De håller på o bygger om här. Jag sitter bakom en temporär plywood-kassa som vätter mot fönsterväggen, o jag fryser som en hund. Har lusekofta o benvärmare o jacka o det är ändå så kallt att fingrarna inte riktigt vill lyda mej o skriver konstiga små saker. Det ligger ett ganska tjockt lager byggdamm över ALLT. De ska va klara tills lördag sägs det, jag hoppas verkligen det.Byggarna gillar att lyssna på radio. De lyssnar på radio högt så det ekar i hela foajen. De lyssnar på en kanal som spelar blandad musik. Modern r'n'b, reggae, Kent, Brittan Spears. Det snöade idag när jag gick hit, inte mycket men lite o det är kallt ute (o inne). O så spelar de plötsligt "Äntligen på väg" med Håkan Hellström på radion. Jag gillar verkligen den versionen av Ted Gärdestads gamla försommardröm, men nu va jag tvungen att lyssna noga o höra om det verkligen va från radion det kom eller om det bara va ovanligt höga tankar i min hjärna. För o spela den idag... va det för o retas? Vem längtar till våren nu så här precis före jul? Inte jag i alla fall. O om man gjorde det så skulle det väl inte bli bättre av att höra den låten, våren kommer ju inte snabbare för det. Nä det va ett konstigt låtval så här på luciadan.
Inget glitter har jag i håret. Inget luciatåg har jag sett idag. Men nu ska vi strax dricka lite glögg o käka lite saffransbröd som M bakat. Så får vi kanske lite stämning i alla fall. Jag undrar när jag ska fatta att det är jul om tio dar. Jag har inte så mycket julmusik hemma, men jag körde lite DJ Santa på förmiddan för o försöka få lite julkänsla. Det gick ju lite så där. "Dampbarnens julparty" som K sa. Jo typ. Det hjälpte mej inte så mycket. Får ladda med lite "O helga natt" när jag kommer hem. Den är min julsångsfavvis, o den delar förstaplatsen med "Gläns över sjö o strand" när det gäller att vagga in mej i julstämning.
Häromdan blev jag påmind om ett samtidsfenomen, ett mobiltelefonfenomen. En tuff snubbe i 30-årsåldern stod vid Gamla Stans tunnelbanestation o pratade i mobilen. Medan han pratade gungade han fram o tillbaka med kroppen o gick i små små svängar hit o dit. Hade han betett sej så utan att prata i telefon så hade han betraktats som störd eller väldigt kissnödig. Men nu eftersom han pratade i telefon så va han inte begränsad av såna föreställningar. Han va ju inte ensam, han hade sällskap via telefon. När man är flera om det kan man bete sej lite knasigt. Jag undrar om han tänkte på det själv. Jag tror inte det.
Hört på tunnelbanan idag:
"Ser ni hunden där borta? Först såg jag bara svansen, o då trodde jag att det va en gås!"
Hahahahah det tyckte jag va skitkul. Det va en svart o vit liten hund också. Kanadahunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar