Vi går väl mot våren nu?

TEMPO dokumentärfestival på jobbet. Säkert superkul för alla deltagare. Massa intressanta filmer, regissörsbesök, temapaket. Men för oss som jobbade - what a nightmare! Tolvtimmarspass med sälja-biljetter, svara-i-telefon, byta-bokningar-o-fribiljetter, svara-på-svåra-frågor. O ingen rast typ! Knappt nån mat! O så försöka va trevlig o hålla koll på allt. Nej hu. Det vill jag inte göra om igen, inte med mindre än att vi blir fler som jobbar samtidigt i så fall. Jag orkade inte ens kolla på nån av filmerna när jag va ledig. Synd, men en del av dem ska gå upp på ordinarie repertoaren snart. Necrobusiness tex, som vann Tempo Documentary Award 2008. Den verkar superintressant. Får premiär på fredag.

Jag har ett projekt som jag hållt på med sen januari. "Rensa ut o slänga" heter det. Papper, böcker, saker, kläder. Just nu håller jag på med garderoben. Det går kassvis av kläder till Myrorna. En del nostalgigrejer behåller jag, jag minns ju hur tråkigt jag tyckte det va när jag insåg vilka coola kläder mamma hade som ung men som hon hade slängt. Men många gamla grejer är bara konstiga eller för utslitna. Då ryker de. Det är lite av en reningsprocess det här. Snart kommer turen till bokhyllan.

Tog en promenad utmed vattnet med M igår. Såg snödroppar, krokusar, blad på buskar. Våren verkar va på väg på riktigt, o jag kan knappt vänta. Ljuset o färgen. Ge mej nu! Tack o lov att det går mot vår, ljus o värme nu, o inte tvärtom. I höstas hade jag det riktigt bra, så mycket glädje, men jag hade nog inte fixat en höst nu.

Jag känner mej väldigt maktlös gällande en grej just nu. Jag försöker ju alltid ha kontroll över mej själv o mina känslor o liknande. Jag försöker va oberörd o leva mitt liv som jag vill, bara. Men ibland är det svårt, när nåt påverkar en mycket. O kan man inte påverka det tillbaka, då blir det svårt. Det är den maktlösheten jag känner just nu. Jag vill nåt väldigt väldigt mycket, men det enda jag kan göra är o hoppas. O hjälp, va jag hoppas.

Amadou & Mariam, nu har jag också upptäckt dem, o det svänger o det är bra! :) Jag gillar deras något äldre grejer bäst, som "Wati" o "Sou Ni Tile", men den senaste skivan med Manu Chao, "Dimanche a Bamako", är också helskön. Såg ett avsnitt på svt.se av Papas kappsäck när han va i Mali, o bla träffade Amadou o Mariam. Vilken grym musik de har där! Plötsligt känns Afrika lite mer aktivt tilldragande (jag har ju även kommit över min sprutskräck, o ormskräcken kanske går att ignorera...).  :)