Thank God for my sisters

Lillsyrran som bor hos mej en vecka nu gjorde sushi ikväll. Sushi är så grymt gott. Syrrans sushi va fett god. Vegetarisk med avocado o paprika o gurka o rädisor. O lite småräkor. Om jag nån gång på nån resa hamnar på nåt ställe där sushi är billig mat, kommer jag äta det varannan dag, typ.

Syrrorna o jag va ute o vandrade i Dalarna veckan efter midsommar. Tältade o bar runt på alla våra grejer i ryggsäck. Vilken frihetskänsla! Helt underbart o bara knata runt i skogen, laga mat på stormkök, elda, o se så mycket fantastisk natur. Ha väldigt lite saker o väldigt lite kläder med sej, knappt bry sej om hur man ser ut. Träffa andra skogsvandrare o snacka lite. Få massa knottbett. :p
Man blir väldigt väldigt sugen på att sticka iväg igen. Får se när o vart det blir.

Fyll mina sinnen med intryck som föder tankar

Wohoo, sommaren rullar på. Jag älskar sommaren. Inte lika mycket som jag älskar första halvan av hösten (yavie) men i alla fall.
Har gjort massa kul o har massa bra kvar. Lite synd bara att så mycket bra o inte minst gratis trängs ihop just på sommaren. Parkteatern tex. Visst, det är inte läge för att sitta på Långholmen eller i Rålis o kolla på teater under bar himmel en snöig novembereftermiddag, men... Jag har sett två föreställningar nu i juni, "Jacques Brel is alive and well and living in Paris" o "Det går an". Båda är av det mer komiska slaget, den första uppbygd av massa musik, o den andra lekfull med i stort sett ingen rekvisita. Båda rekommenderas. Jag blir ofta fascinerad när man använder väldigt lite rekvisita o ändå får det lilla man använder att säga mycket, som i "Jacques Brel...". O jag är väldigt sugen på att läsa boken "Det går an" nu, mer än innan.

Just nu håller jag på med "Moment 22" o det tar sin lilla tid. Jag visste i stort sett inget om den när jag plockade fram den ur sektionen skaffat-billigt-för-att-läsa-nångång i min bokhylla, inte mer än vad begreppet moment 22 står för i dagligt tal. Trodde nog att det skulle va en resonerande, smart roman om den lilla människans maktlöshet inför Systemet. Det visade sej va en absurd, olinjärt berättad, galen o rolig roman om den lilla människans maktlöshet inför Systemet. Bland annat. Det känns som att den är skriven lite som när man berättar för nån om en långresa eller nåt liknande. Man börjar i en ände o kommer in på sidospår, hoppar i tiden, knyter an till nåt man sagt tidigare, kommer på en kul grej, osv. Lite svårt att komma in i men det tar sej. På baksidan av mitt ex som är tryckt 1966 står det:

"Det vilda farshumöret och den sårade idealismen i Moment 22 har gått rakt in i miljoner läsares hjärtan. Den har efterträtt Salingers Räddaren i nöden och Goldings Flugornas herre som ungdomens fickbibel."
Inger Arvidsson i Dagens Nyheter

Hittills tycker jag bättre om både Räddaren i nöden o Flugornas herre, två fantastiska böcker om än på olika sätt. Jag minns att jag gjorde mitt första försök med Räddaren i nöden när jag va kanske 13 år, o jag avskydde den verkligen. Läste kanske en tredjedel o sen pallade jag inte mer. Jag kommer faktiskt inte ihåg exakt va det va som jag tyckte va så hemskt, men jag gissar att det va huvudpersonens attityd o hela stämningen i boken. Sen gjorde jag ett nytt försök när jag va kanske 16 eller 17, o då sträckläste jag hela o älskade den. Jag va väl helt enkelt inte mogen för den vid första försöket. Skulle va intressant o läsa om den nu o se vad jag tycker, men jag är lite rädd för att förstöra den genom att läsa den som "vuxen" (!).

Förresten, är det nån som känner till nåt bra bok-community i stil med Filmtipset?

Här kommer ett filmtips från mig:
Imorn onsdag går "Mitt liv utan mig" på SVT1 kl 14:15. Dagdrönare o sommarlovare, se den! Ni andra, spela in! Se sen! Den är klart sevärd, tänkvärd, diskussionsvärd.