Så många år... 

Smaskig snabblimpa

Såg att en kompis tipsade om det här brödet på nätet. Det lät fasligt gott o när jag insåg att jag hade nästan alla ingredienser hemma så bestämde jag mej för att testa. Jag hade ingen yogurt, men tog creme fraiche o mjölk istället, o det funkade fint. Det är ett sånt där bröd som man har bikarbonat i istället för jäst, vilket betyder att man inte behöver knåda degen o att den inte behöver jäsa innan man stoppar in det i ugnen. O va gott det blev! Helt fantastiskt. Så det är mitt tips idag, ett smaskigt, saftigt, relativt nyttigt bröd. Mums!

Dirty Dancing

Patrik Swayze dog häromdan. Den 57-årige skådisen är mest känd för sin roll i filmen Dirty Dancing från 1987. Just den är inte nån av mina favoriter. Däremot spelade han 2001 i Donnie Darko, en riktigt bra film. Mörk, underlig, spännande, välspelad. Den gick aldrig upp på bio i Sverige, men har med tiden blivit smått kultförklarad här, kanske delvis pga att Orvar Säfström nämnt den som en av sina favoritfilmer. En Dirty Dancing som jag verkligen gillar är låten av Frida Hyvönen. En riktigt vacker liten berättelse. Har du Spotify så lyssna på den här nu!

Envis trähäst fick sitt straff

Förra veckan tog jag hem en fil från nätet som inte var vad den utgav sej för o vara. Den såg till att en hel armé med trojaner, spyware o annat skräp översvämmade min stackars dator. Det gick plötsligt väldigt segt att använda datorn, CPU'n användes till 100%, det kom upp massa explorer-fönster med reklam för allt från IQ-test till porr, o mitt antivirus-program varnade för fulla muggar för olika hot datorn utsattes för. Operation rädda datorn inleddes. Jag o syster J som bor hos mej i vår slog våra kloka huvuden o goda datorkunskaper ihop. Körde virussök o registerrensningar, säkerhetskopierade oersättliga filer o letade på nätet efter tips från folk som råkat ut för samma sak. Det visade sej att vi fått hem något som heter "Exploit Rogue", en lurig variant som gömmer sej längst ner i datorns källare. Där ligger den o väntar tills man rensat bort allt skräp man kan hitta, sen tankar den hem all skit igen så fort man kopplar upp sej på nätet. Vi slet vårt hår, bönade o bad, försökte lura den till att ge sej till känna, men det verkade kört. Men så till sist igårkväll lyckades vi få död på den på nåt sätt. Lyckan va total. O nu tänkte jag berätta hur vi gjorde, så du som drabbas av samma grej också kan rädda din dator.

De här programmen använde vi:
AVG Antivirus
Spybot Search and Destroy
CCleaner
Malewarebytes

Särskilt Malwarebytes' Anti-Malware va en riktig hit, jag tror det va med hjälp av den vi till slut lyckades hitta själva modertrojanen. Det va på denna sidan jag hittade tips om det programmet, bra sida även när det gäller andra virus o liknande.

Hoppas ni slipper gå igenom samma pärs som jag gjorde, men om det händer kanske ni kan hitta hjälpen här!

(sökord: virtumond, tinybar, smitfraud, win.32.agent, rxtoolbar, altnet, exploit rogue)

Fantastisk film på tv ikväll

Här kommer ett hett filmtips!
Ikväll torsdag klockan 22:30 på SVT2 visas den ryska filmen Återkomsten från 2003.
Två unga bröder har inte sett sin pappa på många år. Plötsligt en dag dyker han oväntat upp. Nu vill han va en del i deras liv, o bjuder med dem på en fisketur. Men frågan är vad han har för avsikter egentligen, o hur bröderna väljer att hantera det.
Det här är en ovanligt bra film. Frågorna som ställs kanske är fler än svaren man får, men jag har sällan sett en så vacker, vemodig, o välspelad berättelse. Särskilt Ivan Dobronravov som spelar den yngste brodern är otroligt bra. Fotot är fantastiskt, o stämningarna o slitningarna mellan huvudpersonerna skildras mycket trovärdigt. Se den!

