I'm oh so brave

På nåt sätt känns det som att jag inte är lika skraj längre inför nya saker eller sånt jag inte vet om jag behärskar. Tänk va bra. Det kanske bara är nåt ryck jag fått, men det verkar faktiskt hålla i sej. Tänk va bra.

Förra söndagen spelade Jonna på Rival före Maia Hirasawa o Salem Al Fakir. O då va jag, K, Å o två till med o körade på fem låtar. Inför utsålt Rival med typ 700 åskådare. O där stod vi o lallade o ooooade o aaaaade. O det va SÅ kul! En bekant som jag träffade på efteråt sa att det lät lite som I'm from Barcelona. O jag vet inte riktigt om jag ska ta det som beröm eller diss, men Jonna va nöjd o vi hade kul o jag tror inte det lät falskt. Det va första gången jag stod på scen på minst 10 år tror jag.



Sen i fredags skulle Jonna spela tre låtar akustiskt live o ge lite intervju i P4. O då drog hon med mej att köra där med. Så jag sjöng live i radio! Hallå! Våga liksom. Men det gjorde jag. O det lät bra det med. Tänk vad modig jag har blivit. :)

Det är mindre än en månad till julafton. Jag kan inte förstå det. Det är ju bara höst än. En lång höst, men en bra höst. Det händer mycket nu, o en del är bra, men en del är enerverande. Tex jobbet. Det skulle ju va skönt att veta om man har råd med hyran nästa månad, o nästa o... Men jag försöker låta bli o oroa mej, det brukar alltid ordna sej. Jag får massa extrapass hela tiden, de flesta på det trevliga stället. Jag har för länge sen bestämt mej för att inte skaffa dyra vanor, att alltid kunna leva på lite pengar om det är nödvändigt. Jag vill inte va tvungen att ta ett otrevligt eller tärande jobb bara för att betala massa räkningar för saker jag inte behöver. O jag tycker jag är bra på det. Jag klarar mej fint på lite pengar. Får jag mer så kan jag spara dem, o sen resa (always in a travelling mood :) ).