen o igen om varför jag trivs så bra i min betongförort. För bara 20 min från mitt hus ligger sjön, o ängen, o gräset, o träden o buskarna o fåglarna o bryggan o båtarna o... allt det där. Så otroligt vackert o så fullt av färg. O nere på gården växer det grönsaker, o går allt som jag vill så kommer jag få låna en plätt att odla på i sommar. Kan det bli bättre? (Ja förstås...) :)

Gröna fingrar

Min farfar va trädgårdsanläggare. Mamma har kryddträdgård o hon o pappa har odlat grönsaker så länge jag kan minnas. Själv brukade jag alltid ha ihjäl mina krukväxter när jag va lite yngre, men nuförtiden mår de ganska bra. För några år sen planterade jag blåklint i glassburkar på balkongen. Det blev jättefint när de kom upp, o de blommade länge. I år har jag gått steget längre. I nuläget har jag rödbetor, morötter o rädisor som gror i stora byttor på balkongen, o tomater o bönor som står på tillväxt i köksfönstret. Några krukor med blommor har jag också satt, o det kommer nog bli både sallad o dill o kanske nåt mer innan jag nöjer mej. O det händer grejer! Rödbetorna har bara varit i jorden ett par veckor men det har redan kommit upp massa små rödgröna blad. Morotsblasten sticker upp som små spröt. Tyvärr är jag rädd att jag sått dem för grunt, så de kanske inte kommer må så bra... det kanske går o plantera om dem när de vuxit till sej lite. Det ska bli intressant o se vad som tar sej. Nyplockade balkongsvarma tomater är ju fyrtio gånger godare än köpetomater... o rädisor.... gott gott.
O jag drömmer förstås fortfarande om att en dag hamna på landet (hippikollektiv?) o ha värsta trädgårdslanden o va halvsjälvförsörjande. Vi får väl se hur det går med det...