Lost and found

Jag vet att jag för många år sen läste ett reportage från Lisebergs upphittat-avdelning. Det va på tiden som Loopen fortfarande fanns, o om jag inte minns fel så va tupéer o peruker en av de saker de oftast brukade hitta på marken under den.

På jobbet har vi en stor kartong som ständigt fylls på med mössor, vantar o paraplyer. För tillfället ligger där även en bh modell större o glittrigare, o för nåt år sen va det nån som glömde en hel hängmatta. Man kan ju undra va folk gör på bion egentligen. Killen som glömde presentkort på H&M på 1500 spänn blev väldigt glad när han kom tillbaka dan därpå o ingen hade handlat upp dem. Den som glömde sin nyköpta nysläppta Håkan Hellström-skiva kom aldrig o hämtade den, så då blev jag lycklig ägare till den istället.

Sugen på fler storys om konstiga kvarglömningar? Kolla den här artikeln i DN!

G-big brother

Sen några år tillbaka använder jag googles webbaserade mailtjänst g-mail. Den ersatte hotmail som konto för mina privata mail, hotmailen har jag kvar för nyhetsbrev o liknande. Fördelarna med g-mail är många: stort förvaringsutrymme (just nu över 7000 MB), möjlighet att sätta etiketter på mail istället för att sortera dem i mappar, svar på mail samlas i konversationer som är lätta att följa, mm. Det man kan invända mot att använda g-mail är ju att det ägs av Google, ett företag som kritiserats både för att samla användarinformation på ett oetiskt sätt, o för att censurera sökresultat tex på sin kinesiska sökmotor. (Läs mer här.)

För en tid sen bytte jag bakgrund i min mail. Den nya bakgrunden har namnet träd, o visar ett litet träd längst ner på sidan. Inte så spännande, men visst, det va väl fint. Men det blev mer spännande häromdan när jag loggade in. Snön yrde utanför fönstret, o i mitt mailfönster snöade det också! En annan dag när det regnade ute så regnade det i min g-mail. Skitläskigt, tyckte jag. Men när jag tänker efter så har jag ju angett vilken tidszon jag bor i, de kan säkert se vilken stad jag bor i, o väderleksrapporten är ju lätt att få tag på. Så det är inte så mycket "storebror ser dej" i det här som det först kändes. Jag borde nog oroa mej mer för alla elektroniska spår jag lämnar efter mej på Facebook.

Min tid som alien

Varje gång jag åker t-banan in till stan så åker jag förbi mitt förra jobb. Det är en fritidsgård som jag jobbade på när jag va 21 till 23 år ungefär. Jag jobbade med allt från små sexåringar, upp till artonåringar som alltså bara var några år yngre än mej. Det va en speciell tid. Fritidsgården ligger i en av Stockholms mest beryktade förorter, o nästan alla som kom till gården hade icke svenskt etniskt ursprung. Jag som helsvensk o uppvuxen i villa kände mej mer eller mindre som en alien. Trots att jag själv sen några år bodde i betongförorten bredvid så fick jag först då insyn i hur det verkligen är att växa upp i en sån miljö. Det finns mycket att säga om betongkomplex o segregation. Inte allt är dåligt på en sån plats. Jag trivs ju själv i mitt miljonprojektsområde. Men jag fick se o höra så mycket av våld, utanförskap, orättvisor o övergrepp. Jag kände mej så maktlös. Min uppgift va bara mer eller mindre att finnas där, som ett bra exempel, nån att snacka med, nån sorts trygghet. Jag tror jag gjorde ett bra jobb. Många arbetsdagar va fantastiska, jag lärde mej massvis, om mej själv, om barn, om tonåringar. Vi hade väldigt kul bitvis. Jag kände att jag fick betyda nåt för många. Men många dagar va väldigt psykiskt påfrestande. Det va svårt, det va tärande, o efter två år sa jag upp mej.

När jag åkte förbi där häromdan mindes jag känslan i magen jag ofta hade när jag va på väg till jobbet på den tiden. En osäkerhet, en malande oro. Ett nu-måste-jag-ta-mej-samman o jo-det-kommer-nog-gå-bra-idag-ska-du-se. Nästan jämt. O så åkte jag till mitt nuvarande jobb, där jag inte direkt känner att jag får betyda så mycket för nån, men där jag trivs o gör nåt jag är bra på. O om jag är på dåligt humör när jag åker dit mår jag ofta bättre efter ett tags jobbande. Det är bra. Det kan tänkas att jag kommer "jobba med människor" nån gång igen i framtiden, under andra former, under andra förutsättningar. Nu är jag äldre o känner mej själv bättre. Men tills vidare trivs jag bra på mitt servicejobb.

Now this is Jonna Lee!

Nästa onsdag, 25 februari, släpps Jonna Lee's nya skiva, This is Jonna Lee. Jämfört med hennes första, 10 Pieces, 10 Bruises, är det här en mer direkt o hittig platta. Jag älskar 10 Pieces, o denna är minst lika bra, fullproppad med sköna popdängor, fina melankoliska bitar o några mer röjiga låtar (som tex första singeln My High).

Från o med idag kan du tjuvlyssna på hela skivan på Jonnas MySpace! O lyssnar du noga kanske du hör mej - jag är med o körar på hela sex låtar. :)

Rise to vote sir!

Jag gillar palindrom.
Jag diggar Bob Dylan.
O jag har något weird humor.
Då är det klart att jag älskar det här:



Bob himself: http://www.youtube.com/watch?v=srgi2DkDbPU

Säljande argument

Härom veckan va jag med Jo på en second hand-skivbutik på Kungsholmen. Han letade LP-skivor, jag fastnade vid en hög gamla filmaffischer. Det va mestadels gamla grejer, folklustspel o vilda västern o film noir. På en plansch som gjorde reklam för Sommarflickan, en film från 1955 med Alice Babs, stod följande citat:

"Glad och vänlig.
Publiken föreföll nöjd."
N.D.

Känns som att det inte krävdes så mycket för att locka folk till biograferna på 50-talet. :)

Frozen River

Det är inte så ofta jag ser en film o efteråt känner "wow, den här va riktigt bra!". Men häromdan såg jag Frozen River, o den fick mej att känna precis så. Jag hade höga förväntningar, men den gjorde mej inte det minsta besviken. Så nu vill jag tipsa dej om att se den!

Upplägget är ungefär så här: En tvåbarnsmor i norra Amerika hamnar i ekonomiska svårigheter. Hon träffar på en indiankvinna som erbjuder henne bli en del av smuggling över gränsen till Kanada. Julen närmar sej o hon riskerar att stå utan bostad om hon inte snabbt får ihop pengar. Motvilligt dras hon in i smugglingen med allt vad det innebär.

Det här är en historia som kunde ha berättats med häftiga kameraåkningar, pumpande musik o spektakulärt våld. Quentin Tarantino hajpar denna filmen, men om man tror att den ska ha den typ av distans till sin historia som hans filmer brukar ha blir man besviken. Det här är en grå historia, trovärdigt berättat med utmärkt foto. Melissa Leo som spelar huvudrollen är fantastisk, o hon har precis blivit välförtjänt Oscarsnominerad. Charlie McDermott i rollen som hennes äldste son är ett riktigt fynd. Resten av ensemblen håller hög klass. O bara för att filmen är realistisk betyder det inte att den saknar spänning. Jag satt som på nålar under flera tillfällen.
Så detta är en film jag verkligen rekommenderar. Se den nu, o håll sen tummarna för Melissa Leo den 22 februari.

Svulstiga dramer o tvillingfilmer

Sitter på jobbet o ser ut över Götgatan. Det snöar. I huset mittemot några våningar upp jobbar en gammal klasskompis från gymnasiet. Vi gick i gymnasiet i Kristianstad. Lustigt att vi hamnade i husen mitt emot varandra i Stockholm tio år senare.

Jag såg Australia häromdan. Den va väl sådär. Lång (2.45), men jag tycker långa filmer kan va OK. Svulstig, men svulstigt kan också va OK. Den va vacker, lite spännande, behandlade intressanta ämnen som tex behandlingen av halvaborginbarn. Men karaktärerna var svartvita, handlingen klyshig. Jag hade nog väntat mej nåt annat av Baz Luhrmann. Kanske inte mer nyanser, men att han skulle ta ut svängarna mer. Det är bla det jag gillar med Moulin Rouge och Romeo+Julia. När han tonar ner det hela o försöker göra en mer "vanlig" film, då tappar han stinget. Jag hoppas han återgår till sin mer yviga stil till nästa film.

För några år sen ryktades det om att Baz Luhrmann var på gång med en film om Alexander den store, med Leonardo di Caprio i huvudrollen. Spännande tyckte jag, men sen gick tiden o man hörde inte så mycket mer. Sen dök Alexander upp på duken med Colin Farrell i huvudrollen, regisserad av Oliver Stone. En riktigt dålig film, som visar att ickekronologiskt berättande inte alls behöver göra en film bättre. Baz Luhrmann hade lagt ner sitt Alexander-projekt när han hörde talas om att Oliver Stone var på gång med ett eget. Han hade råkat ut för tvillingfilm-fenomenet, när två filmer på samma tema råkar dyka upp samtidigt. (Tänk Deep Impact o Armageddon, eller Ett småkryps liv o Antz.) DN har en artikel om fenomenet här. Va synd att det va Stones variant som blev film o inte Luhrmanns, tänkte jag så. Men nu sörjer jag inte lika mycket. Kanske han hade försökt samma grej som med Australia, o då var det ändå inte någon stor förlust. Vem vet. :)

Swept away

Så slog det till igen. Den här gången: Kate Bushs Hounds of Love. 80-talstrummor, dramatiskt sångsätt. Text som går att tolka på många sätt. Men för mej handlar den om att våga leva, att våga älska. O jag sjunger med av full hals.



"It's in the trees!
It's coming!"

When I was a child:
Running in the night,
Afraid of what might be

Hiding in the dark,
Hiding in the street,
And of what was following me...

Now hounds of love are hunting.
I've always been a coward,
And I don't know what's good for me.

Here I go!
It's coming for me through the trees.
Help me, someone!
Help me, please!

Take my shoes off,
And throw them in the lake,
And I'll be
Two steps on the water.

I found a fox
Caught by dogs.
He let me take him in my hands.

His little heart,
It beats so fast,
And I'm ashamed of running away

From nothing real--
I just can't deal with this,
But I'm still afraid to be there,

Among your hounds of love,
And feel your arms surround me.
I've always been a coward,
And never know what's good for me.

Oh, here I go!
Don't let me go!
Hold me down!
It's coming for me through the trees.
Help me, darling,
Help me, please!

Take my shoes off
And throw them in the lake,
And I'll be
Two steps on the water.

I don't know what's good for me.
I don't know what's good for me.
I need your love love love love love, yeah!
Your love!

Take your shoes off
And throw them in the lake!

Do you know what I really need?
Do you know what I really need?
I need love love love love love, yeah!

Julgodis

Långa dagar själv i kassan på jobbet. Då blir man glad när nån kommer o hälsar på. Idag va M in en sväng. Hon hade nyligen sett en förhandsvisning på Baz Luhrmanns senaste film Australia, som går upp hos oss på juldagen. O hon va inte direkt besviken, men inte heller överväldigad. Jag kan inte säga att jag har så höga förväntningar på den egentligen, men det är ju trots allt Baz Luhrmann, som gjort både Romeo + Juliet o Moulin Rouge, två filmer som kan avfärdas som fånigt romantiska o hysteriskt "MTV"-iga i stilen. Men jag gillar dem båda. Så inte minst visuellt väntar jag mej nåt lite extra av Australia. Får se vad jag säger när jag väl suttit mej igenom de två timmar o fyrtio minuter som den ska ta.

Senare kom I-syrran o bjöd på hemgjort julgodis. Hon har fått dille på o göra knäck o romrussin-godis o jag vet inte allt de senaste dagarna. Mycket gott va det. Själv kokade jag ihop lite ingefärskolor igår, efter ett recept som Underbara Clara postat. De blev jättegoda! Ingefära ligger inte så jättelångt efter kanel på min skala. :)

O för en vecka sen va jag i Malmö o bakade pepparkakor. Superfina peace-pepparkakor efter egen design. O jo de blev rätt goda också, trots att vi inte pallade göra egen deg utan körde på Skogaholms färdiga. Jag har aldrig gjort egen pepparkaksdeg, men det ska väl inte va så svårt egentligen? K knådar visst alltid egen deg... Nästa år så!

Adventsljus

16 december. En vecka kvar till jul. Stockholm är grått o blött. Ingen är förvånad. Snön brukar komma till nyår. Jag hoppas på en riktigt snöig januari. Vitt o fint o kallt. Vi får väl se.

Redan på söndag vänder det. Då är det vintersolstånd, så från måndag går vi mot ljusare dagar. Det känns skönt tycker jag. Även om jag de senaste åren inte lika lätt som förr dragits ned i höstdepressionens svarta dimma, så visst känner jag av mörkret. Jag blir tröttare, o det krävs lite mer för att jag ska sväva o lite mindre för att jag ska sjunka. Men som sagt, snart blir det lite ljusare för varje dag, o kommer det bara lite snö också så ska jag nog hålla mej över ytan även i fortsättningen.

Ljuspunkter i decembermörkret:
-Systrarna. Åh mina fantastiska systrar. Jag har sån tur att de bor här båda två, o att vi kommer så bra överens. Det ska bli grymt när J flyttar in mot stan också, så man kan ses oftare.

-Jo. Han är nåt av det bästa i mitt liv på länge. Där kan man också snacka om tur. O med honom har hela min värld blivit större o djupare.

-Vännerna. Att skratta med. Att snacka djupt med. Att va kulturell med. Att bara softa med. Att känna sej OK med. Ljuspunkter o värmekällor.

-Jobbet! Inte varje dag, men ofta. O särskilt när man hör om andras jobb, som inte alls skulle passa mej lika bra. Det finns så många fördelar med mitt jobb, o så få nackdelar. Inte för inte är Vicke mitt andra hem. :)

-Musiken. Musik musik musik. Lyssna. Sjunga. Spela. Nynna. Det finns så fantastiskt mycket bra musik. Finpop tipsade om att Bon Iver släpper en ny EP i januari. Bon Iver är vår nya älskling, killen som drog till skogs, ägnade nätterna åt att spela in låtar o lyckades få ihop en nästan lika fulländad platta som Midlakes The Trials of Van Occupanther (som jag skrev om här). O tjuvlyssnar man på de nya låtarna så märker man att den första skivan inte va ett lyckosamt undantag. Bon Iver är att räkna med även framöver.

Vad jag hamstrar

Det finns en kliché som säger att kvinnor köper skor o väskor när de vill unna sej nåt, eller för att trösta sej, osv. Jag vet inte hur många som verkligen har den vanan (fast jag minns en gammal kombo...) :)

Min motsvarighet till skor o väskor är te o ljus. Jag älskar ju te. Jag har ett helt skåp fullt med olika sorter. Ibland måste jag verkligen stålsätta mej o inte köpa mer te, för att det inte får plats mer på hyllorna, o för att jag inte hinner dricka upp det. Jag har lite hamstertendenser, även om jag på senaste tiden försökt rensa ur mitt bo o göra mej av med sånt jag inte behöver.

Igår skulle jag försöka göra det lite adventigt hemma. Jag rotade fram min adventsljusstake o skulle sen hitta några ljus i lämplig storlek. Jag har ett skåp i köket där jag förvarar ljus o liknande. Det är högt upp, så vanligtvis ser jag bara det som ligger längst fram. Nu stack jag in hela huvet i skåpet, o insåg att jag har ljus för minst två år framöver. Jag har små värmeljus, stora värmeljus, långa smala ljus, korta tjocka ljus. Släta, mönstrade, doftfria, doftande ljus. Ljus för alla tillfällen. Så nu måste jag stålsätta mej o inte köpa fler ljus. I sådär ett år. Minst.

Cinnamon girl

Jag älskar te. Te till frukost. Te på rasten på jobbet. Te på kvällen. Te efter maten. Te funkar nästan när som helst. Ett av mina favoriter som jag alltid vill ha hemma är det rökiga Lapsang Souchong. Det passar tex perfekt till ett av mina favorit-smörgåspålägg: ägg o sill. Ett gott frukost-te är Liptons Russian Earl Grey, svart te med citron. Jag upptäckte det när nån hade glömt ett gäng såna påsar hemma i lägenheten när jag bodde med I&I. Då hade jag rätt nyligen varit i Ryssland o på traditionellt sätt druckit svart te med citronskiva, så det låg rätt i tiden o jag köpte hem nytt när de kvarglömda tog slut.

Idag köpte jag te till att ha på jobbet. Det blev en ny sort, Friggs Orientalisk kanel på påse. Riktigt gott va det, ett snällt rött te med bla kanel, ingefära, kamomill o kardemumma. Jag tror säkert det passar bra som kvällste för den som är känslig för koffein, i o med att rött te inte innehåller koffein, o kamomill är rogivande. Kamomillte är förresten ett hett tips för den som lider av mensvärk, för det är även kramplösande. O fänkålste är perfekt om man har uppsvullen mage eller liknande. Det är några av mina bästa husmorsknep. ;)

Den som känner mej väl blev nog inte förvånad över att jag köpte ett te med orientalisk kanel. Kanel är nämligen min absoluta favoritkrydda. Det passar ju till allt! Jag har kanel i gröt, i te, i köttfärssås, böngrytor. Det funkar fint i kakor, godis, glass, bröd. Fisk med kanel, kött med kanel, grönsaker med kanel. Finns det nåt kanel inte passar till? Jag vågar nog säga att ALLT kan smaksättas med kanel. Nån som kan komma på nåt som inte funkar att göra kaneligt? Dessutom finns det doftljus med kanel, rökelse med kanel... Kanel är en viktig ingrediens i pepparkakor (som jag älskar), i glögg (gott gott), i chai. Kanel är helt enkelt bäst. :D

Brödtext

Helt ledig dag o mer eller mindre snöstorm ute! Då bakar jag bröd.
Här är mitt favoritbröd: Bagarens morotsbaguetter som jag har hittat på Risentas hemsida. Jag brukar göra dem som portionsbröd. Supergoda, saftiga, nyttiga. Men idag blev det ett annat bröd, med sånt som jag hade hemma. Lite rågsikt, vetemjöl, linfrön, sesamfrön, gröna linser. Gott blev det. Snart är det dags för vörtbröd, en av de godaste sakerna med julen. Det får bli om några veckor. Åker ner till Malmö nästa vecka för o träffa den jag gillar mest på flest sätt, o då ska det visst bli pepparkaksbak. Det finns ett stort kök där. O diskmaskin. Det är lyxigt.

Vardagsrummet

Stockholms minsta biosalong finns på biografen där jag jobbar. Den rymmer totalt arton platser på tre rader, o vi kallar den (på intet sätt nedlåtande) för "vardagsrummet". Jag gillar vardagsrummet. Det blir en speciell atmosfär när man sitter där med bara sjutton andra personer. Man märker mer hur de andra reagerar på filmen. Ofta får populära filmer som inte längre får plats på de större salongerna gå kvar i vardagsrummet ett bra tag. Garden State va en sån långkörare, jag tror den gick tio månader hos oss, varav kanske sju i lillsalongen. Jag såg den tre gånger (känner en som såg den sju gånger) under tiden den gick hos oss. Tredje gången va med syrran i vardagsrummet. Bredvid oss satt en kvinna som inte riktigt verkade tycka att filmen va så väldigt kul. Vi skrattade titt som tätt, men hon va tyst. Tills vi kom till scenen när huvudpersonen inte kan simma. Det tycker jag inte är så där jättelustigt, men hon skrattade hur mycket som helst, högt o länge. Sen skrattade hon inte mer under resten av filmen.

Igår satt jag i vardagsrummet o såg Trädälskaren. Det visade sej va en otroligt bra liten film. En svensk dokumentär, som följer några killars projekt att bygga ett litet hus i en tall i Norrland. Under filmens gång får man möta experter inom olika ämnen (psykologi, biologi, religion, historia osv) o höra vad de har att säga om trädet o nutidsmänniskans relation till skogen. Det hela ackompanjeras av musik av Emil Svanängen, alias Loney, Dear, o det passar så fint o är så vackert att jag satt o rös. O filmen är inte bara vacker o intressant, utan även rätt rolig. En perfekt liten blandning helt enkelt. Så, tveka inte, välkommen till vardagsrummet o Trädälskaren!